Måndag morgon: Året som gick - månad för månad
Himmelrikets chefredaktör Ulf Nilsson har gått igenom hela 2011 och berättar vad som hände, vad som var bäst och vad som var sämst.
Januari:
Med guldet i ryggen skulle Malmö FF växa och bli överlägsna alla andra. Man skulle göra det genom att framförallt bygga ett lag för Champions League på samma grunder som 2010. Samma lag, samma spelsystem, samma taktik och samma tränare. Inte ett nyförvärv så långt ögat kunde nå, och enda förändringen egentligen var att Anders Palmér tog Peps plats när spanjoren drog till Halmstad.
Den stora chocken kom i slutet av månaden när ett förväntat underskott på några miljoner förvandlades till ett minus på 30 miljoner kronor. Pelle Svensson lämnade sitt uppdrag som VD och helt plötsligt blev det ganska klart att Per Ågren inte direkt hade fria händer att förstärka laget.
Malmö hann spela lite fotboll också då man var med i Copa del Sol. Första matchen var mot Spartak Moskva, men trots ett ledningsmål av Guillermo Molins förlorade de vitklädda MFF-arna med 2-1.
Månadens bästa: Att kunna inleda ett nytt år som bäst i landet.
Månadens sämsta: Den enorma ekonomiska förlusten i kombination med att Jasmin på nytt skadade sitt knä.
Månadens favorit: Ingen röstning.
Februari:
Året gick vidare och MFF fick först och främst försöka inrikta sig på att ordna till ekonomin. Mannen som fick uppdraget hette såklart Per, denna gång med efternamnet Nilsson. Per Nilsson tog över som tillfällig VD efter den avhoppande Pelle Svensson och även om det tog lite tid innan jobbet blev permanent visade han tidigt att han var rätt man för jobbet.
Det var lite spelande också. MFF fortsatte i Copa del Sol och en straffseger mot Rapid Bukarest följdes upp av en förlust mot FC Sportful i sista matchen innan hemfärd. Hemma i Skandinavien igen spelade MFF sedan oavgjort mot Trelleborg i Höör innan Bröndby besegrades med 1-0.
Årsmötet blev långt och relativt livligt även om få stora saker faktiskt hände när allt summerades. Några stadgar kan justeras i modernitetens tecken, men det genomförs i så fall först efter att nästa årsmöte också instämt. Annars var kanske tränaren Roland Nilssons kommentar om ”Europaspelet kommer att bli väldigt härligt att vara en del av, men det är viktigt att vi håller huvudet på rätt ställe och fokuserar på nuet” det som var mest intressant med facit i hand.
Månadens bästa: Jimmy Durmazs uttagning till riktiga landslaget tillsammans med Dusans briljanta målvaktsspel mot Bukarest som fick di gamle att minnas Janne Möller.
Månadens sämsta: Copa del Sol blev inte den succé som vi hade hoppats på vare sig under matcherna eller träningarna.
Månadens favorit: Ingen röstning.
Mars:
Så var det då äntligen dags för tävlingsmatcher. Först laddade man upp med en hemlighetsstämplad match mot Wigan (seger 3-1) innan Malmö för första gången någonsin fick chansen att spela Supercupen. Möte med Helsingborgs IF inför drygt 10 000 åskådare och trots en magnifik förstahalvlek av Durmaz förlorade MFF efter att Jeff Aubynn dragit på sig ett rött kort.
Månadens, och för den sakens skull försäsongens, sista match spelades hemma på Stadion mot Häcken och även här blev slutresultatet 2-1 till bortalaget. Blekt genrep av MFF men ljusglimtar i Ricardinhos frisparksmål och Amin Nazaris A-lagsdebut.
Det sista som skedde under mars var annars det vi hade förstått under en längre tid – Roland Nilsson tänkte inte stanna i MFF längre än nödvändigt. Just då var det klart att Rolle skulle flytta till FC Köpenhamn, men däremot inte när.
Månadens bästa: Banderollen till Jasmin Sudic i Supercupen ”Ät ett barn, drick fotogen, det behöver dina ben”.
Månadens sämsta: Rolles lojalitet och taktkänsla när allt blev klart att han skulle flytta till FCK fyra dagar innan den allsvenska premiären. ”Huvudet på rätt ställe” var det ja.
