Nu slår vi inte längre ur underläge
Himmelriket har förstärkt sin redaktion med tidigare medlemmen Kaveh Kohshahi, vilket vi är både nöjda och stolta över. Några månader till kommer han att skriva för både oss och Eurosport, men lagom till seriestarten ägnar han all sin tid åt Svenska Fans guldsida.
2011: Ödmjukhet
2010 var till stor del året MFF bröt gamla mönster. Vi vann matcher vi inte skulle vinna egentligen och vi gjorde det på ett sätt MFF traditionellt inte spelar.
Mest av allt så var det lite utav det första året på väldigt länge som MFF slog ur underläge.
Varje år sedan återkomsten har det funnits en aura av pompös kaxighet runt MFF. Vi har antingen värvat stort, byggt stort eller lovat stort. Det är egentligen inget fel med för vi har meriterna att backa upp den kaxiga attityden. Däremot så kan man väl säga att det inte riktigt gått hem helt och hållet de senaste åren. Visst, vi vann guld när vi var som allra mest uppblåsta år 2004, men det var nästan oundvikligt med tanke på truppen och tränaren.
Förra året gick vi in i säsongen som outsiders, knappt det ens. Rent allmänt tippades vi bli femma eller sexa. Roland Nilsson var den tränare som skulle avskedas först och våra spelare var uträknade. Vi var faktiskt inte kaxiga. Inte alls. Till och med styrelsens mål inför 2010 var en lektion i ödmjukhet: ”Vi ska kunna och vilja vinna guld”. Jag tror att den rätta benämningen är kaxig ödmjukhet, vilket egentligen bara är en oxymoron. Det är bara ren och skär ödmjukhet.
Men så vann vi guld.
Var det spelartruppen och tränaren som påverkades så positivt av ödmjukheten, eller var det motståndarna som inte riktigt tog oss på allvar förrän det var kört (för dem)?
Viktigast av allt, är ödmjukhet något MFF ska satsa på eftersom det kanske ger resultat? Eller ska man surfa på guldvågen så länge som möjligt och bara vara genuint odrägliga eftersom vi faktiskt är bäst i Sverige?
Det svåra här är ju naturligtvis är att vi i år inte kan slå ur underläge längre. Spelare och tränare som förra året var uträknade har i år massiva förväntningar på sig. Det började genast diskuteras Champions League-kval, som om guldet redan var hemma. Förra året kunde laget inleda med en ganska tafflig mållös match mot GAIS och inte bli särskilt påverkade av det, hur skulle de reagera på ett liknande scenario i år?
I år är det viktigare är någonsin (okej, kanske inte någonsin) att klubben hanterar förväntningar och press på rätt sätt. Kan man göra det så har vi halva (bollen) inne.
