Sex och Jävligt offside: Stadskamper
Vad har Malmö, Göteborg, Helsingborg och Lindängen gemensamt? Alla finns de med på veckans lista.
.jpg)
Krossen av Helsingborg (NY)
Om det inte blir guld i år kommer jag ändå att bära med mig den här matchen som ett oerhört vackert minne från 2012. MFF dominerade i 90 minuter, Stadion kokade, de himmelsblå spelade som i trans och när motståndarna (i ett derby!) efteråt menade att de fick vara nöjda med bara 0-3 i baken, så vet man att man som hemmasupporter har all anledning att vara euforisk. En fantastisk uppvisning och föreställning. Än en gång: Tack alla inblandade.
.jpg)
Vändningen i Göteborg (NY)
En seger hade kanske varit nödvändig, det ger sig framåt hösten, men med tanke på hur det såg ut, hur matchen gestaltade sig, så finns det ingen anledning att känna alltför mycket besvikelse efter ”bara” 2-2 mot IFK Göteborg. Att få med sig en poäng i en av årets svåraste matcher efter ett mål i slutsekunderna känns ändå, efteråt, okey.
.jpg)
Nästa match i Malmö (NY)
Årets match i morgon? Kanske inte sett till laget Elfsborg, men eftersom tabellen ser ut som den gör och att en seger i stort sett är ett måste om vi inte redan ska behöva satsa på bästa möjliga tabellplacering i stället för guld, är morgondagens match så ofattbart viktig. Alla till Stadion, som det heter, och kan vi komma upp i en 20 000 så ska boråsarna få känna av hur det är att spela inför en publik som de inte är vana vid. 3 poäng!
.jpg)
Anfallarna från Hisingen (NY)
En lista i dessa tider utan Mathias Ranégie och Daniel Larsson gör sig icke besvär. Bägge två är i kanonform, vilket de framför allt visade mot HIF. Men även i måndags syntes det tydligt vilket uppsving Malmös spel fick när de efter cirka en halvtimme åter fick spela ihop; de tillsammans ger MFF just nu en helt annan dimension i spelet.
.jpg)
Alex från Lindängen (NY)
Alex Nilsson, som debuterade 2008 borta mot Elfsborg och som spåddes en lysande framtid. Sen hände något med hans kropp i kombination med hård konkurrens, som gjort att han inte fått spela så mycket. Men han har bitit ihop, han har aldrig klagat, och när han fått chansen har han arbetat på. Mot IFK blev han hjälte genom sitt 2-2-mål, som inte bara var viktigt för laget utan var ett prov på stor fotbollskonst. Vi är många som unnar honom den lysande framtid som för fyra år sen låg och väntade på honom. Är framtiden snart här?
.jpg)
Dramat i Manchester (NY)
Vilken sanslös sportslig upplösning det blev av Premier League i söndags! Jag är varken City- eller United-supporter (jag är bara himmelsblå, allt annat är som en film som roar för stunden i bästa fall), men jag satt som klistrad framför teven. Tårarna från de ljusblå på läktarna, hoppet hos de röda på ett annat stadion, målen, utvisningen, QPR:s igelkottsförsvar, och så förlösningen i sista minuten. Det var ett drama som redan har gått till historien. Och trots vad jag skrev i den andra meningen; nånstans är det alltid behagligt, och rättvist, när ljusblåvita lag segrar ...
.jpg)
Det är inte helt lätt att hitta något att klaga på en vecka som den här. Domarna MFF haft i sina bägge matcher har varit mycket bra, resultaten har varit fina (ja, 6 poäng hade som sagt varit ännu bättre än 4) och även om försvarsspelet har mer att önska så är det kanske ett pris man får betala med en så utpräglad offensiv.
Men det finns ett orosmoln som ändå lägger en skugga över tillfredsställelsen: Känningarna/skadorna (svårt att veta vilket som är vad alltid) på Ivo Pekalski och Wilton Figueiredo. Med dessa på planen, samtidigt, har för närvarande Malmö FF en helt annan kvalitet än utan dem. Det är inte så att MFF blir dåligt med dem borta, bara det att MFF blir fantastiskt med dem närvarande. De behövs i morgon. Till att börja med.