Månadens favorit: Ingen röstning.
April:
Allsvenskan var igång och efter att bara ha spelat en träningsmatch i Malmö flyttades den första matchen från Vångavallens grusplan till Stadions vackra matta. Inte direkt något som uppskattades av delar av Fotbollssverige, men tydligen är det mer upprörande när MFF får spela en bortamatch hemma än när nästan alla Stockholmsderbyn ett tag spelades på Råsunda. Målrikt blev det hursomhelst och Trelleborg fick kanske en tidig känsla av hur den här säsongen skulle se ut.
Även HBK, Djurgården och Mjällby besegrades i rask takt innan MFF ställdes på ordentligt prov när det blev dags för en tur till Borås och topptippade Elfsborg. Ett skadedrabbat MFF höll ställningarna under en timme innan korthuset föll och resultatet stannade först vid 3-0.
Bland andra nyheter under månadens fanns Jiloan Hamads kontraktsförlängning, Nya Stadions första konsert när Hoffmaestro spelade på Supportertorget och MFF tog steget in i smartlurarnas värld och skaffade sig en app till Iphone.
Månadens bästa: Inledningen med fyra segrar och Hamads förlängning.
Månadens sämsta: Skadeproblemen på flera nyckelspelare oroade.
Månadens favorit: Dusan Melicharek. Intervju med Dusan
Maj:
Smekmånaden var över - Elfsborgförlusten kom i slutet på april men i maj blev det inte bättre. Nästa match innebar nämligen förlust mot ärkerivalen IFK Göteborg. Visserligen var det egentligen bara Tobias Hysén som var ett hot mot MFF, men i gengäld hade MFF ingen koll alls på honom. Den fina starten hade följts upp av ett ordentligt bakslag. Faktum var att de fyra första segrarna inte var riktigt så imponerande som det verkade först heller. HBK och Trelleborg var seriens sämsta lag, och matcherna mot DIF och Listerlänningarna var inte någon propaganda a la 2010 direkt.
Maj skulle visa sig blev rent vidrig månad. Efter Blåvittdebaclet såg det dock ut att rätta upp sig – om än långsamt. Syrianska, med ärkeaset Peter Ijeh, fick en poäng hemma i Södertälje men därefter avancerade MFF i Svenska Cupen efter 4-0 mot Jönköpings Södra. Ulrich Vinzents stod för det sista målet.
Därefter slog MFF Örebro med 2-1 och man hann även spela 1-1 mot Häcken innan det var dags för månadens stormatch mot Helsingborg. Vad som skedde där behöver väl egentligen inte behandlas mer än i det att det mycket väl kan ha varit den mörkaste dagen i MFF:s historia. Aldrig mer kunde vi säga när vi såg andra klubbars idioter hålla på ”Sånt kan aldrig hända hos Malmö FF”. Det hände och kan aldrig glömmas.
Dagen efter den avbrutna derbyfesten presenterades Rikard Norling som föreningens nya tränare och det blev även klart att man förlängde kontraktet med långtidsskadade Jasmin Sudic.
I Rolles sista match lyckades MFF ta sig vidare i cupen när Halmstad enkelt besegrades på Örjans Vall med 3-0. En skön avslutning för en guldtränare som Rolle i ett avsked som annars inte direkt kändes helt klockrent.
Månadens bästa: Att Ulrich gjorde det omöjliga samt de nya kontrakten för Norling och Sudic.
Månadens sämsta: 24 maj.
Månadens favorit: Guillermo Molins. Intervju med Guille
Juni:
Den ovissa tiden med Rolle var över och Rikard Norling kom in som ny huvudtränare. På första bilderna såg det ut som att MFF tagit den ekonomiska situationen på allvar och gett Norling Rolles gamla byxor – Initialerna var ju överensstämmandes.
Norling hann knappt dra på sig de trånga träningsbyxorna innan det var dags för första matchen i MFF. För att spara på de slitna A-lagsspelarna valde Norling att främst spela med juniorer i matchen mot Elfsborg och MFF:s unga pågar imponerade stort och fick 2-2 mot topplaget.
