Måndag morgon: Nu går vi vidare
Om dagarna efter den sista allsvenska slutsignalen på Råsunda varit ett rent helvete för Per Ågren och Rikard Norling så har Himmelriket varit något av en skärseld för oroliga och engagerade supportrar.
Malmö FFs allsvenska säsong 2012 passerade utan större skandaler. Vinster, kryss och förluster blandades i en mix som slutligen till en guldstrid och en tredjeplats. Inga avbrutna matcher eller individuella planstormningar satte skamfläckar i årsprotokollet. Det var den där historien med derbybussarna förstås, men i övrigt en ganska ordinär säsong.
De efterföljande två veckorna däremot… Hade det inte varit för Zlatans trollerikonster och Sverigedemokraternas cirkus så hade MFFs interna diskussioner fått många av oss att gå under på grund av ovisshet och stress över väntan på klara besked. Om dagarna efter den sista allsvenska slutsignalen på Råsunda varit ett rent helvete för Per Ågren och Rikard Norling så har Himmelriket varit något av en skärseld för oroliga och engagerade supportrar.
Nu är stormen i vattenglaset över. Det var… Ingenting. Inget märkvärdigt, bara några olika åsikter hos starka personligheter. Inget konstigt alls. Helt normalt.
Kanske var det så enkelt. Kanske kan även små eldar skapa så mycket rök. Trots alla spekulationer och rubriker, kanske har man inte gjort mer än just utvärderat säsongen grundligt?
Jag vet förstås inte. Däremot har snacket och surret utanför kansliets korridorer tagit betydligt större proportioner. För Norling, mot Ågren och tvärtom. Mot den snacksalige 08:an som är känd för att vara besvärlig mot sina arbetsgivare och inställsam mot så kallade risksupportrar. Mot den sparande sportchefen som trots sina många år som trofast Malmöspelare gång på gång avfärdats som en oflexibel siffernisse. Den ene parten har hållits om ryggen av sina styrelsekompisar, den andre har bölat i media. Banderoller har hängts upp och hot ska ha skickats.
Ändå så var det… Ingenting. Inget konstigt alls. Helt normalt.
Glädjande är att man lyckades stå pall för att lösa det internt och inte ägna sig åt öppen pajkastning. Oavsett vad som sagts, ältats eller grälats om så har inte allmänheten fått särskilt många snaskiga detaljer att ta del av. Istället har klubben kunnat förklara att allt är utrett och att man nu är redo att gå vidare.
Det fungerar. På forumet är det som förr, man diskuterar Miikos potential som vänsterytter framför Ricardinho och drömmer återigen om en värvning av Bernard Parker.
Som MFF:are kan man alltså tillfälligt andas ut, svallvågorna har lagt sig. Men turbulensen kommer att sätta spår. Rikard Norlings status bland fans och spelare har knappast sjunkit efter dessa dagar. Så fort det himmelsblå maskineriet hackar kommer de påstådda konflikterna att göra sig påminda, och då kommer inte att VDn, styrelsen eller sportchefen att ligga bäst till.
Konflikter, diskussioner och motsatta viljor behöver inte vara destruktivt i en organisation. Tvärtom. Det är förmågan att hantera situationerna som avgör. Den här gången tycker jag att det känns bra, jag får intrycket av att man verkligen har erkänt sina problem och kommit fram till rättvisa lösningar. Jag hoppas det kan fungera så även i framtiden, det får vara värt några dagars vånda för en utomstående.
***************************************************************
Jag har jublat åt många fotbollsmål. Tokvrålande har jag skrämt matgäster och väckt sovande familjemedlemmar på grund av att en boll har passerat en rät linje. Men ingen målskytt har fått mig att spontant gapskratta så många gånger som Zlatan Ibrahimovic.
****************************************************************
Tack för allt, Daniel Andersson! Du är en av de stora. Vad ska de avundsjuka och oförstående kalla dig nu? Sidlinje-Danne?