Matchrapport: MFF-AC Milan
Återigen dags att försöka samla tankarna för att sammanfatta (och återge) dagens match. På många sätt en ovanlig match. Dels träninsgmatch, dels mitt i säsongen och kval till CL, dels mot Milan. Bara det!
Milan är ett lag som ligger nära många hjärtan, både per tradition och vana, men även för vad de symbolsirerar och åstadkommer. Nordahl, Gren,
Liedholm - namn som för decennier sedan slog sig in i den Italienska ligafotbollen. Pionjärer för framtida stjärnor, däribland Zlatan. Zlatan som för övrigt drog på ett av sina berömda leende när han såg TIFO:t förlänat åt honom. Liksom de flesta av oss andra gjorde. Den där jävla bilen - och den där jävla nummerskylten! Zlatan i ett nötskal.
Under kvällens match hade jag turen att sitta med en av Zlatans gamla läkare/mentorer och han berättade hur han försökte mildra Zlatans ego under hans sista tid i MFF genom att milt påpeka, "ZLatan, du bara står ju där uppe under matcherna", varpå mr Ibra lugnt responderar "Jamen, de andra kan ju inte spela".
Vare sig man är en fan av mannen eller ej, så är han en symbol för Malmö. Kanske inte bara för Malmö FF som klubb, utan även möjligheten att förverkliga drömmar. Att Milan kom till Malmö för en träningsmatch är resultatet av hårt arbete och en jävla massa organisation - något som många i klubben varit delaktiga och drivande i. Jag tycker det är skithäftigt att vi nu haft en riktig storklubb på vår arena och att under denna matchen gjordes det snyggaste målet av Malmö FF hittills på redan nämnda arena.
Början av dagens match bestod av ett relativt rutinerat MFF som tyvärr verkade lika imponerade av Milanspelarna, som Milanspelarna själva. Spelet var tidvis ryckigt men jag var imponerad över hur fint det kom igång til sist. Visst, Milan la inte direkt själ och hjärta i spelet, men å andra sidan gav det oss en chans att leta oss fram till ett riktigt spel. Daniel Andersson kommer, som alltid, verkligen till sin spets i matcher som dessa och han var rappare och mer fokuserad än jag upplevt honom på tidigare. Så även Wilton. Jämfört med hur han långsamt sjunkit i både teknik, vilja och fart på senaste tiden så var det en fröjd att se honom jobba och komma till avslut. Jag gillade framförallt hans passning till sig själv via en av motståndarnas ryggtavlor strax innan första kvarten var spelad.
Milan använde ytorna mycket bättre än oss, framförallt till en början och vi spelade onödigt tight. Men vi blixtrade till emellanåt och efter dryga tjugo minuter lyckas Larsson med ett spännande uppspel som fick det att pirra i hela kroppen. Tyvärr avslutades det hela med en tåfjutt som nog behövt curlingborstar för att ens nå halvvägs fram till målburen. Bara sex par minuter senare tar Milan ledningen genom Cassano och jag hinner bli lite orolig för vad som ska hända sen. Men jag tycker vi tar tag i spelet direkt efter och spelar uppåt, framåt vilket skapar lite press på motståndarlaget och de rycker upp sig ur sin halsvävlighet. Ett par minuter senare faller Gatuso och landar med i stort sett hela sin tyngd på ena armen, Jiloan uppfattar situationen direkt och påkallar domarens uppmärksamhet. Kanske egentligen onödigt att nämna, men eftersom debatten är tung just nu angående hur och vad den korrekta hanteringen av situationen är - så ville jag bara påpeka att här var en situation som ganska snabbt kunde lösas av domaren och jag tycker Jiloan skötte det hela på ett ytterst korrekt sätt.
Efter trettiosex spelade minuter gör Durmaz Swedbanks snyggaste mål.Han drar den med vänstran rätt upp i ribban så att den slår ner bakom målvakten som står chanslös. Stadion jublar och på reprisen på teveskärmarna ser vi kraft och vilja förkroppsligat. Bara en stund innan har Malmö gjort fyra byten (därefter tappade jag räkningen) och släppt in några av de yngre förmågorna.
Efter halvlek har ytterligare nio byten gjorts och jag har för första gången i mitt liv varit på en match där det gjorts fler byten än vad det finns spelare (i det egna laget) på plan. Strax efter halvlek tar vi även ledningen, genom ytterligare ett snyggt mål. Jag tycker att Ivo, Stenström och Kroon imponerar påtagligt under matchen. Ivo går in i närkamper och är stark, Stenström kämpar och räda inte de tunga motståndarna som gott och väl säkert har 20 centimeter och kilo till godo på honom. Kroon gör dessutom två vrålbra löpningar och går till och med på skott och går rätt in i våra hjärtan. Vilken fighter!
I gott och väl fyrtio minuter leder vi, på hemmaplan, mot AC Milan, tills det att de reducerar med ett mål som är en kombinerad försvarsmiss och målvaktstabbe. Därefter avgörs som bekant matchen på straffar med resultatet som följer (MFF börjar lägga); 1-0/1-1/2-1/2-2/2-2/2-3 varvid Milan vinner med totalt 5 mål mot våra 4.
En jippomatch och vansinnigt feltimat - eller bara ett jävligt bra avbrott från en seg allsvensk säsong?