Måndag morgon: Allt lugnt?
Denna veckostart bjuder på varken ilska eller sedvanlig ångest. Tvärtom. Allt är som det ska vara i MFF-land. Malmö spelar. Malmö gör mål. Malmö vinner.
Temperaturen stiger och sommardäcken är monterade. Öl smakar återigen gott utomhus och Malmö FF leder serien. Ja, det är definitivt vår nu!
En måndagskrönika brukar vara en fröjd att skriva när något spektakulärt eller ovanligt glädjande har inträffat. Likaså när Malmö FF står inför något extra kittlande; ett derby, en premiär eller ett guldavgörande. Förväntningar och endorfiner fungerar som ett vaccin mot skrivkramp eller idétorka.
Inte lika roligt, men nästan lättare, är det att förmedla tankar av kritik och missnöje. Inget är väl så befriande som att få skriva av sig sina protester och krav med adress till syndabockar och ansvariga?
Men denna veckostart bjuder på varken ilska eller sedvanlig ångest. Tvärtom. Allt är som det ska vara i MFF-land. Malmö spelar. Malmö gör mål. Malmö vinner.
Ja, det känns nästan oförskämt bra. Det är svårt att oroa sig efter tre matcher, nio poäng och åtta mål av sex olika målskyttar. Det tar emot att klaga över truppens status eller skadelista när både Jeffrey Aubynn och Dusan Melicharek kan gå in och ersätta två av fjolårets succéspelare med sådan övertygelse. Att vi dessutom sluppit Vångavallen och att domarnas kortlekar hittills inte satt käppar i hjulet spär bara på känslan av att himmelsblått har flyt nu.
För mig är det så behagligt att det nästan blir obehagligt. Kanske är det bara för mig det fungerar så, att ju närmare toppen man kommer, desto påtagligare blir vetskapen om fallhöjden. Jag hamnar alltid i försvarsställning när någon opartisk eller utomstående konstaterar att det går bra för mitt lag och börjar nervöst rabbla artiga ursäkter om väder, gräs och barmhärtiga marginaler. Är det möjligen symptomatiskt för fler fotbollssupportrar, den ständiga medvetenheten om att luften alltid så småningom går ur ballongen?
Och visst, det har bara spelats tre matcher. Visst, varken Trelleborg, HBK eller Djurgården har tippats som toppkonkurrenter. Visst, det satt långt inne i fredags och visst har motståndarna tvingats avsluta med tio man i de två senaste matcherna.
Men ändå, det ser ju faktiskt väldigt bra ut. Efter alla turer kring Roland Nilssons närmsta framtid behövde laget göra bra ifrån sig för att få arbetsro och slippa vidare spekulationer. Idag kan man knappt minnas farhågorna om osäkra spelare och en okoncentrerad tränare. Hos Hammarby talar man väl fortfarande om Lex Cratz?
*** *** ***
Trots Malmös starka resultat rullar Rollegate vidare, om än på ett sidospår. Kan Halmstads inledande kräftgång på sikt innebära en lösning för Malmö FF och en skånsk comeback för Pep? Eller måste han också, likt andra före detta MFF:are, hamna i Trelleborg?
*** *** ***
Två platser, tre spelare. Hamad, Molins och Durmaz utgör tillsammans Allsvenskans elegantaste lyxproblem.
*** *** ***
Vad nu, inget om bengaler denna veckan heller?