Rikard Norling (del 2 av 2): "Den är magisk alltså. Magisk"
I den andra delen av vår intervju med Rikard Norling pratar vi fotboll, problem i försvarsspel och respekt för supportrar.
Kaveh Kohshahi: När du kom hit sade du att du inte ville ändra för mycket på hur vi spelar. Om man tar bort ”för mycket” och tänker ”ändra lite”, vad är det du vill förändra?
Rikard Norling: "Spännande fråga. Jag har ju naturligtvis min egen filosofi. Den har jag diskuterat rätt mycket i rekryteringsprocessen med Per (Ågren) och Vito (Stavljanin). Sedan har jag ju initierat mig själv och jag har svårt att kompromissa med mig själv och vara oärlig mot min egen filosofi och mitt eget liv. Jag skulle ha svårt att hoppa in i någonting bara för att det är vackert att träna MFF. Filosofin ligger inte så långtifrån. Det är ett 4-4-2-spel med en väldigt offensiv touch på det, nästan så att man ska våga ta det så långt offensivt att det pendlar till att vara naivt. Det ska också synas i spelidén att man anser sig vara bäst och man ska anser sig kunna vinna mot vilket lag som helst oavsett om det är hemma eller borta. Det är en grund som passar mig väl. Sen är det också en kombination av att jag inte vill förändra för mycket på kort sikt för att det skulle sätta griller i huvudet på spelarna, men också att inte förändra för mycket generellt för att det är någonting jag varken tror eller tycker att jag vill göra plus att jag också är lojal mot den överenskommelsen som jag är här för."
KK: Det här med att vara nästan lite naivt offensiv; vad händer när offensiven inte fungerar?
RN: "Då är det bara hem till kammaren och träningskammaren och jobba ännu hårdare för att det ska fungera till slut. Det är det enda som gäller. Ibland är det så att det bara inte fungerar och då är det delvis kopplat till att motståndarna spelat jäkligt bra också. Det är sällan man möter motståndare som har offensiven som utgångspunkt, men ambitionen är att det inte ska spela någon för vi skall vara så pass starka i alla fall så att det väger över till vår fördel. För att det ska bli så måste man träna, träna, träna och träna. Systematiskt."
KK: Vad händer på planen när vi har två mittbackar och två ytterbackar som är placerade väldigt högt upp? Det har hänt ett par gånger, eller kanske tio gånger att vi får många frilägen mot oss.
RN: "Det stämmer, då har man egentligen två val som tränare. Antingen sätter man in mer defensiva spelare och då blir det bättre ur det perspektivet, men du har en annan ände på det perspektivet också; vad händer med offensiven då? Ibland är det rätt att göra så, ibland så tror jag att det är bättre att försöka få den offensiva spelaren att göra vissa justeringar som innebär att man förbättrar just det. defensiva Jag håller ju med dig, det är på tok för många frilägen, men ibland måste vi också vara beredda att betala det priset för att vissa spelare ska få kunna utmana och ibland misslyckas dem. Då måste vi å andra sidan bli mycket skickliga på att försvara, just i den omställningfasen med få spelare. Kanske skickligare än vad Gefle behöver vara just i den delen av spelet. Detta är en filosofiskt intressant fråga."
KK: Behövs det bättre spelare för att spela det spel som Malmö spelar än det spel som t.ex. Gefle spelar?
RN: "Jag är väldigt mån om att inte kasta skit på motståndare. Jag vill inte kasta skit på motståndare."
KK: Nej absolut inte. Det är kanske bara är olika filosofier.
RN: "Jag förstår varför du ställer frågan. Låt mig säga som så, och vara lite kaxig; Malmö är en storklubb som har ambitioner att vinna allt och jämt. I sådana klubbar brukar oftast de bästa spelarna i landet samlas. De bästa spelarna är lite skickligare offensivt och kanske till och med defensivt. Nu vet jag inte om jag fick svaret rätt, du får lyssna på detta igen och lyssna efter."
KK: Vilka egenskaper hos en offensiv spelare är viktiga?
RN: "Bra offensiv spelförståelse och individuell kapacitet att ta sig förbi spelare. Sedan kan det se ut på olika sätt. En som Jimmy (Durmaz) som nästan har Messi-kvaliteter ibland, men det kan också vara som Wilton som har ett jättefint driv med bollen, fast på ett annat sätt. Det ser alla som går på fotboll, vem som är offensivt skicklig och kan öppna upp spelet. Det kan ju Ricardinho som på sitt är väldigt offensivt skicklig och det innebär allt från att han kan utmana en spelare med fantastiskt funktionell teknik, han har en fin blick för spelet, bra passningsspel, bra skott och bra inlägg. En annan är Simon Kroon som kommer upp nu. Han är väldigt skicklig på att utmana, Tobias Lewicki likaså. Daniel Larsson likaså som inte bara är vindsnabb utan han är också väldigt, väldigt skicklig på att se relationer med egna spelare. Det är kanske inte så många som pratar i dem termerna om honom, men jag ser honom som en väldigt klok spelare som många gånger söker relationer. Alltså att komma ihop med spelare för att sedan kombinera. Om bollen kommer kan han släppa den och sticka, skarva och jobba med andra. Det är han faktiskt jäkligt bra på."
