Norling måste våga misslyckas
Det var ett tungt nederlag i Borås och åsikterna går isär om vad som var fel. Jag anser att Norling måste våga mer och inte vara rädd för att misslyckas, för som det är just nu vågar man inte spela fotboll men misslyckas ändå.
Söndagens holmgång mot Elfsborg slutade i ett hjärtskärande moll. Inte för min egen skull men för alla fansens skull som hade tagit sig till Borås, bad jag till högre makter för en seger. Sådana här initiativ måste belönas och inte bestraffas men fotbollen är inte hänsynsfull eller logisk och Elfsborgs seger var fullt välförtjänt.
Detta var en match Elfsborg inte kunde förlora. Det mesta gick deras väg, det handlar om små detaljer som fick stora konsekvenser för MFF. Om vi börjar med skottet som tar på Daniel Anderssons häl och sedan går i en båge över försvaret och sedan dimper ner otagbart i den vänstra burgaveln. Hur skyddar man sig mot sådant här (?), nej det är väldigt svårt.
David Elm fick även han göra ett mål som jag fortfarande inte förstår hur det gick till, det gick så långsamt att man kunde tro att det var en repris i slowmotion. Thern, Sudic och Hamad gör tafatta försök att stoppa honom men om David Elm av alla spelare får göra sådana solomål, då vinner man inte. Sedan har vi Anders Svenssons frispark i stolpen som givetvis studsar rakt ut till en ensam Mobaeck som kan placera in bollen. Detta var Elfsborgs kväll och det berömda flytet var på deras sida.
Jag kände inte igen mitt MFF, de var som en blek skugga av det vackra anfallsinferno de normalt visar upp på hemmaplan och även ibland på bortaplan. Man hade inte modet att passa in till en spelare med en markering i ryggen. Man hjälpte inte sina medspelare genom att gå ner och möta, man löpte inte i djupled för att skapa alternativ. Det blev statiskt och Ivo Pekalski saknades något oerhört för han är just den spelare som gärna möter, håller i bollen, slår de enkla men väldigt viktiga passningarna och skapar ett lugn på mitten.
Att göra som mot Elfsborg, skyffla iväg bollen mot Ranégie eller lägga tillbaka till Dahlin som får tjonga upp bollen på vinst eller förlust är ett underbetyg till Norling. Det visar att Norling har misslyckats med sin taktik för på detta vis får man ut som allra minst av laget. MFF är ett spelande lag och för att få ut lagets kapacitet måste man våga spela fotboll - man måste våga misslyckas. Det är bättre att våga spela fotboll och misslyckas än att inte våga och ändå misslyckas. När motståndarna pressar högt måste man ha en plan för detta, man kan droppa med en spelare för att skapa ytterligare ett passningsalternativ men i stället väljer man konsekvent att lyfta långt, det enkla alternativet.
Samtidigt ska och måste vi komma ihåg att MFF har ett ungt lag som kommer att pendla i prestation. Det är en av baksidorna med att satsa och bygga laget på unga löften. Att kräva att Jasmin Sudic ska vara rapp och perfekt i sin tajming på plan efter två års frånvaro är lika naivt som att tro att David Elm är Zlatan Ibrahimovic. Jasmin behöver speltid för det är den enda vägen för honom att hitta sin tajming, få tillbaka sin snabbhet och rörlighet. Att tro att Miiko aldrig kommer att ha några dippar är lika naivt och det är genom dessa matcher de lär sig, blir bättre och utvecklas. Det är på detta vis man utbildar spelare.
Det jag gillade med Roland Nilsson, även om han inte hade dagens bredd i truppen, var att han kunde ge Muamet Asanovski chansen i ett derby. Dardan Rexhepi, Alex Nilsson och Amin Nazari fick alla speltid trots att de var väldigt unga, men allt som oftast gick de in och levererade. Rolle gav dessa spelare förtroende och de växte med uppgiften.
Denna egenskap saknar jag hos Norling, ibland måste man ge ett ungt löfte som har sett bra ut på träningarna chansen för att det gör att de får självförtroende och utvecklas ännu mer. Det kan inte vara sunt att spela Daniel Andersson när han har smärtor i hela kroppen när man har en hungrig Sudic och Helander som väntar på att få komma in. Spela Daniel i de stora matcherna när han är fräsch och hel och låt Helander och Sudic få värdefull speltid i de andra matcherna.
Filip Helander och Sudic måste få speltid för att då står MFF bättre rustade inför nästa säsong - en säsong utan Daniel Andersson. MFF ska alltid göra sitt yttersta för att vinna men man måste även tänka långsiktigt för det är nyckeln till framgångarna vi har haft de senaste åren. Jag tycker även att Kroon, som borde vara tillbaka rent fysiskt efter skador och sjukdomar, borde ges speltid, åtminstone som inhoppare.
Jag har aldrig gillat tanken med Miiko Albornoz som ytter och har inte ändrat mig men med Matias Concha i laget som är för bra för att sitta på bänken kan jag se en annan lösning som känns bättre. In med Concha som högerback, flytta över Albornoz som vänsterback och flytta upp Ricardinho som ytter men bara om Thern inte hittar rätt i den positionen. Ricardinho är bra på små ytor, är löpstark, har bra inlägg, har bra skott och är ganska snabb de första metrarna. Utfallet kan bli bra med Ricardinho som vänsterytter men man ska inte heller ge upp Thern, inte än. Jag säger det än en gång, det tog Erik Friberg en halv säsong att hitta rätt på innermittfältet i MFF, på hans naturliga position.
Dilemmat ligger egentligen i att man inte har ersatt Jimmy Durmaz men samtidigt tycker jag att Per Ågren endast ska värva om man får den spelare man verkligen vill ha, annars ska man avvakta till vintern. Man kan inte värva för värvandets skull. En sak kan man konstatera och det är att MFF i dagsläget spelar ett 4-4-2 utan naturliga yttrar. Frågan är om detta är det bästa spelsystemet för det spelmaterial man har i dagsläget? Nu har MFF ett uppehåll på sig att läka såren och sedan få en nystart i Allsvenskan med två raka hemmamatcher mot först Sundsvall och sedan Mjällby. Vinst i dessa matcher och allt detta kommer att vara glömt men först väntar Lazio och Sandviken.
