Recension av "Ett Gyllene Jubileum"
Himmelriket har läst Rikard Smitt och Sportförlagets "Ett Gyllene Jubileum".
År 2010 var året då Malmö FF fyllde 100 år. Sveriges mest framgångsrika fotbollförening fyllde tresiffrigt, och bara det var stort. Att det dessutom blev en av föreningens mest framgångsrika säsonger spelmässigt sedan 80-talet gjorde inte direkt saken sämre. Det är just detta som Rikard Smitts bok "Ett Gyllene Jubileum" handlar om.
Smitt är en van MFF-skribent och är ofta involverad när Sportförlaget släpper olika former av Malmöböcker. Han känner alltså föreningen väl, och klarar av att handskas med trilskandes bokstäver - och det utan att bli pretentiös i sitt skrivande. Boken är kortfattat en summering av den gångna säsongen och man får följa med från en snabb summering över vad som skett sedan det senaste guldet 2004 till festen på stortorget 2010. Författaren beskriver själv boken som en möjlighet att "kunna bläddra tillbaka i tiden och få återuppväcka de sköna minnena", och det går egentligen inte att ge någon bättre förklaring av boken och dess innehåll.
Varje match behandlas med en rapport och det är inte svårt att minnas pulsen, hettan, glädjen och, den tack och lov sparsamma, frustrationen. I det här avseendet är boken ett alldeles lysande alster, och det blir nog en bok som kommer bli än roligare att ha i sin ägo om några år när minnena börjat blekna och man inte längre kommer ihåg vem som vände matchen mot Brommapojkarna, vem i Blåvitt som visade MFF-hjärta från elva meter eller när "Ingen himmel..." gjorde debut på läktarplats.
Är det en bok att rekommendera då? Det beror lite på vad man är ute efter? Sett som ett historiskt verk som man kan luta sig mot för att minnas, njuta och glädjas fyller den helt klart sin roll och jag sitter och funderar över varför det inte finns en liknande sammanställning, där varje match behandlas, över samtliga våra guld. Nu är visserligen "Guldåren - Från Eric till Hasse" ett bra komplement, men det är inte riktigt samma sak när inte varje match tas upp. Å andra sidan inser jag att vi nog är rätt få som är tillräckligt nördiga för att en detaljerad bok om guldet typ 67 skulle kunna säljas med vinst.
När är boken inte att rekommendera? Är man ute efter ett stort litterärt verk där man använder 67 ord för att förklara att bollen är rund bör man nog titta vidare - kanske mot Björn Ranelids bok som kom ut häromåret. Smitt skriver enkelt men med inlevelse och det räcker långt i den här boken.
Vad kan man då se som negativt om man tycker att boken verkar något för bokhyllan? Dels har vi problematiken som i alla Sportförlagets MFF-böcker modell mindre dyra och det är den eviga reklamen som är inknökad bland texterna. Reklamen är främst insprängd i början och det är åtminstone lite bättre än i årsböckerna där man får dras med möget hela vägen. Men med tanke på att det rimligen ger en något lägre prislapp är det kanske något man får acceptera.
Då har jag svårare att gå med på nästa sak. I slutet av boken har varje spelare en egen del där spelaren presenteras och säsongens insatser kommenteras under kapitlet "Årets guldhjältar". Det är ett bra avsnitt i boken, men jag kan inte ställa upp på att spelare som lämnade under säsongen saknas. Edward Ofere och, framförallt, Robert Åhman-Persson hade en stor del i guldet och förtjänar att hyllas och kommas ihåg. Det är bokens klart största miss.