Lagbanner
Så slår vi IFK Göteborg
En som artikelförfattaren hoppas får spela på söndag.

Så slår vi IFK Göteborg

Anders Celander ser tillbaka på matchen mot Djurgården och vilka misstag som där gjordes. Han berättar vad som enligt honom måste bli bättre för att besegra IFK Göteborg på söndag.

Jag sitter hemma just nu med en bitter smak i munnen efter en sur förlust mot ett frenetiskt kämpande Djurgården. Min egen analys av matchen är att Rolle tvingades och självmant matchade för unga spelare på viktiga positioner.
 
För att vinna många matcher i rad är det viktigt med en stabil centrallinje och tyvärr var det här det brast mot Djurgården. Dejan i målet är ännu ingen Dahlin vilket märktes både tidigt och tydligt i matchen. Pontus Jansson blev relativt enkelt utmanövrerad av en äckligt rutinerad Jonsson. Hamad fokuserade för mycket på anfallsspel trots att MFF knappt hade bollen vilket lämnade ytor för Djurgården att trixa boll på. Ivo och hans brasilianska mittfältskollega visade sig mänskliga och hämtade antingen boll för långt ner på planen eller blev stillastående i ett ingenmansland vilket satte backlinjen i tidsnöd eftersom man inte hade några vettiga uppspelsalternativ.
 
För många små misstag spred en oro bland våra unga lirare vilket sedermera ledde till ett krampaktigt spel över hela banan med många felaktiga beslut.
 
Jag vill dock understryka hur nyttigt det är för våra unga spelare att vara om motgångar. Att vinna matcher när laget har medgång är en sak men att vinna matcher när spelet inte stämmer kännetecknar en seriesegrare. Nu får vi se vilka av talangerna som har det psyke som krävs.
 
Ibland saknar man "flytet" i passningsspelet, man hamnar på efterkälken i försvarsspelet och när detta sker måste kollektivet lyfta sig och öka koncentrationen för det är tyvärr så enkelt att det är där det brister. För mycket småfusk i defensiven och okoncentration i passningsspelet straffas man för oavsett nivå. 
 
Standardfraser och ledord som skriks ut i spelartunneln måste omsättas i praktiken och tyvärr är det bara elva ljusblå Malmöspelare som kan infria dessa. Från läktaren har jag tyckt mig ana en överoptimistisk tro på den egna förmågan men även en övertro på sina medspelare. Kanske har även Roland Nilsson ibland en för stor tilltro till en del spelare och ger dessa för "fria tyglar".
 
I Helsingborgsmatchen tunnlade Ricardinho en framstormande Lindström utanför eget straffområde. Kul och snyggt när det gick vägen men farligt och skrämmande nära ett Helsingborgsmål vilket troligtvis lett till en helt annan matchbild. Senare i matchen, när MFF satt i förarsätet med en bräcklig 1-0-ledning, tilläts Helsingborg anfalla mot en ljusblå backlinjen helt utan support från våra mittfältare, som stod och tittade på kring mittlinjen. 
 
Detta kan tyckas som småsaker och det skedde bara en gång men det är småsaker som avgör matcher. Är man MFF-spelare får man inte tänka att någon annan fixar jobbet utan alla måste ta ansvar, både offensivt och defensivt. Därför hoppas jag att vår ljusblå lejonhanne, Rolle Nilsson och hans undersåtar, samlar flocken och betonar att fotboll är mer än ett skådespel där flinka fötter och luriga finter ger poäng. Fotboll är också en kampsport där tjuvknep, glidtacklingar och ett galet hemjobb ger segrar. Särskilt nu, när höstens väder och vind tilltar tillsammans med den nervositet som växer i takt med att avgörandet närmar sig blir en faktor att räkna in i matchbilden. 
 
Förra säsongen vann ett försvarsstarkt AIK serien och det är tyvärr ingen slump att bra försvarsspel belönas. Däremot är det en slump att AIK vinner. Oavsett serie eller liga är det oftast laget som släpper in minst mål som vinner och inte laget som gör flest mål. Med detta sagt vill jag inte att Malmö FF ska bli ett Lagerbäckinspirerat tråklag men jag tycker att man som serieledare kan kräva mer av en del spelare i det ljusblå lägret när det gäller försvarsspelet.
 
Mot Göteborg hoppas jag såklart på seger, men jag vill också se en solid insats där MFF spelar ett smart försvarsspel över hela banan. Jag vill också att Molins tar över Hamads högerkant eftersom jag anser att Hamads formkurva pekar neråt och att hans defensiva spel är klart sämre än Molins.
 
Jag vill även att Ivo och Wilton tar en högre position i uppspelsfasen vilket gör att man får större yta att hämta boll på och slipper vandra ner till backlinjen och bara överta bollen därifrån. Uppspel från den regionen av planen klarar Danne lika bra som våra mittfältsstrateger.
 
Jag önskar även att våra forwards arbetar närmre varandra än vad man gjorde mot DIF och att Agon skär av uppspel till mittfält genom att droppa ner i banan när vi inte har bollen. Långbollar från backlinjen mot Hysén är inget jag fruktar, men om guldhjälten Thomas Olsson får slå passningar mot vindsnabbe Hysén finns det all anledning att bli nervös.
 
I övrigt vill jag att MFF direkt från början ska visa kamraterna från Göteborg vem som leder serien genom att inledda med en hög och aggressiv press. Satsa 110 % i varje situation trots att det kan kosta ett kort eller två. Göteborg ska känna sig otillräckliga mot serieledarna vilket tyvärr inte Djurgården gjorde. I Stockholm var det snarare tvärtom och detta ska aldrig mer upprepas. 

Anders Celander2010-09-24 15:30:00
Author

Fler artiklar om Malmö FF