Måndag morgon: En rätt bra helg
Läste nyss att boråsanfallaren Lasse Nilsson räknade med att Malmö skulle darra inför den matchen. Kanske det, men vem är det som darrat mest de senaste veckorna?
Måndag morgon. Ny vecka och ännu en helg till ända. En helg där Malmö besegrat Gefle, på bortaplan och på konstgräs. En helg där Elfsborg återigen tappat poäng och Helsingborg förlorat.
En rätt bra helg.
De ointagliga åtta poängen har krympt till ett enda. Det ser ut att kunna bli en tidig seriefinal mellan de två topplagen, precis som mot Helsingborg 2010. Läste nyss att boråsanfallaren Lasse Nilsson räknade med att Malmö skulle darra inför den matchen. Kanske det, men vem är det som darrat mest de senaste veckorna?
Det känns rätt bra.
Samtidigt som den himmelsblå guldvittringen stiger befinner sig den klassiska rivalen IFK Göteborg på betydligt mer osäker mark, långt ner i tabellen. Det pratas om kris, det spekuleras om avgångar.
Tror inte att jag är ensam om att idag känna viss skadeglädje, även om jag i vintras uttalade mig om att det var bra för Allsvenskan att ett lag vågar satsa. En serie blir mer intressant när någon tydligt visar att de vill vinna, istället för att gömma sig bakom diffusa målsättningar och prat om en match i taget.
Om sedan satsningen inte håller, då är det tacksamt att skratta gott åt köpelaget. Dubbelmoral är en supporters sanna rättighet.
Det är intressant det där, ekvationen kring pengar, hjärta och framgångar. Man kan inte köpa ihop ett lag menar många. Visst, tittar man på lag som Manchester City eller Real Madrid så handlar det om väldigt mycket pengar för ganska få titlar de senaste fem åren.
Det värsta skräckexemplet är väl hockeyns Redhawks, där det varit lika stor ruljangs på dyra spelare som förmögna finansiärer. De uteblivna resultaten har däremot varit konstanta. Motståndarfansen skanderar ”Bara pengar, inget hjärta” och det är svårt att inte hålla med.
Samtidigt, när Percy Nilsson satte igång att shoppa i slutet av 80-talet och dåvarande MIF gick upp i Elitserien och vann två SM-guld inom en femårsperiod, nog måste det funnits en hel del hjärta i det laget?
Det pågår en internationell trend där stormrika oljemagnater och shejker skaffar sig ett fotbollslag för att ha en hobby att investera i. Engelska Chelsea känns som någon slags modern förebild och har sedan Abramovitj intåg känts lika naturliga som plast och lika genuina som en Armanikostym på en thailändsk torgmarknad.
Ändå, svårt att inte se klubbromantiken när Didier Drogba fick avgöra Champions League-finalen med sin sista spark för miljardbygget. Nog syntes både hjärta och kärlek där?
Det är väl något i stil med Drogbas ikonstatus Zlatan Ibrahimovic är tänkt att ge sitt nya PSG. Ett affischnamn som lockar publik, säljer tröjor och banar vägen för fler spektakulära värvningar. Vi Zlatanister följer honom troget, men de flesta känner nog att allt annat än framgångar i Champions League är mindre intressant.
Hörde något modernt i veckan, någon menade att köpet av Mathias Ranégie är en typisk Malmövärvning. Vad betyder det?
Mot Häcken, framåt Malmö!
