Måndag morgon: Om en vecka...
Nu är det snart slut. Återstår bara avgörandet. Slutspurten. De sista 180 minuterna...
Måndag morgon. Första dagen i den sista veckan. Snart är årets säsong den förra och den senaste. Om en vecka kan vi summera, fira eller sörja.
För egen del har säsongen känts upp och ner fram tills nyss egentligen. Segern över Djurgården var en av fredagens alla droppar som fick mig att på allvar att inse att Malmö FF är en guldkandidat att räkna med.
Det har nämligen inte varit ett år fritt från motgångar. Det fanns en period i våras då MFF spelade kanon- men bara i en halvlek. Vi tampades länge med ett bortaspöke, i slutet av sommaren hette det att vi sålde både Ranégie och seriesegern och Daniel Larssons måltorka har redan ältats till förbannelse.
Hopp och förtvivlan har avlöst varandra. Ett spelande lag färgat av Norlings estetik åkte på talande käftsmällar borta mot både Häcken och Elfsborg. Samma gäng tappade poäng och ansiktet hemma mot Göteborg och borta mot Norrköping och Örebro.
Några sköna uddamålssegrar mot motstånd som Åtvidaberg och GAIS skänkte tröst och framtidstro. Uppvisningarna hemma mot AIK och Helsingborg gav löfte om den verkliga kapaciteten.
Nu är det snart slut. Återstår bara avgörandet. Slutspurten. De sista 180 minuterna.
I helgen darrade både Häcken och AIK. Hur det står till med Elfsborg får vi se ikväll.
Det finns ett par spelare i årets MFF som trots sin ringa ålder redan känns som veteraner och klubbemblemet personifierade, som Jiloan Hamad, Pontus Jansson och Johan Dahlin. Vi har succéerna, som Tokélo Rantie och Miiko Albornoz. Vi har de som hade det tufft i början men kom tillbaka, som Filip Helander, Erik Friberg och Markus Halsti. Vi har sett de på förhand givna nyckelspelarna kliva undan och ersättas, som Daniel Andersson och Ulrich Vinzents.
Ja, 2012 är redan en säsong värd att minnas.
Sex dagar, två matcher och sex poäng kvar.
Framåt Malmö!
Ett grattis till Malmö FFs U17-killar. Låt oss hoppas att det bara är det första SM-guldet den här veckan!