Matchen efter var det ombytta roller då MFF:s seniorspelare uppträdde som ett juniorlag på Råsunda och föll tungt efter en ganska värdelös insats. Kort därefter åkte MFF ur Cupen efter att Miljan och Jimmy Durmaz missat i straffavgörandet mot Kalmar. Inte direkt en smakstart för den nye tränaren.
Det fortsatte att pendla upp och ner i kvalitet under månaden. 2-0 mot Kalmar blev 0-0 mot Gefle innan GAIS besegrade Malmö i Göteborg efter en monsteröst dålig domarinsats.
Under månaden fick vi också se bland annat Johan Dahlin lägga sig på operationsbordet efter en inte helt lyckad diagnos tidigare från läkarstaben och så blev Guille utlandsproffs då Anderlecht köpte honom. Glädjen för Molins blev dock kortvarig då han slet av korsbandet i första träningsmatchen med belgarna och så var 2011 slut redan där för honom.
Ulrich Vinzents förlängde sitt kontrakt över 2012 i en månad som inte direkt var den mest fantastiska i MFF:s historia, även om det kanske var starten på en framgångsrik tid under Norling.
Månadens bästa: Sättet på vilket Rikard Norling charmade alla som fick en chans att prata med honom. Att han var extra trevlig mot SvenskaFans gav inte direkt minuspoäng hos redaktionen.
Månadens sämsta: Att våra chanser till guldet minskade rejält efter den svaga insatsen, och att vi dessutom åkte ur Cupen – igen.
Månadens favorit: Dusan Melicharek. Intervju med Dusan
Juli:
Det inleddes med ett dubbelmöte mot Peking, följdes upp med resor västerut och slutade med en ny avbruten match.
2-1 hemma och 0-0 borta mot Norrköping var uppstarten – sen hade vi två raka matcher mot Torshavn. 3-1 totalt efter en insats som väl inte direkt skrek briljans, men som ändå var en viktig erfarenhet. 1-1 i Torshavn var kanske inte direkt något man vill minnas, men för oss som var på Färöarna är troligen inte matchen något av det vi faktiskt minns heller. Det fanns en del annat på en resa som var lite annorlunda. Avancemanget var dock ordnat och det var det viktigaste.
Ny match mot Helsingborg därefter och denna gång fick vi äntligen spela hela matchen. 2-2 blev slutresultatet efter att Markus Halsti och Dardan hittat rätt. Alexander Gerndt sa ”hej då” till Allsvenskan när han gjorde en ”Gerndtare” och slog till Miljan vilket ledde till rött kort. En stark insats av MFF hursomhelst mot Allsvenskans, bevisligen, bästa lag.
Efter derbyt kom nästa fest. Malmö åkte till Skottland och svarade för en briljant insats med Hamad som vänsterback. 1-0 på Ibrox till di himmelsblå.
Juli månads sista match var den mot Djurgården och den hann knappt börja förrän Dardan satte 1-0 och DIF-fansen stoppade utklassningen. Difanello på den.
Månadens bästa: Fåren – Kan det vara något annat? OK, bonusplats till Kindgrens dans.
Månadens sämsta: Idioterna i DIF:s klack, och att klubbens ledning därefter totalt vägrade ta ansvar för det alla visste att de gjorde.
Månadens favorit: Daniel Larsson. Intervju med Daniel
Augusti:
Möget mot Djurgården lades till handlingarna för en stund (med tanke på handläggningstiden hos förbundet var det en gigantisk stund – man måste ju hinna käka mazariner också), och Malmö såg till att avancera i Champions League-kvalet när Hamad sköt bort Rangers.
Därefter spelade MFF oavgjort mot Mjällby, en plojmatch mot Zlatan och hans Milan, innan det var dags för Champions League. Trots en hyfsad första halvlek var det en utskåpning när Sammir slog MFF med 4-1. Tydligen tillhörde han ett lag som heter Dinamo Zagreb, men då han gjorde allt själv förtjänar ingen annan credd. Malmö var totalt utspelat och det var en glimt av vad som skulle ske framöver när man inte har totalt kontroll i defensiven.
GAIS kom på besök och när de tvingades spela elva mot elva blev det svårare för göteborgarna. Eller förresten, MFF fick även i detta möte en man (Ivo) utvisad, men nu hjälpte det inte GAIS. 2-1 till MFF och sen var det dags för MFF mot Sam… Zagreb. Efter ett gastkramande drama stod det klart att Malmö inte skulle få spela i Champions League denna gång heller trots seger med 2-0. MFF till Europa League och Zagreb till Champions League där de bevisligen inte hörde hemma.
