Sex och Jävligt offside: Vi vet. Ni kan. We shall overcome?

Listan summerar en vecka som inte direkt skämt bort oss med glädjeämnen. Ny onsdag, ny lista.

Problemlösning (NY)
Konflikter och diskussioner är ofta obekväma och till och med otrevliga. Men, problem som inte kommer upp till ytan går sällan att lösa. Undertecknad har haft svårt att hänga med i turerna kring vad som händer på och runt Malmös läktare den senaste tiden. Jag kan bara hoppas att turbulensen kommer att redas ut och att det kommer goda ting ur det hela.
 



Överklagandet (NY)
Malmö FF accepterar inte utredningen och domen om att spela om den avbrutna matchen mot Djurgården. Efter skandalen i derbyt mot Helsingborg tog klubben sitt ansvar och vidtog åtgärder. Det är helt rätt att markera när andra istället väljer (och lyckas) att smita.
 



Europa League (2)
Allsvenskan blir allt mer ledsam att följa. Dels för förbundets märkliga ageranden men kanske ändå mest för Malmös blygsamma resultat. Den holländska krossen till trots, det är de internationella matcherna som skänker ljus inför stundande höstmörker.
 



Daniel Larsson (NY)
Liksom de flesta MFF:are har inte Daniel haft sin bästa vecka. Men, som ensam ansvarig för målproduktionen och som pålitlig straffskytt tar han ändå en plats på listan.
 



Mathias Ranégie (NY)
Styrkan, storleken och intentionen finns där. Ändå har målen uteblivit. Proppen ur mot Halmstad?
 




Gudsonen (NY)
Det är så typiskt. Man får ett förtroende, ett hedersuppdrag som det är att utses till en liten nykläckt grabbs gudfar. Man tar det på allvar, målar upp framtida bilder av sig själv som den där alltid lika rolige vuxenkompisen och att man ska bli världens bästa extrapappa. Åren går, och plötsligt fyller killen fyra och man känner knappt honom. När han och hans föräldrar var på besök i somras fick jag det yttersta beskedet om att jag försummat vår relation. Killen höll på Degerfors för att hans kusin sagt att de är bäst.
 
Det var förstås illa. Om han hade gått runt och gnolat på Saade-låtar, klätt sig som Teletubbies eller haft Dansbandskampen som favoritprogram hade jag lättare kunnat acceptera att jag i min roll som förebild misslyckats. Men Degerfors? När lillkillen dessutom bor utanför Stockholm och hans far är fullständigt ointresserad av allt vad sport heter kändes det ännu mer som ett personligt nederlag.
 
Men… Jag kände att det fanns hopp när han själv var den som förde Zlatan på tal och att jag kunde förklara vilket lag och stad han kom ifrån. Att ljusblå var en tuffare färg än rödvitt stod också klart. Efter två dagars lekande, glassätande och ett både aktivt och manipulativt bearbetande så förkunnade han att nu var Malmö FF hans favoritlag.
 
Jag kände glädje, stolthet och tacksamhet. Som ett bevis på vårt nya starka band letade jag fram en MFF-keps som han fick innan det var dags att lämna Motala och åka norrut. Tillbaka fick jag ett sådant där leende som får världen runtomkring att försvinna.
 
Samma värmande känsla i bröstet fick jag i förra veckan när hans far ringde upp och berättade att hans son tidigare på dagen med bestämdhet och självsäkerhet haft på sin keps på väg till sin nya förskoleklass. Jag tackade för meddelandet och hälsade glatt till grabben.        
 
Att Malmö FF kvällen innan spelats ut av AZ Alkmaar hade jag inte hjärta att berätta.
 
2011 ser ut att bli den baksmällesäsong vi fruktade. Det är inte en slump att sportsliga misslyckanden och sjunkande stämning går hand i hand. När en exilare som jag går in på forum och artiklar för att känna av stämningen verkar det vara totalt kaos. Alla är förbannade på alla. Vem som har gjort mest rätt eller begått minst fel på plan, läktare och på kansliet finns det inte utrymme för att konstatera här. Jag tycker bara att det är så trist att vi lyckats hamnat här igen, mindre än ett år efter guldjublet på Stortorget.  

3 kommentarer

John Börén2011-09-21 12:00:00