Sex och Jävligt offside: 1-0 och 96
Onsdag och listdags. Den här veckans lista innehåller bland annat några spelare, en vacker hyllning och en hel del oro.
1-0-segrar (NY)
Jens Fjellström, som annars är en både klok och trevlig man, sa efter sändningen i måndags att ”såna här skitsegrar är…” (jag minns inte vad han kallade dem så jag kan inte fortsätta citatet, men det spelar ingen roll för det är inte relevant). Det finns inga skitsegrar, om det inte är så att MFF vinner en för tabellen betydelselös match mot valfritt lag och IFK Göteborg eller HIF därmed vinner Allsvenskan. Segern mot Åtvidaberg var ingen sådan trepoängare. Andra skribenter har också varit inne på det; det här var en sån där italiensk seger, en match som var tvungen att vinnas, en insats som var fylld av mer vilja än kvalitet, en billig straff, 1-0 på bortaplan. En (underbar) dag på jobbet. Nästan de bästa segrarna som finns.
Ricardinho (NY)
Allsvenskans bästa vänsterback har kanske inte varit bäst i Allsvenskan på sin position den här säsongen. Jag vet inte om det är barnaalstrandet som gjort honom ofokuserad, eller det faktum att han ständigt har nya yttermittfältare framför sig, men misstagen från Ricardinhos sida har varit ovanligt många i år. Och kritiken har kommit från olika håll. Därför var det extra roligt att det var han som blev matchhjälte i måndags genom ett snyggt straffmål. Och teveintervjuerna efteråt visade den Ricardinho jag känner – glad, ödmjuk och tacksam.
Fotbollens enastående kraft (NY)
Inför matchen mellan Everton och Newcastle häromdagen gick två barn ut på gräsmattan, den ena iklädd en Evertontröja med siffran 9, den andra iklädd värsta rivalen Liverpools med siffran 6. Detta för att visa sitt stöd för de 96 Liverpoolsupportrar som dog på Hillsborough 1989. Några andra uppmärksammade hyllningar nyligen har varit till Boltonspelaren Fabrice Muamba och Wales förbundskapten Gary Speed.
Var någon annanstans i samhället hittas sådana lojalitets- och kärleksyttringar i så stor skala? Där alla oavsett tillhörighet eller sympatier ställer sig bakom hyllningar som är så kraftfulla och innerliga? Det är viktigt att se och uppmärksamma, när en del tycks tro att alla supportrar är huliganer och att fotbollen endast är en dyr polisnota.
Johan Dahlin (NY)
Elfte nollan för året i måndags för Johan Dahlin, och han var i allra högsta grad delaktig i att MFF kunde åka hem med tre poäng i bussen. Förvisso är det en målvakts jobb att rädda bollar från att gå i mål, men med en sämre sista utpost i MFF hade det inte slutat 1-0 till de himmelsblå på Kopparvallen. Det känns alltid lika tryggt att se Johans namn i laguppställningen.
Pontus Jansson (NY)
En del undrade i våras om 2011 var en tillfällig formtopp, men efter en något trög start har Pontus Jansson växlat upp ordentligt. I dagsläget finns det inte en mittback i Allsvenskan jag hade bytt honom mot. Han gjorde en helt fantastiskt stark andrahalvlek mot Åtvidaberg. Så väldigt, väldigt viktig för MFF.
Den kommande matchen (NY)
Redan innan, men framför allt direkt efter slutsignalen mot Åtvidaberg, har den kommande matchen diskuterats: derbyt mot HIF. Kommer Rantie att kunna spela? Vad spelar Helsingborgs match i Europa League för roll? Kommer bussarna från Nya Stadion i Malmö att fyllas trots allt? MFF kan skjuta bort HIF fullständigt från medaljstriden. HIF kan sätta stopp (?) för MFF:s guldplaner. Detta är bara ett fåtal av ingredienserna inför matchen, och då har jag inte ens snuddat vid den inneboende rivaliteten mellan klubbarna som alltid finns där. Som sig bör, i ett derby. Om fem dagar, om bara fem dagar…
Medan flera klubbar har förstärkt till synes dyrt i sommar, har MFF lånat spelare (förutom Matias Concha). Det behöver inte betyda att MFF gjort fel, det är ändå något vi lärt oss från historien att köpa dyrt inte alltid innebär framgångar (lex IFK Göteborg, lex AIK, lex HIF). Däremot säger det en del om MFF:s ekonomi. Sydsvenskan berättade i torsdags om fortsatta likvida problem, och VD Per Nilsson sa i intervjun: ”De senaste åren har vi varit beroende av extraordinära intäkter. Vi måste hitta en balans i den löpande verksamheten. Än så länge är kostymen för stor”.
Jag hyser stor tilltro till Per Nilsson på det här området. Jag hoppas och tror att han kommer att lösa den till synes prekära pekuniära situationen. Fast likafullt ger det mig smärtor i magen att behöva tänka på att laget MFF framöver kan komma att bli lidande, med uteblivna framgångar som följd.
