Måndag morgon: En exilares bekännelse
Allsvenskan är avgjord. Borta bra, hemma värst?
Jag till den anonyma gruppen: Hej, jag heter John och jag är en exilare.
Den anonyma gruppen: Hej John!
Nej, så brukar det inte gå till. Det finns inga stärkande gruppsamtal för oss exilare. Inga tolvstegsprogram eller stöttande volontärer heller. Vi lever ett liv i det tysta, ett liv där man håller både glädje och sorg för sig själv. Vi kräver inte förståelse från vår närhet, bara acceptans och ro.
Vi är ett spritt sällskap som förenas via streamer och ppv-sammankomster. Sportradion är vår brödföda, sportbarer våra vattenhål. Talet 377 är vårt gemensamma lösen. Det är en tro och livsstil långt ifrån glamour, extravagans och förlustelse. Snarare som ett viktlöst ekorrhjul, planlöst svävande mellan himmel och helvete.
Men den mörka tillvaron för en supporter som är bosatt långt, långt bort från hemmaarenan har även den sina ljusglimtar. Som idag, till exempel. Trots att måndagen bara är några timmar gammal törs jag tro att jag även ikväll kommer att kunna gå till sängs utan att ha behövt ta gliringar från dagen-efter-hesa helsingborgare. Kanske, på sin höjd, kommer någon som hört sportnyheterna på morgonradion mot bättre vetande gratulera mig till att årets serieseger hamnade i Skåne. Men alldeles säkert, jag kommer inte att behöva stöta på ett allsjungande gäng på stan som skrålar om SM-GYLD!
Det är dagar som idag exilskapet faktiskt är att föredra. Jag lider med alla ni som tvingas dela arbetsyta och personalrum med en eller flera lyckliga rödblå. Den ständiga fasan över att bli påmind eller upplyst om att SM-bucklans vintervistelse redan är bokad och klar. Den omåttliga mängden energi det går åt för att dölja sina dåliga förloraregenskaper. Allra värst? Vi har inget annat att komma med idag.
För vi vet också hur det ligger till. Helsingborg var nära ifjol men lyckades välförtjänt vinna i år. Malmö FF vann välförtjänt ifjol och i år… Tja, än så länge har vi 22 poäng mindre. Och att återigen börja räkna upp gamla guld och historiska bragder? Nja, det känns lite för futtigt.
Jag svär i kyrkan, snavar på helig mark, gör bomben i mörka vatten och använder utrymme i en av Himmelrikets Måndag Morgon-krönikor för att rikta ett grattis till Helsingborgs IF. Stena mig, piska mig eller kräv min avgång, för nu är det gjort.
