Scener ur ett äktenskap
Rikard Olof Norling, den siste samurajen?
Den något luddiga titeln på denna artikel får känneteckna Rikards sätt att uttrycka sig under
sin första intervju som ny tränare.
För det är ju faktiskt så att jag ämnar ägna denna artikel åt vår helt sprillans nya tränare Rikard Olof Norling. Och titeln hänvisar ju då till hans spaciga utläggning om att MFF var hans nya flickvän.
Handen på hjärtat nu kära läsare, har det någonsin hänt att presenterandet av en ny tränare så totalt kommit bort i allas tankar så som det gjort denna gången? Jag kan inte minnas det i alla fall.
I all uppståndelse kring det som i all framtid kommer att omnämnas som ”skammens dag” har en av de viktigaste bitarna på länge infogats och hade normalt framkallat spaltmeter med artiklar, intervjuer, nagelfarande etc. MFF, det finaste som finns, har fått en ny kapten. En Jack Sparrow som ska styra det här gamla piratskeppet genom farvatten inte bara här hemma utan också där borta, där borta där de stora drakarna finns, där nära världens ände. Champions league…smaga po den.
Så, vad har vi då fått?
Rikard Olof Norling, född 4 juni 1971. Smeknamn ”Il Profesore”
Har tränat AIK. (Ja jag vet…men det kanske var ett misstag…)
Jag ska inte ge mig in på statistik, spelsystem och sådant där siffergrejs. Med läsare som Jon Norström blir man bara i efterhand löjligt tillrättavisad ändå om alla felaktigheter.
Jag skulle mer vilja belysa Rikard som personlighet och människa. Och hur detta återspeglat sig i hans karriär.
För mig ska inte Rikard Norling ha smeknamnet ”Il Profesore”…han ska heta ”Ronin”.
I det gamla feodalJapan var en Ronin en herrelös samuraj. En krigare som hade alla attribut men valde att leva som herrelös kanske för att han inte ville underordna sig en gammal senil Shoguns önskemål och nycker. Jag tänker på Kurosawas mästerverk ”De sju samurajerna” där en Ronin samlade sex andra samurajer och försvarade byn från elakingar.
Det som lyser klarast i mitt minne med Rikard är hans avskedsmatch på Råsunda mot HIF 2008.
Sista hemmamatchen på säsongen och det stod klart att Rikard skulle få lämna. Fansens protest mot detta tillhör de starkaste manifestationer på senare år. Men…och detta är viktigare….spelarnas protester var lika starka. Jag minns att Bojan Djordic sa att ” Jag hade själv kunnat stå på läktaren och skrikit att jag vill ha Rikard kvar”.
Har vi gjort det med någon tränare här?
Om man nyktert tittar tillbaka på Rikards karriär kan man se detta som en röd tråd genom klubbarna han tränat. Han är en spelarnas tränare. Han åtnjuter en respekt hos spelarna som få.
Hans fotbollsfilisofi är väl kanske inte någon Mourinhos men den följer åtminstone de idéer vi spelat från de senaste åren. En anfallsinriktad fotboll grundat på 4-4-2. Bra så.
Jag tror på Rikard. Jag tror detta kommer att bli riktigt riktigt bra. Och jag har absolut ingenting annat än min gamla magkänsla att grunda det på.
Rolle och Pep vann guld. Som hyfsat nära en del spelare har jag förstått vilken input Pep bidrog med. Det var känslan av att vara oslagbar. Det var risken att bli ”hårtorkad” i pausen. Det var känslan av att kunna besegra den elakaste fiende. ”I döden vi följa dig, Ronin”.
Jag tänker så här: Om nu Rikard kör på med sin vanliga taktik, som liknar Rolles, och bidrar med den där känslan av oslagbarhet som pep gjorde, där spelarna är villiga att gå i graven för honom, då ska vi fan se hösten an med tillförsikt.
Det som behövs i MFFs omklädningsrum är inte talang, det är inte kunskap, det är inte spelsystem….det är ENDAST att vi har en Ronin…en herrelös samuraj som får våra krigare att vilja gå i graven för honom…och att längta efter det. Jag tror fan att Rikard är en Ronin. Vi mot alla andra.
Med denna visshet ber jag bara för att det som hänt Rikard förr inte händer här.
Det att ”makthavarna” inte känner sig hotade av all denna makt och förråder honom vilket uppenbarligen var fallet i AIK. Det är ju solklart.
Men på något sätt, nu när Bowser och Borg är borta, tror jag inte det. Jag tror vi kan få en ny era nu under Ågren och Jeppsson och de andra…en era som tillåter en Ronin…en Profesore att få ta ut svängarna och göra MFF till en så fruktad kraft att folk darrar i knävecken av blotta namnet.
Jag skäms lite för att säga Mourinho….men jag tror att den kryptiske, lite konstige, Rikard är en liten Mourinho egentligen. För har fotbollsvärlden någonsin haft en Ronin…då är det Mourinho.
En demonisk, kryptisk man med förmåga att göra diamanter av kolbitar.
Bara tänk er vad den demoniske mannen kan göra av Sveriges bästa och mest talangfulla spelare.
Vi har allt i MFF….det vi saknat är den som gör allt helt…den som häller bensin på elden….jag tror det kan vara Rikard.
Välkommen till MFF, Rikard Olof Norling…du har vårt hopp och våra drömmar…gör oss stolta.