Sista insatsen den här månaden blev mot Elfsborg som kom på besök på Stadion och fick åka hem utan några poäng. 2-1 till MFF framför ögonen på nystartade Norra Blå.
Under månaden gjorde även Rikard Norling sitt första köp då Miiko Albornoz värvades från Brommapojkarna. Känslan var att han köptes för att ersätta Ricardinho som hade ett utgående kontrakt och aldrig verkade kunna få hit sin agent.
Om Albornoz var relativt okänd var inte nästa värvning av samma dignitet. Skytteligaledaren Mathias Ranégie nobbade serieledande Helsingborg för att spela för Malmö FF. En värvning av tyngd strax innan övergångsfönstret stängde. Dagen efter Ranégie blev klar gjorde Hasse Borg sin sista dag på jobbet i MFF. Kanske bäst att betona att han INTE var sportchef vid värvningen, utan Per Ågren hade ju den tjänsten sedan en tid tillbaka.
Månadens bästa: Det fullständigt galna trycket ”Vi vet – Ni kan – 3-0 till Malmö” samt banderollen till Zlatan.
Månadens sämsta: Att vi var så jäkla nära, men ändå inte räckte till.
Månadens favorit: Pontus Jansson. Intervju med Pontus
September
Det roliga tog slut i september. Gefle vann i Norrland med 2-0, Blåvitt fick 0-0 och när det var dags för första matchen i Europa League kändes Malmö plötsligt väldigt, väldigt små. 4-1 slutade det efter att holländarna i Alkmaar gjort mål på i princip allt och visat MFF vad effektivitet är.
Därefter blev det oavgjort i andra hemmamatchen mot Trelleborg för säsongen. Den 21 september kom enda segern den här månaden när HBK krossades med 5-1. Fyra dagar senare blev det 1-1 när AIK kom på besök. Kvitteringen av Ranégie i slutskedet var enormt skön trots att matchen egentligen inte betydde så mycket för oss. Men faktum var att målet i sig betydde ganska mycket då Helsingborg tack vare det målet säkrade seriesegern.
I första hemmamatchen i Europa League svarade Malmö för den kanske svagaste insatsen i Europa då Austria Wien vann med 2-1. Återigen var effektiviteten den stora skillnaden och österrikarna bjöd på några riktigt vackra mål.
En tråkig månad fick ett härligt avslut då Ricardinho efter en halv evighet förlängde sitt kontrakt med tre år. Nästan otroligt chockerande trots mycket snack om kärleken till klubben och hela den biten som vi vant oss vid att höra från var och varannan - ganska få har sen faktiskt förlängt sitt kontrakt.
Under månaden fick vi också reda på att det tydligen inte gick att bevisa att Djurgårdarna kastat in bangers i den avbrutna sommarmatchen. Faktum var att det
var svårt att veta om det överhuvudtaget hade kastats några bangers, eller om någon match ens spelats. Troligen var det så att vi som trodde att vi var där led av en masspsykos och att vi egentligen aldrig var på någon match utan stod i Pildammsparken och kastade macka.
Det var även uppståndelse kring att en supportergruppering inte längre fick ha sina flaggor med sig in på Stadion efter ”klydd” i Holland. Om inte annat fick det forumet att leva upp.
Månadens bästa: Ricardinhos nya kontrakt.
Månadens sämsta: Att vi var snudd på värdelösa ute på plan.
Månadens favorit: Mathias Ranégie. Intervju med Mathias
Oktober:
Om september var miserabel blev det bättre ordning i oktober. Först blev det seger med 2-1 mot Kalmar på den nya fågelarenan och därefter var det dags för matcherna mot Häcken, Djurgården och Syrianska. Tre matcher som skulle spelas inom loppet av den 13:e och 17:e oktober. Löjligt spelschema som SvFF satte samman för att Djurgården inte skulle straffas – allt annat var ju oviktigt.
