Måndag morgon: På plats i Torshavn
"Och efter att spelarna fått ännu en Europamatch på sitt CV, sett en vansinnigt vacker ögrupp, bott isolerat uppe på sitt hotell och kanske ätit fårskalle kan de åka tillbaka till Malmö och förbereda sig för lördagens möte mot Helsingborg."
Torshavn. På planet över hit till Färöarna låg den inhemska tidningen Sosialurin från i fredags. Där fanns en helsida om matchen MFF-Torshavn i onsdags med rubriken Argaðu sviar, som inte säger mig något alls.
Inne i texten går det emellertid att förstå att Torshavnsspelarna var imponerade av vårt stadion. Den på papperet ena anfallaren i på papperet 4-4-2-uppställningen, Andrew av Fløtum, säger till tidningen:
”Det var fantastiskt att spela den här matchen. Åskådarna larmade och sjöng hela tiden. Det var en vacker uppvisning av dem.”
Och han fortsätter om morgondagens returmöte:
”De (MFF) är starkare än vi, men kan vi få till ett tidigt ledningsmål kan vi kanske skaka om dem.”
Sett till hur matchen gestaltade sig i onsdags kan jag inte se hur Andrew och hans lagkamrater ska kunna göra detta omskakande mål. Men samtidigt är det förstås av största vikt att MFF inte går in till matchen med samma lugn man visade upp i onsdagens första halvlek. Då kan ett långskott i kvällsdimman kanske smita in bakom Dusan trots allt.
För det är nog den beryktade färöiska dimman och ett stort mått av underskattning från de himmelsblås sida färingarna får hoppas på.
Innan vi bokar biljetter till Glasgow återstår som vanligt 90 minuter plus tillägg att spela. Bollen är som bekant rund, man ska inte sälja skinnet förrän björnen är skjuten och en match i taget med mera med mera i all oändlighet. Och ska jag lägga till något ytterligare som kan tala för ett färöiskt mål i morgon så är det underlaget.
Vi skämtar om balkongmattor när vi ska möta Elfsborg och Gefle med flera där hemma i Sverige, men de underlagen är att betrakta som riktigt gräs i jämförelse med plasten som Torshavn ska ta emot MFF på. Vi tog en promenad på den i går och det bästa man kan säga om den är att den åtminstone är grön. En glidtackling här och du har ett skrubbsår som kommer att vålla doktor Herbertssons bandagelåda stor skada.
Men trots detta, vi ska förstås åka härifrån med ett avancemang till nästa kvalomgång i bagaget. Så är det ju. Den numera omskrivna Hans A Lag och Andrew av Fløtum må ha matchens tuffaste namn, men jag kan ändå inte, inte, inte se hur MFF ska kunna förlora i morgon.
Och efter att spelarna fått ännu en Europamatch på sitt CV, sett en vansinnigt vacker ögrupp, bott isolerat uppe på sitt hotell och kanske ätit fårskalle kan de åka tillbaka till Malmö och förbereda sig för lördagens möte mot Helsingborg.
Jag tänker inte här ägna mycket kraft åt den matchen, men man kan lugnt konstatera att denna vecka måste vara en av de absolut roligaste om man heter Daniel Andersson, Ivo Pekalski eller något annat och spelar i Malmö FF. Det är mycket som står på spel. Och med två segrar den här veckan kan den bli en att minnas och glädjas åt.
Två segrar är faktiskt en nödvändighet för att veckan inte bara ska bli rolig, utan också acceptabel. För förlust mot HIF innebär inte bara att vi har förlorat bägge mötena den här säsongen utan också att vi kan kyssa framtiden adjö. Guldet lär vara borta och en toppstrid kan bli väl avlägsen, till och med om vi bara ser till de för Europaspel nödvändiga fyra översta platserna.
Mycket står på spel nu som det heter. Förhoppningsvis kan vi både boka biljett till Glasgow och på tåget upp mot den allsvenska toppen när vi summerar denna vecka 29. Förhoppningsvis. Och på vägen dit gäller det att njuta av att vara här i nuet, att få uppleva dessa bägge matcher. Eller som vår vän Andrew av Fløtum så poetiskt utrycker det på sitt modersmål: ”Tað er framvegis stuttligt at spæla slíkar dystir.”
