Måndag Morgon: Vårens bästa... och sämsta
Med vårsäsongen bakom oss kan vi nu börja summera den med lite smått och gott.
Allsvenskan tar uppehåll efter 12 omgångar, och man gör det med Borås i topp och Örebro i botten. Malmö FF går till vila som tvåa i tabellen efter en godkänd vår som har svängt ordentligt med allt från lysande insatser till totalt värdelösa.
Så... Vi tar väl och summerar våren en aning.
Vårens mål: Jimmy Durmaz mot Syrianska
Det finns en del godbitar att hitta under våren, och Durmaz har svarat för en hel del av dem. Det allra vackraste tycker jag att 2-0 mot Syrianska var. En passning snett bakåt till Durmaz och så satt bollen bara där i det bortre krysset. Vansinnigt vackert, och det såg så lätt ut.
Bubblare: Durmaz mot Kalmar, Ranegies mot HIF och Alex Nilssons mot Blåvitt
Vårens match: MFF - HIF 3-0
Malmö hade vacklart till och från under våren och man visste inte riktigt var man hade laget. Ofta hade det varit ett stort spelövertag, men de många chanserna hade resulterat i förskräckligt få mål. Under första halvleken i derbyt lossnade det mesta. Malmö gjorde processen kort och körde helt enkelt över Helsingborg som inte hade något att sätta emot. En lite roligare derbyafton i Malmö än den där under 2011.
Bubblare: Djurgården - MFF 2-3, MFF - Elfsborg 1-0
Vårens besvikelse: Bortaspelet
Hemma på Stadion har Malmö efter den mållösa inledningen tagit fem raka segrar. På bortaplan har det blivit en ynka seger. Dessutom 15 insläppta på sex matcher - Jämför med ett insläppt på Stadion.
Hemma är vi kanske seriens bästa lag, men på bortaplan verkar det som om de flesta lagen kan hävda sig.
Bubblare: MFF- Gefle
Vårens fingertoppskänsla: Norlings mot Djurgården
Den heta matchen mot Djurgården slutade med vårens enda bortaseger, och segern grundlades efter en mycket stark förstahalvlek. Norling valde att köra in Wilton Figueiredo på topp bredvid Ranegie och det slutade med succé. Wilton gjorde själv tidigt mål och var klart delaktig i att Malmö totalt dominerade spelet.
Vårens icke-fingertoppskänsla: Norlings mot Häcken
Efter att egentligen bara det defensiva fungerat i premiären mot Gefle valde Rikard Norling att ändra i just backlinjen inför bortamötet med Häcken. Mot ett av seriens erkänt bästa offensiva lag valde Norling att ta bort pappa Daniel Andersson och sätta in unge Filip Helander. Häcken utnyttjade det, satte högre press än de från början hade tänkt sig och mosade Malmö. Helander verkar inte ha hämtat sig sen dess. Här tänkte inte Norling helt färdigt.
Vårens bortaklack: Elfsborg
Av lite olika skäl har jag personligen flyttat från Roys i år och har nu en helt annan möjlighet att höra motståndarklacken. Visst hade HIF ett hyfsat tryck från början och inledde med sin rosa rök, men sen handlade det egentligen bara om att sjunga om den hemske Simon Thern.
Elfsborgklacken öste på under hela matchen. Att deras ramsor dessutom är nåååågot bekanta gör att man kan hänga med även i deras sång - även om orden justeras något.
Årets flagga: "Pichi Alonso" mot Blåvitt
Rivaliteten med IFK Göteborg är något annat än den vi har med Helsingborg. Vi och Blåvitt är de stora giganterna, och jag älskar gnabbet som finns mellan klubbarna. Det finns trots allt, oftast, en respekt som mynnar ut i en väldigt hälsosam rivalitet. En rivalitet om vilka som är bäst - Hur man än vrider och vänder på det kommer Pichi Alonso alltid att vara en hjälte hos oss.
Vårens påg: Jonas
Simon alltså. Lämnade mästarna HIF för att komma till farsans klubb. Än har det kanske inte varit någon tokdominans, men Simon har visat glimtar av att kapaciteten finns där. Den kommer vi ha stor nytta av när Jonas påg växer till sig och blir jämnare i sitt spel.
Bubblare: Jasmin Sudic
Vårens regel: Handsregeln
En löjligt svårtolkad regel har hamnat i fokus mycket under våren. Egentligen är det inget konstigt med det eftersom den nästan alltid gör det. Det som har varit frustrerande är att vi egentligen inte en enda gång har fått de här 50-50-domsluten med oss. Det måste vända under hösten - om inte annat så behöver det göra det för att vi inte fullständigt ska lacka ur. Tänk på forumet Bosse Karlsson! Tänk på forumet!
Vårens comeback: Daniel Andersson
Han hade egentligen lagt av och skulle vara tränare. Det dröjde ända till premiären innan han var tillbaka i startelvan.
Daniel är fortfarande en av seriens absolut bästa spelare. Jag tror inte han har spelat sina sista minuter i Allsvenskan.
Bubblare: Jasmin Sudic, Wilton Figueiredo
Vårens överraskning: Miiko Albornoz
Ulrich Vinzents har, med några få undantag, varit vår högerback sedan vi förlorade Guld-Inge Höiland. Under våren har han dock fått följa allt mer från sidan och Miiko har tagit platsen. Den vänsterfotade Albornoz har varit en stor tillgång för offensiven, och ser ut att kunna bli en riktigt intressant ytterback inför framtiden. Kanske inte den mest naturliga högerbacken med tanke på hans fotpreferens, men han har gjort en mycket stark vår. Låt nu Ulrich tokdrilla honom i positionsspelet så har vi en utsökt spelare i många år.
Vårens spelare: Jimmy Durmaz
Inför 2011 trodde jag att Jimmy Durmaz skulle bli säsongens store spelare. Jag fick rätt - Det blev bara ett år senare. Han var fullständigt fantastisk under de inledande omgångarna och gjorde lite som han ville på sin kant. Högt tempo, effektiva dribblingar och inte minst läckra mål. Durmaz är redo för Europa - Lycka till Jimmy.
Bubblare: Mathias Ranegie, Ivo Pekalski
