2018-12-19 21:05

Le Havre - Nimes
2 - 1

Sandvikens IF - Malmö FF: Onödigt spännande på Jernvallen

Sandvikens IF visade sig bli en svårare uppgift för Malmö FF att handskas med än förväntat. Men efter en himmelsblå vändning och hattrick av nyförvärvet Rantie så lyckades MFF ändå vinna över hemmalaget inför 2600 åskådare på Jernvallen.

Matchbollen levererades av en fallskärmshoppare, lagen vandrade in till en hymn som klingade ut ur högtalarna men som ingen sjöng med till och publiken applåderade helhjärtat åt de båda uppradade lagen på planen.

Ja, det är onekligen något speciellt med dessa cupmatcher på de små idrottsarenorna runt om i landet. En lite bisarr känsla att se sitt MFF ställa upp på en arena där ståplatserna innebär grässläntrar och där hemmasupportrarna har strömmat till för att se årets match.

Men att tvåan i Allsvenskan ska ha så svårt mot ett division 1-lag, trodde vi kanske inte. Det skulle visas att man inte bara kan spela bandy i Sandviken denna afton.

Första halvlek.
Första minuten kändes det som att Malmö gav Sandviken bollen för att låta de känna lite på den innan man la beslag på den runda. Alex Nilsson kom i tredje minuten drivandes på vänsterkanten innan han assisterade Ranégie som placerade in 0-1 i bortre. Skulle det vara så här enkelt? Njaa...

SIFs första halvchans kom via ett anfall av Andrew Stadler som sprang förbi Miiko och la ett inlägg som dock gick till intet då ingen var tillräckligt snabb för att hinna fram för att trycka dit bollen.

Ett lite komiskt inslag var när Larsson för första gången började pinna på med bollen och det gick som ett sus genom publiken som verkade fascinerade av det, på Jernvallen, sällan skådade tempot.

I nionde minuten fick MFF och Hamad en jättechans då han i ett soloanfall avslutade från vänstersidan av boxen med en bredsida mot bortre stolpen. Han såg att ingen skulle hinna ifatt den och på började en målgest innan han fick se hjulet på stolpen styra ut bollen och målet uteblev. Snopet.

Sandviken ska verkligen ha cred för att de inte alls var rädda för att spela fotboll längs marken och köra sitt race med ett fullt godkänt passningsspel. Malmö hade lite svårt att hänga med när SIF ställde om och när Stadler återigen kom springandes fick försvaret kämpa hårt för att hinna ifatt och sedan rensa undan.

Slarvet i MFFs försvar gav nerverna rejäla omgångar och Miiko kändes ovanligt vilsen på sin ytterbacksposition. Samarbetet han och Jasmin emellan var inte alltid klockrent.

I 31:a minuten blev Jiloan fälld i Sandvikens straffområde och tilldelades straff, som han själv valde att lägga. Men även denna gång uteblev utökningen då Sandvikens målvakt gjorde en jätteräddning. Här borde det alltså stått 0-3 och Jiloan skulle ha varit tvåmålsskytt, men icke. 0-1 var fortfarande resultatet.

SIF hade några riktigt bra lägen innan de i minut 43 lirkade in bollen i en lucka mellan Robin Olsen, (som hade gjort en riktigt bra halvlek) och stolpen och 1-1 var ett tungt faktum att bemöta precis innan pausvilan.

Norling hade förmodligen en hel del att tänka över och prata om under pausen. Tempot behövdes dras upp två divisioner, defensiven behövde bli mer samspelt och anfallen mer tydliga.

Andra halvlek.
Norling valde att ta ut Larsson och sätta in Rantie direkt till andra halvlek och efter en stund byttes även Alex Nilsson ut och Concha kom in. Miiko gick därmed upp som yttermittfältare på Ricardinhos kant och Concha fick ta platsen som högerback.

Cirkus 10 minuter in på den andra halvleken blev det kaos i Malmös straffområde och det var riktigt nära mål, men bollen rensades ut till hörna som inte gav någon utdelning. Men strax därefter kom SIF:s Andreas Sipuri, som även tidigare i matchen visat sig riktigt vass, längs vänsterkanten och drog sig inåt lite innan han sedan placerade in ledningsmålet i bortre.