KK: Roland brukade framhäva det viktiga med mittbackarnas passningsspel. Hur förhåller du…
RN: "Jag håller med fullt ut. Fullt ut."
KK: När man spelar med en så offensiv backlinje, är det viktigt att mittbackarna är snabba också?
RN: "Daniel Andersson är en spelare jag beundrar och som jag kan lära mig något av varje dag. Han är oerhört självkritiskt och vill utvecklas. Det kommer han att göra också. Pontus är snabb redan och kan bli ännu snabbare. Mycket av snabbheten sitter i tanken. Markus Halsti är en extremt skicklig passningsspelare, kanske den skickligaste passningsspelaren i backlinjen. Det finns utvecklingspunkter som jag kan jobba med innan jag skulle endast svara ”ja” på den frågan."
KK: Det är kanske en ”quick fix” att skaffa snabba mittbackar så fort man spelar med en hög backlinje med tanke på att det även innan du anlände kändes som om vi åkte på många frilägen för att press-spelet från mittfältet och mittfältets defensiva arbete inte alltid fungerade. Man hamnade ofta i fyra mot tre lägen.
RN: "Exakt. Press på bollhållaren så att motståndaren inte kan titta upp och spela de perfekta bollarna bakom backlinjen. Sant. Sant. Det är en helhet, det är så lätt att se till det sista som händer när det blir en löptävling. Har du lirat själv eller?"
KK: Jo, men jag var målvakt så jag stod mest och kollade på spelet. Då tänker man på vissa mönster efter ett tag. Oj, tror att jag har slut på taktiska frågor nu.
Helen Johansson: Jag är lite nyfiken på hur Rikard ser på supportrarnas roll i fotbollen idag? Du hade en så bra relation med supportrarna i AIK.
RN: "För mig är det de som gör klubben. Det är ganska enkelt. Om vi skulle spela inför en tom stadion skulle det kunna vara vilken klubb som helst. Om man skulle göra en trailer på Malmö FF skulle det bestå av ett riktigt snyggt mål och sen går kameran runt och visar supportrarna. Sen är det naturligtvis också så att MFF har extremt många gamla fina spelare som också blir en del av supporteridentiteten. I och med att historien går bak så långt med fantastiska spelare så kan man identifiera sig. Det kan vara som med din son som går runt bland spelarna här till Kalle Karlsson, 70 år, som är lika passionerad till sina spelare från sin tid. Det känner jag är unikt här."
KK: Kan den närhet som finns mellan supportrar och lag bli en börda?
RN: "Nej, aldrig. Det kan aldrig vara en börda. Man får vara redo när det går tungt att ta det som passionen också innebär. Det är viktigt ur mitt perspektiv att ha den respekten och förståelsen."
HJ: Det är nog inte alla som tänker så. Det är nog ganska unikt.
RN: "Jag vet, det är i alla fall så för mig. Ibland är det som efter GAIS-matchen då jag hade en tv-intervju. Jag hade gärna på något sätt pratat med och mött supportrarna direkt efter den matchen. När intervjun var klar så var nästan alla borta från arenan. Det är något som skär i mig när vi inte vinner, jag vet hur ont det gör i så många hjärtan."
KK: Varför tror du att du har ett så bra förhållande med supportrarna i de lag du tränat?
RN: (Lång paus). "Jag älskar intrycken som jag får. Om man tycker om någonting så tror jag att man utstrålar att man är intresserad av någonting och om jag är intresserad av dig så är det ganska sällan som du inte är intresserad av att prata med mig. Är man inte intresserad så märks det. Som ”är vi inte klara snart? Jag vill gå härifrån” (Rikard pekar ironiskt på sin klocka)."
KK: Men det är alltså ingenting utstuderat? Att du kommer till en klubb och tänker att du ska bli populär hos supportrarna? Jag kan tycka att det är dina små gester som gör det. Att du applåderar åt ståplats till exempel.
RN: Alltså, när jag kom in här första gången och hör dem dra igång en ramsa. Det är ju en kärleksförklaring till laget. Om jag bara tar sådant för givet, nej alltså. Vi är här tillsammans och vi ska vinna matchen tillsammans, vi ska inte tro att det bara är vi i laget. Det känns ju naturligt att tacka, precis som ni tackar för det vi gjort på plan så ska vi tacka för er insats på läktaren.
Vi avrundar intervjun här och berättar att vi nog hade haft 1000 frågor till. Rikard säger att han hoppas kunna vara kvar länge till så att han hinner svara på de 1000 frågorna. Samtidigt lutar han sig tillbaka, kollar ut över stadion och viskar för sig själv: ”Den är magisk alltså. Magisk”.