Robert Åhman-Persson om sin säsong
Skyttekung, bottenstridande och guldmedalj. RÅP hann med det mesta under 2010.
Robert Åhman-Persson har varit med om en hel del i år. Först en tuff försäsong i det himmelsblå mittfältsgetingboet där spelare som Figueiredo, Mutavdzic, Pekalski, Kruys och Robert själv slogs om platserna i centrum. Därefter en grym säsongsinledning där han sänkte Gefle och räddade poäng mot Halmstad med viktiga mål.
Men efter att succéduon Wilton och Ivo funnit varandra gick det tyngre för RÅP. I juni fick han det hårda beskedet att han inte fanns med i Roland Nilssons framtidsplaner och tvingades därför lämna Malmö. I Solna var han däremot välkommen, och Robert skrev kontrakt med forna arbetsgivaren AIK. Ett regerande mästarlag som då var långt ifrån både guldglans och Europaframgångar utan i stället verkade vara en klubb i fritt fall.
Men, som det sån ofta heter: Slutet gott, allting gott. Malmö FF blev Svenska Mästare och AIK styrde till slut upp situationen och är kvar i Allsvenskan, även 2011.
Hur är läget idag, Robert?
- Det är fint. Jag har haft semester i ett par veckor, tagit det lugnt och tränat en del på egen hand. Senare ska jag åka iväg till Thailand med familjen och några vänner. Så det är bara bra.
2010 var ju onekligen en händelserik säsong för dig. Man får väl passa på att gratulera till både SM-guld och ett säkrat allsvenskt kontrakt?
- Ja, tack så mycket. Ett tag såg det ju ut som att jag skulle bli smått historisk, att vara med om både guldmedalj och nedflyttning under samma säsong. Men det känns ju förstås väldigt skönt att vi i AIK kunde reda ut det.
Jag ringer dig lite med anledning av det som hände under Malmös guldfirande på Stortorget för några veckor sedan. I kvällstidningarna stod det att ditt namn bemöttes med burop och du blev då ombedd att kommentera det.
På Himmelrikets forum har åsikterna gått isär. Några menar att det fanns en liten klick som visade brist på omdöme, andra menar att det var en olycklig slump då buandet var riktat åt en felsägande konferencier och ditt namn lästes dessvärre upp i samma veva. Oavsett vad som verkligen hände på torget så står det klart att ingen verkar anse att du förtjänar några burop. Tvärtom, du är både omtyckt och populär i MFF-leden.
- Tack, det är roligt att höra. Det stämmer att jag blev uppringd av en reporter som berättade att stora delar av publiken hade buat åt mitt namn. Spontant tyckte jag att det lät konstigt, jag hade liksom inte märkt av att någon var besviken eller arg på mig för att jag lämnat klubben. Och mycket riktigt, efter att artikeln publicerats fick jag ett 60-tal SMS från personer som antingen bad mig strunta i hela grejen eller som försökte förklara att allt var ett missförstånd. Det kändes förstås jättebra, att få en sådan uppskattning.
Eftersom du inte spelade i MFF under andra halvan säsongen och kanske framför allt inte i sista matchen, så har du kanske inte behövt förklara för så värst många journalister hur det känns att vinna ett SM-guld. Men samtidigt, du spelade ändå 14 matcher i år för Malmö FF, gjorde tre mål och du ledde faktiskt lagets interna skytteliga ett tag. Hur känner du inför din guldmedalj?
- Alltså, medan jag spelade i Malmö kändes det verkligen som att vi skulle kunna ta hem guldet. Och när jag lämnade… ja, då trodde jag fortfarande att Malmö skulle ta hem det. Jag gläds med MFF. Dels för att jag känner spelarna och dels för att jag tycker den typ av fotboll som Malmö visat upp förtjänar att belönas.
Samtidigt har jag haft lite svårt att ta in det. Säkert mycket på grund av att jag inte var med just i den match när det verkligen blev klart och också för att jag inte varit på plats under själva firandet efteråt.
Men det är klart jag känner mig delaktig. Det är ju som du säger, ett par mål och rätt många matcher. Då har jag ju faktiskt varit med.
