Matchrapport: HIF-MFF 1-1

Regn, rusk och snabba anfallare. Skånederbyt slutade 1-1.

 Inte nog med att man ska behöva gå och vänta en hel dag och en halv kväll innan avspark. Man är dessutom tvungen att hålla sina nerver och känslor så pass i styr att man klarar av att leverera en matchrapport. Jag antar jag gjort chefredaktören något ont i ett tidigare liv… Men, vad är det för hemmatifo? Ser ju isländskt ut. Eller thailändskt?
 
Avspark. Rantie är spelklar, Rexhepi sitter som supersub. Mehmeti, Ranégie och Durmaz sitter säkerligen klistrade vid någon dataskärm ute i Europa.Framåt Malmö!
 
Spelet bryts. Alla ”riktiga” supportrar kan hänga mig med en gång för jag vet inte vilken typ av pyroteknik som bränns. Ser i alla fall ut som att en eller två jeepar med maximalt antal extraljus rullats in på Olympias bortaläktare.
 
Det tar en kvart innan matchen tar riktigt fart. Fram till dess känns det som att Malmö har mest boll och mest spel, men om jämför farligast lägen är det jämnt.
 
Rantie tar sig förbi Christoffer Andersson, hamnar långt ner och får iväg en skottpassning som Pär Hansson tvingas lämna en retur rätt ut straffområdet. Kort därpå får Malmö en hörna som borde varit frispark då Mahlangu stöter ut bollen med handen. Hörnan leder inte till något annat än ett Helsingborganfall där Johan Dahlin får använda alla sina fingertoppar för att tippa Djurcics skott över ribban.
 
Löfquist får iväg ett tungt skott som går rätt på Hansson. När Malmö bygger upp anfall och kommer man oftast till avslut. Helsingborg svarar med snabba omställningar och respektingivande löpningar.
 
Trots hård blåst och rejäla skurar envisas båda lagen med att slå långa bollar. Ännu mer anmärkningsvärt är att det fortfarande är roligt. Blir väl så när fyra av Allsvenskans snabbaste anfallare är på plan samtidigt. Mittfältet spelas bara igenom. Wilton syns mest i närheten av offensivt straffområde och får på ett kanonskott efter en halvtimme, som Pär Hansson med nöd och näppe avvärjer.
 
Pontus Jansson är glödhet och bjuder på flera tvspels-tacklingar redan under första halvtimmen. Även Filip Helander spelar bra och gör antagligen sin bästa match i A-lagströjan.
 
Efter ännu en snabb djupledslöpning av Accam visar Jansson återigen mod. Så även Johan Dahlin som rusar ut ur straffområdet. Resultat: Accam blir av med bollen och Pontus chanser till att någon gång i framtiden bilda familj försämras.
 
I slutet av halvleken slår jag en snabb koll på Himmelrikets forum. Översta inlägget lyder: Tycker om Malmö ikväll. Påminner om det där tv-programmet. Vad hette det? ”Så mycket bättre”?
 
Helsingborgs backhjälte heter ikväll Peter Larsson. Löper smart, står rätt och lägger ingenting emellan. Och så där grinig som bra motståndarbackar är. Först en väldigt storslagen reaktion när Erik Friberg fullföljde en löpning efter boll över kortlinjen, sedan en praktvedergällning på Tokelo Rantie efter att blivit bortsnurrad i förstaläget.
 
Det är en hopplös halvlek att summera, mer än att den är mycket spännande och underhållande. Särskilt med tanke på blåsten, regnet och att alla derbyn inte automatiskt blir fotbollsfester (Inte i Göteborg i alla fall).

Bra energi, kamp och rörelse i bägge lagen. MFF skapar mer, känns lite tyngre och dominerar bollinnehav och hörnstatistik. Rantie går mot mål gång på gång. Larsson jobbar kopiöst. Wilton är högt uppe och testar Hansson ett par gånger. Löfquist visar prov två gånger om att han har en högerfot som lovar mycket. Miiko och Hamad dominerar till höger.

Å andra sidan, hade inte Pontus Jansson varit superb så hade Helsingborgs snabba kontringar blivit mer än ett gäng halvchanser. När Helsingborg anfaller går det fort. Och så länge det står 0-0 är laget som skapar mest också det som sumpar mest. Men, rond 1 vinner de himmelsblå på poäng.
 
Andra halvlek startar precis som den första…
… med att den stoppas. Ny rykande ljusshow i Malmöklacken.
 
I 53:e minuten går Jansson för första gången bort sig ikväll och Lindstöm får öppen väg in i straffområdet. Skott mot bortre men Dahlin sträcker ut och räddar både Pontus och målet.
 
Tre minuter senare…  Vad händer? 18-årige Jere Uronen slänger iväg ett skott från drygt 30 meter. Dahlin har fri sikt, men missbedömer studsen och bollen smiter förbi hans famn. Blött gräs, en tuva möjligen… men likt förbannat 1-0 till Helsingborg.
 
Efter målet uppträder Malmö skakat. Blir passiva och ängsliga och släpper till en hörna efter klydd i backlinjen. HIF har fått ny luft i lungorna. I 66e minuten byts Alex Nilsson, Löfquist går ut.
 
HIF fortsätter att dominera. Peter Larsson försöker sig på en Maradona och stöta in bollen med handen vid en hörnspark. Norling agerar igen, i 69e minuten går Tokelo Rantie av, Dardan Rexhepi ersätter.
 
Det känns som att det är ombytta roller nu. Helsingborg är hetare och starkare. Malmö är fortfarande inte ofarliga, men har tappat i tempo och aggressivitet, två byten till trots.
 
Med en hård frispark från 29 meters avstånd visar Uronen att han kan skjuta, även utan målvakters hjälp. Den här gången räddar Dahlin dock.
 
I 80:e görs Malmös tredje och sista byte. Concha ersätter Albornoz. Man formerar en trebackslinje och Jansson går upp på topp. Det känn som att bara ett skitmål kan rädda oss nu.
 
Jag hinner undra om Rexhepi har åstadkommit något mer än en offsideavblåsning när han tar emot bollen vid straffområdeslinjen och blir uppvaktad av Helsingborgs Baffo. De trasslar in i varandra och bollen rinner ut över linjen. Hörna.
 
Hoppsan, tänker jag. Var Baffo sist på den? Reprisen är tydlig, Dardan får den på klacken. Det borde vara inspark.
 
Kalla det orättvist, kalla det vackert. Men, i det efterföljande flipperspelet står Wilton redo… Och där är det. Skitmålet! 1-1. Dardan derbyhjälte och Wilton målskytt igen! På hörna! På hörna! På hörna!
 
De avslutande minuterna hamnar domare Johannesson lite för mycket i fokus för att det ska kännas bekvämt. Wilton får bollen på armen i eget straffområde. Straff? Ja, antagligen. Ändå är armen inte lika tydligt ute som Malangos tidigare i första halvlek. Så 1-1 även i missade handssituationer. I Malmös kontring efterföljande blir Daniel Larsson blåst på en hörna.
 
Oavgjort efter en mycket bra fotbollsmatch där lagen dominerade varsin halvlek. Så som matchen utvecklade sig så ska MFF vara nöjda med sin poäng medan HIF har anledning att gräma sig övver de två tappade. Men sett över hela matchen, ett rättvist kryss.

11 kommentarer

John Börén2012-09-25 00:15:00