Måndag morgon: Är Malmö FF en drake?
"Jens Fjellströms pappa, Åke, talade om minus- och plusspelare. Man kan applicera detta på det rådande läget. Där finns inte många plus nu – det är mest minushändelser. Det dränerar föreningen på kraft."
”Kärlek och hänsyn har ingenting gemensamt
och kärlekens språk kan vara ganska kärvt.”
Ur Fanny och Alexander
Det sägs att drakar lyfter i motvind. Malmö FF riskerar att krocka med en jumbojet på väg till New York, för oj vad klubben snart måste lyfta; det har varit hårda vindar ett tag nu.
Att det skapas rubriker om en förening är inte alltid av ondo, då finns den på kartan så att säga. Men nu börjar det bli alldeles för mycket. Det går inte en dag utan att det är något som dyker upp, och det har inte varit mycket positivt i flödet. Minst sagt.
Det har hållit på vecka ut och vecka in. Det har varit en bussgate, det är supportrar som bränner av bengaler väl medvetna om att det kostar MFF oerhörda summor, det har varit en styrelse som bett lagets spelare att inte tacka supportrarna efter matchen mot HIF, det är så dålig ekonomi i föreningen att folk kommer att få gå enligt VD Per Nilsson medan det några timmar senare absolut inte är någon ekonomisk kris enligt ordförande Håkan Jeppsson.
Det är inte helt lätt för utomstående att förstå vad som händer.
Och till råga på allt förlorar laget mot IFK Göteborg hemma på Stadion med 2-1.
Det är hela tiden något. Något som tar energi. Minus i systemet. Jens Fjellströms pappa, Åke, talade om minus- och plusspelare. Man kan applicera detta på det rådande läget. Där finns inte många plus nu – det är mest minushändelser. Det dränerar föreningen på kraft.
I stället för att fokusera på nästa match får spelare svara på frågor varför eller varför inte de tycker si eller så i en fråga som inte har med deras yrke att göra.
I stället för att planera redan nu inför nästa säsong så är det ett antal personer som inte vet om de har jobben kvar.
I stället för att tänka på Malmös ekonomi, var det några som för en vecka sen hellre tänkte på att det skulle se snyggt och fräckt ut på Olympias läktare.
I stället för att enbart räkna kronor och ören och lägga budget får VD Per Nilsson ena dagen berätta att bengaler inte är att jämföra med bråk på stan, och nästa dag förklara att det ändå är väldigt allvarligt med bengaler. Ingen vet riktigt var han står i frågan. Det skjuts lite från höften.
Jag hyser förtroende för honom när det kommer till att reda upp MFF:s (enligt Kvällsposten) prekära ekonomiska situation. Han verkar vara rätt man på rätt plats. Vi behöver ingen opportunist på den positionen, som lovar guld och gröna skogar, väl medveten om att så inte kommer att bli fallet. Vi behöver en torr kamrer som Per, och torr kamrer är här skrivet som beröm.
Däremot behöver Per lära sig att han inte behöver svara på alla frågor som gäller allt negativt som sker runt föreningen. MFF har en kommunikatör i form av Per Welinder, det rätta bör vara att Per N skickar journalisterna vidare till honom. Per W är slipad, han är sprungen från supporterleden och han känner väl till PR-branschen. I dagsläget ska Per N ägna sig åt ekonomin, och även om bengaler tar pengar från denna ekonomi, är han inte rätt person att uttala sig.
Och skulle inte ordföranden och VD:n kunna samordna sina svar? Journalister firar julafton varje gång de ringer till MFF i dagsläget. Föreningen har en del sig själv att skylla för den senaste tidens svarta rubriker. Inte tu tal om annat.
Det är en turbulent tid för tillfället. Saker kommer att läggas till handlingarna, glömmas bort. Det kommer att ta sin tid kanske, men till slut finns där annat att lägga fokus på. Även om vi inte är där ännu, så gäller det för spelarna att göra det som är viktigast av allt just nu: börja vinna matcher, börja göra mål. Försöka att inte bry sig om vad som händer utanför planen.
Och där hittar vi ändå något positivt i rådande läge. Efter förlusten mot IFK Göteborg lade få spelare någon större kraft på lillebror Strömbergssons misstag i den 86 minuten. Att en domare missar till exempel en väl genomförd filmning lär vi aldrig komma undan. När det krävs ett antal teverepriser för att se om en boll snuddade Dardan Rexhepis fot eller om en IFK-fot rörde vid Pontus Jansson ben, så går det inte att gnälla över en domare. Även spelarna har ett ansvar här.
Hellre då att ha den insikten att man själv i laget inte gjorde riktigt vad som krävdes. Att man själv inte såg till att matchen var avgjord när lillebror Strömbergsson blåste för frispark i den 86 minuten. Den insikten tyder på mognad och på en vilja att utvecklas. Att saker måste bli bättre, att saker kan bli bättre. Att inte skylla ifrån sig. Den insikten visade många spelare efteråt i intervjuer.
Om Malmö FF verkligen är en drake och om draken i så fall ska kunna lyfta i rådande motvind, behöver fler få insikt om att allting inte alltid är någon annans fel. Det låter som dravel, men: vi är starka tillsammans. Var och en riskerar vi bara att dränera MFF-familjen på ännu mer kraft.
En seger i kväll mot Syrianska skulle vara en ypperlig (ny-)start. För att inte tala om hur totalt nödvändig den är om vi inte ska bli akterseglade i tabelltoppen. Och vinster har ju också den förmågan att vi hittar positiva saker med så mycket mer än bara de tre poängen. Det skulle behövas.
