Sex och Jävligt offside: Upp till kamp!

Två tidigare guldtränare tar plats på veckans lista, men överst tronar månadens spelare.

Jimmy Durmaz (NY)
Gjorde inte sin bästa match för säsongen mot Norrköping i söndags, men var ändå en av de bättre himmelsblå. Dessutom, han levererade på nytt. Snygg dribbling, snyggt mål och 1-1. Dessutom (2), välförtjänt, framröstad till månadens spelare av redaktionen. I segerintervjun med Himmelriket levererade han på nytt – med några beska sanningar om MFF:s målfabrikation bland annat. Jimmy, gläds åt detta, men gör oss nu en tjänst och skriv på ett nytt kontrakt. Då kommer du att få en status i supporterkretsar många andra bara kan drömma om.
 
Aktieköpet (NY)
Fotboll handlar som bekant inte bara om mål, dribblingar, att falla som Real Madrids Pepe och tatueringar. En viktig del, snart kanske den viktigaste om det vill sig illa, är ekonomin. Utan pengar = inga nya spelare, sälja en del av dem man har och allmän oro. Malmös ekonomi har inte varit i balans på ett bra tag, detta tack vare det som skulle vara juvelen i kronan: Stadion. Nu har, utan att jag egentligen kan förklara mer om det för mina ekonomiska kunskaper är lika ringa som ett spädbarns, MFF gått all in eller nåt, och köpt en massa aktier. Så nu ska det bli mer pengar över till annat än hyror är det tänkt. Jag litar på VD-Per och utbrister i ”Ah, vad bra”.
 
Roy Hodgson (NY)
Har man tagit Malmö FF till fem seriesegrar i rad, 1985-1989, är man för evigt en hjälte, en Gud, en av de absolut största någonsin i den stolta himmelsblå historien. Självklart kommer jag att hålla en del tummar för England nu när det blir Mister Roy Hodgson som leder ölaget i sommarens EM.  
 

Ivo Pekalski (NY)
För bara någon månad sedan tvivlade jag och många med mig på att Ivo överhuvudtaget skulle komma tillbaka. Skador har förföljt honom och bakslag har varit legio. Nu spelade han sin andra raka match från start i söndags, och var Malmös bästa spelare. Han står nästan alltid rätt, täcker ytor som gör att motståndarna tappar boll utan att han ens behöver röra den och sätter sen fart på bollen framåt. Mycket gott att se att Ivo Pekalski är tillbaka där han hör hemma - på planen.
 
Prahls inför- och mellansnack (3)
Och slutsnack vill jag tillägga. Eftersom det inte går att höra något från ståplats har jag ingen aning om vad Tom Prahl säger inför och mellan matcherna, men hemma i soffan kan jag sitta i lugn och ro och njuta av hans klokhet av vad han pratar om efter matcherna. Hans sneda ögon, hans trygga röst, hans insikter; jag faller platt. Nu har MFF knutit sig till honom året ut. Bra jobbat.
 
Upp till kamp (NY)
De allsvenska spelarna hotar med strejk nästa vecka för att få till ett bättre kollektivavtal. Jag har liten förståelse för deras krav på högre ersättning vid skador, och jag tror många tycker som jag. Kommer de därför att få sympatistrejker från andra fackförbund? Eller kommer de att få kämpa ensamma? Nåväl, upp till kamp med er. Det var ju en sån dag igår, första maj och alltså arbetarnas dag. Var ni ute och demonstrerade?
 
Än en gång har domarna stått i fokus i helgen. Tobias Mattsson godkände till en början att Syrianska och Häcken spelade i likadana färger, men kom efter en kvart på att det inte gick (samma Tobias Mattsson som förra året gav MFF order att spela i Norrköpings reservdräkter i lagens möte).
 
Michael Lerjéus godkände först handboll i söndags. Sedan ville hans assisterande inte vara sämre, utan såg att till Jiloan Hamad (som var cirka 1 meter onside) blev avblåst för offside av när han kom helt fri med Norrköpings målvakt.
 
Det börjar bli oerhört tröttsamt. Dåliga spelare hamnar på bänken. Dåliga domare får fortsatt förtroende. Har vi så få som klarar av att döma i allsvensk fotboll att vissa (förvisso långt ifrån alla) inte blir bänkade? Lerjéus och Mattsson är de två sämsta vi har, och det är inte bara MFF som drabbas om nu någon trodde det.

8 kommentarer

Magnus Johansson2012-05-02 12:00:00