23 startspelare användes under matcherna och med det i åtanke var det såklart bragdartat att det blev tre raka 1-0-matcher. Smått otroligt, och framförallt en match gladde såklart. Den 15:e vann MFF mot Djurgården efter att Wilton skruvat in en frispark. Djurgården fick tre chanser att slå MFF det här året, men inte en enda gång lyckades de. Imponerande gjort.
Det tunga spelschemat märktes dock framförallt i nästa match då Malmö kördes över av Metalist. 4-1 till ukrainarna som rimligen var det bästa laget vi mötte det här året.
Månaden avslutades på Behrn Arena då MFF:s fina svit förlängdes och segersiffrorna skrevs till 2-1. För att allt inte skulle vara för bra avslutades det med nytt snack om bangers, bengaler och mög efter en mindre snygg avslutning efter segern mot ÖSK – helt oavsett hur fel nu tidningarna hade.
Men så var Allsvenskan avslutad. En säsong som kanske inte var den roligaste, men som var händelserik. Bara några dagar senare stod det också klart att Robin Olsen var klar för MFF och att både Agon och Dejan Garaca skulle lämna efter att deras kontrakt gått ut.
Den nya tränartrion presenterades, vilket innebar en del förändringar. Anders Palmer gick ner till U17 och vi fick förklarat för oss att Jörgen Pettersson och Daniel Andersson skulle flankera Norling. Det innebar i princip också att Daniel skulle ha spelat klart när säsongen 2011 var helt över.
Månadens bästa: Fem raka segrar i serien. Snygg avslutning
Månadens sämsta: Att vi inte fick en ärlig chans att slå Metalist. Andreas Nilsson gick ur tiden och fattas såklart MFF-familjen.
Månadens favorit: Pontus Jansson. Intervju med Pontus
November:
Månaden startade i Ukraina, närmare bestämt Kharkiv. En stor stad, men som inte hade någonting att erbjuda egentligen – förutom möjligen maten och spriten, och lite roliga vägmärken. Matchen var inte heller så kul och Metalist vann med 3-1, och deras supportrar snodde dessutom Skrodas flagga.
20 dagar senare mötte MFF Shamrock i en träningsmatch, som skall få en returmatch 2012, och ”di blåe” vann enkelt med 2-0. En lagom uppladdning inför sista hemmamatchen i Europa League då Alkmaar, utan Wernbloom men med Rasmus Elm, gästade.
Sista hemmamatchen, som också var ett avsked för en del spelare, slutade 0-0 efter en stark insats av MFF, som egentligen bara var riktigt pressat i slutskedet. Äntligen en poäng i Europa League!
Agon, Dusan Melicharek och Yago Fernandez avtackades och framförallt Agon hyllades. Han må ha lämnat som Bosman, men att han fortfarande är uppskattad hos många var tydligt.
Månadens bästa: Den ukrainska borsjtjen.
Månadens sämsta: Att vi spelat bort våra chanser till Europa 2012 lagom till att vi förstått hur man ska spela där.
Månadens favorit: Ingen röstning.
December:
Ny träningsmatch för att vässa formen, den här gången 3-0. Denna gång var det Odense som besegrades och inte heller var det hemma i Malmö. Tyvärr avslutades säsongen med en förlust när Malmö besökte Wien. Ett något blekt MFF fick åka hem utan några poäng på bortaplan den här gången.
Under månaden blev även Erik Friberg klar för Malmö några dagar innan man förkunnade att Jeff Aubynns kontrakt inte skulle förlängas. Vart Aubynn nu tar vägen är i skrivande stund inte klart, men troligen bär det hem till Göteborg.
Årets julklapp blev att Simon Thern blev klar för farsans klubb. Trots guld med Helsingborg ville han testa något nytt och då föll valet på MFF.
Så var säsongen 2011 slut precis som året.
Månadens bästa: Att Max Wiman gick på Kaveh-Linds skämt om att de österrikiska huliganerna kom upp från en källare innan attacken.
Månadens sämsta: Att det blev sista matchen i Europa på ett tag.
Månadens favorit: Ingen röstning, men hela årets favorit blev Pontus Jansson. Intervju med Pontus
----------------
2010 blev ett magiskt år. Lika magiskt blev inte 2011, men det var ett år av upplevelser framförallt kretsande kring utlandsresorna. Med facit i hand går det dock inte att komma ifrån att den 24 maj blir ett datum vi kommer att få bära med oss länge, länge.