Men har du själv kunnat fira?
- Nja, alla lag firar väl på något sätt att säsongen är över. Och det är klart, jag stod ju inte ensam på AIK:s avslutningsfest och sjöng högt om SM-guld.
Samtidigt som MFF säkrade guldet i den sista omgången spelade du en ganska betydelselös match, åtminstone för AIK:s del, mot Åtvidaberg. Handen på hjärtat, hur mycket koll höll du på resultattavlan under matchen?
- Jag kan väl erkänna att jag tittade en del mot tavlan i början. Men jag hade inte helt klart för mig vilken match som var Malmös, så jag kopplade faktiskt bort det ganska snabbt.
Du får ursäkta att jag inte är påläst, men hur går det till rent praktiskt när man får ett SM-guld så här i efterhand? Kom plaketten på posten eller levererade Lagrell dyrgripen personligen?
- Jag har inte fått någon medalj ännu.
Va?
- Jag tror det är materialaren i Malmö, Kenneth Folkesson, som sitter på den. Antagligen hoppas han på att jag ska glömma bort det så att han kan sälja den på nätet.
Aha? Aj då, jag vågar inte ställa någon följdfråga på den… Om vi istället backar bandet till i somras… Som fotbollsspelare hör det väl till yrket att hastigt byta både hemstad och arbetsgivare. Men hur kändes det att behöva byta klubb mitt under säsongen?
- Jag trivdes väldigt bra i Malmö och var helt inställd på att satsa, kämpa och ge järnet för MFF. Det menar jag verkligen. Men under ett samtal med Roland fick jag reda på att jag inte ingick i planerna och gavs rådet att söka efter en annan klubb. Jag är nöjd med lösningen, jag hamnade i AIK och det är väl ingen hemlighet att den klubben ligger mig varmt om hjärtat.
Jag är inte den som ger upp. Om jag hade fått sitta på bänken eller läktaren hela hösten trots att jag gjort mitt bästa på träningarna… Kul hade det förstås inte varit, men jag hade kämpat på tills chansen dykt upp. Så funkar det, liksom. Men nu fick jag beskedet att den chansen var väldigt långt borta för mig. Då kände jag mig tvungen att söka mig vidare, det är ändå att spela matcher det handlar om när man håller på med fotboll.
Samtidigt, det finns de som harvar och harvar på utan att någonsin ens få en förklaring. Även om det för ögonblicket kändes hårt så var det bättre att få rak och ärlig information. Nu kunde jag styra över läget själv och det löste sig bra, tycker jag.
Det måste ändå ha varit en kontrast, att byta från ett guldjagande MFF i medvind till ett pressat AIK i uppförsbacke? Kan du beskriva omställningen?
- Jo, det var lite skilda världar. I Malmö kändes det som att allt flöt på, i AIK var det bekymmer kring det mesta. Alla kände av pressen och vi spelare ansträngde oss verkligen för att hålla humöret uppe, undvika frustration och fokusera positivt trots tabelläget.
Alla vill vinna, men förluster svider mer för ett lag som det går knackigt för. Men vi redde till slut ut det, det är det viktiga.
Om vi backar bandet lite till men flyttar oss utanför Stadionområdet, hur trivdes du i staden Malmö?
- Väldigt bra. Jag hade varken förväntningar eller kunskap om Malmö innan jag flyttade dit. Jag hann med att bo både vid Davidshall och i Rörsjöstaden och trivdes jättebra.
Om du plötsligt skulle få en ledig helg i Malmö, vilka tre saker skulle du då se till att hinna med?
- Då svarar jag… Käk på restaurang Hai, fika på Lilla Kafferosteriet och sedan häng i Västra hamnen, förutsatt att det är sommartid!
Bra svar… Då får jag tacka så mycket för pratstunden. Och jag vet att jag talar för flera när jag tackar dig för din tid i Malmö FF och önskar dig lycka till i framtiden.
- Tack själv! Jag sänder gärna ett tack till alla de malmöiter som stöttat mig också!