Inte mer än 5 minuter senare uppstod ytterligare ett missöde och SIF lyckades utöka till 3-1. Efter detta fick jag upp ett mardrömsscenario i tankarna där Malmö var de som var tvungna att börja spela tjongfotboll och lyfta spelet från backen medan Sandviken ostört kunde försätta med sitt. Men jag förbjöd det och vägrade se mitt lag göra något liknande.

Innan 3-1 hade Malmö knappt varit över på offensiv planhalva sen andra halvleks start, men man började nu trycka på lite mer och både Rantie, Alex(ännu inte utbytt), och Hamad kom till skott under loppet av en mycket intensiv minut.

Ranégie pucklades på ganska ordentligt under några offensiva minuter för Malmö, vi tilldelades frispark som Wilton dock la tillräckligt snällt för att räddas av Sandvikens väldigt skickliga målvakt.

Spelet höll sig på Malmös offensiva planhalva en längre tid efter det och i 75:e fixade Malmö sin reducering efter en så tilltrasslad situation att det dröjde hela 4 minuter för speakern att inse att det blivit mål och att han skulle nämna det. Men när han väl nämnde det uppgav han aldrig namnet på målskytten. Men den skyldige var i alla fall vårt lovande nyförvärv Rantie!

Det märktes ganska tydligt att Malmö gärna höll sig borta från att avancera längs vänsterkanten där den mycket skicklige och utstickande Stadler huserade. Miiko som befann sig på den sidan numera skötte sig dock bättre där och la ett antal fina inlägg in mot boxen.

I 87:e minuten kommer dock kvitteringen man nästan hunnit sluta hoppas på. Det var Rexhepi, Rantie och Ranégie som tillsammans anföll och den sistnämnde avslutade med en fullträff som fick mig att ställa mig bland ett flertal besvikna SIF-supportrar med ledsna blickar som kollade på mig.

De få kvarvarande minuterna av ordinarie speltid bestod av halvchanser åt båda håll, men efter full tid stod det fortfarande 3-3 och förlängningen blev ett faktum. Innan match var det något som aldrig skulle få hända, men med facit i hand fick vi vara glada att vi var kvar i matchen.

Första förlängningskvarten.
Ranégie smekte utsidan av stolpen med en bresida.
SIF missade två ruggigt bra chanser.
Rantie tilldelades gult kort för filmning.
Målvaktsduellen var sylvass. Riktigt bra insatser från båda håll.
Första kvarten mållös.
Nervdödare!

Andra förläningskvarten.
Andra delen av förlängningen inleddes med Hawaiifotboll men Malmö var de som fick utdelning av de svängiga spelet. I 109:de minuten petade Wilton bollen förbi målvakten som sprungit ut och bollen kunde därmed rulla in i lugn och ro.

I 114:e och 117:e minuten signerade inhopparen ,som lyfte Malmös anfallsspel rejält, Rantie två anfall inklusive två mål och där med ett hattrick. För det fick han ett lugnt och mäktigt leende av Ranégie som kom och la handen på axeln på den unge talangen.

- - -

Så trots att det såg katastrofalt och misärliknande ut en längre tid för Malmö så lyckades man vända och vinna med hela 3-6. Det är en prestation i sig, men matchen är inget man bör skryta med.

- - -

Men division 1-laget Sandviken som gör en riktigt bra match och är villiga att spela fotboll kan få skryta lite högre. Det finns dessutom flera i deras startelva som snart lär få lämna Sandviken för högre divisioner.

- - -

Jag tror jag även gör de många radiolyssnarna i Malmö en tjänst om jag tackar Radio Sandviken för en mycket underhållande rapportering från matchen. Jag själv lyssnade ju inte men har läst massvis med kommentarer där radiosändningen har lyfts till skyarna.

- - -

Fick på läktaren höra två tjejer skratta åt dels Ricardinhos längd samt dialekten som det gästande laget låg inne med. Det var lite smått irriterande men noterbart.

- - -

Undrar om det låg någon typ av underskattning bland Di Blåe idag? Eller var det plastmögets fel denna gång också?

- - -

Fullt fokus på Allsvenskan från och med nu.

Framåt Malmö, mot förstaplatsen!