Måndag Morgon: Om att vara nöjd
Euforin har sjunkit undan, jublet har lagt sig… Men fortfarande är jag nöjd, väldigt nöjd.
God måndag morgon, kära läsare!
Fast när detta skrivs är det fortfarande söndag kväll och bara några timmar återstår av helgen och årets första adventsfirande. Denna stund i veckan brukar för många vara förknippad med ångest. De drabbas av oro inför kommande arbetsvecka eller känner en stark otillräcklighet över allt det de inte hann med under sina vilodagar.
Men inte jag. Mitt schema är lagt och mina uppgifter under morgondagen är förberedda och planerade. Jag kan luta mig bakåt i soffan med gott samvete för uppfarten är skottad och lunchlådorna är iordninggjorda. Under dagen har jag hunnit med att ljusklä balkongen, synkronisera inomhustimers och för säkert femtonde året i rad nästan lärt mig att montera en adventsstjärna utan att ropa barnförbjudna ord mot gardinstången.
En god glögg, en högpresterande braskamin och amerikanska julklanger från Sinatra, Presley och Spector har tillsammans bidragit till en sådan dag som får en att tänka på den där Svensson. Han som var först med att leva det här livet. Fasen, han har fått ta en del skit men nog hade han en del bra idéer också?
Att ha en helt ledig dag på hemmaplan strax innan den värsta julhetsen slår till borde göra vem som helst nöjd. Inte euforisk, inte jublande… Men nöjd. Visst finns det saker att fixa, saker att tänka på och saker att ta ställning till, men... Ah, det är väl inte så farligt? Inte idag i alla fall.
Den lätta belåtenheten gäller förstås i högsta grad även förhållandet till Malmö FF. Euforin har sjunkit undan, jublet har lagt sig… Men fortfarande är jag nöjd, väldigt nöjd.
Dessvärre ställer jag till det för mig själv mitt i all belåtenhet. Jag har ju en krönika att skriva. Jag kan ju inte gärna mysa mig igenom 4000 tecken och bara återge hur haaarligt det är att vara MFF:are.
Jag måste ha ett problem att utgå ifrån, ett misstag att kritisera eller en orättvisa att fördöma. Men jag har inte så mycket att komma med. Jag är liksom rätt nöjd.
Man kan ju förstås ta allt en vända till. Lovorda Roland Nilsson, ställa hans tidigare säsonger mot den senaste och applådera envisheten och målmedvetenheten. Eller räkna upp alla himmelsblå småstjärnor födda på 1990-talet och bara gotta sig i framtidsutsikterna. Eller lyfta fram hela föreningen? Fansen? Folkesson?
Samtidigt, det känns som att det mesta har blivit både sagt och skrivet nu. Säsongen är över och det kommer nya. Att älta är aldrig nyttigt.
Så vad göra? För att få igång någon slags väckarklocka eller åtminstone hitta ett guldkorn av inspiration börjar jag rota runt i Himmelrikets arkiv.
För ett år sedan kunde man i en krönika läsa i tydliga ordalag att klubben var tvungen att köpa in en ersättare för flyttande mittbacken Gabriel. Daniel Anderson sågs inte som ett lämpligt alternativ då han var oumbärlig på mittfältet. Lite förvånande verkar första advent ha varit en helg utan prat om varken styrelseavgångar eller Framtidsgrupper. Att Zlatan har anknytning till varenda placering på Himmelrikets egen lista Sex och Jävligt offside känns däremot symptomatiskt.
Ytterligare ett år bakåt, 2008, intervjuades Jeffrey Aubynn i slutet av november om hur han upplevde kritiken från de egna fansen. I en panelintervju pratade bland andra Patrik Andersson om Malmö FFs falnande attraktionskraft bland unga talanger och om Anders Anderssons abrupta slut på karriären.
2007 inleddes december månad med en text om att Malmö FF var föreningen som hade allt, allt utom lagkänsla. Numer kommunikationsansvarige Per Welinder gjorde en intervju med Roland Nilsson som fick svara på frågan huruvida tränarjobbet i GAIS var en konsekvens av en 40-årskris.
I årets sista månadsskifte 2006 publicerades en novell på temat Mental träning med Sören Åkeby. Det rapporterades också om att Viborg inte var intresserade av att förlänga lånekontraktet och Raul Kouakou kunde alltså återvända till Malmö.
Nu orkar jag inte titta bakåt mer. Och varför ska jag? Varför riva upp gamla sår när man i själva verket är… Nöjd?
Nöjd över ett SM-guld. Nöjd över den fotboll MFF visat upp. Nöjd över mixen av talanger och veteraner. Nöjd över sammansättningen av spelare från olika länder, olika bakgrund och olika kulturer. Hur kan man vara annat än nöjd när man i fotbollstidskriften Offside kan läsa ett reportage om Malmö FF där klubben beskrivs som en förening i framkant? Och inte ur ett ekonomiskt perspektiv utan för första gången på länge så är det den fotbollsmässiga styrkan som är både intressant och modern.
Vem artikeln utgår ifrån? Vår andretränare…
Vi supportrar till en fotbollsklubb är inte bara en lojalt sjungande och hoppande skara. Vi stöttar i största möjliga utsträckning men vi kan också skapa debatt, presentera alternativ och vara en allmän nagel i ögat på den förening vi älskar. Bara det bästa är gott nog, och vi ger oss inte förrän vi är… Nöjda.
Så kanske, nu när vintern drar över oss och kylan sveper in, kanske ska man vara nöjd med att vara… Nöjd? Det kommer att komma nya motgångar, nya problem och nya orosmoment, alldeles säkert. Men det har vi åtminstone ju viss vana av?
Den här nöjda känslan däremot, den ska man nog ta vara på så länge det går.
Så jag slutar som jag började:
God måndag morgon, kära läsare!
