Sex och Jävligt offside: Simon och upptäckarna
Ny onsdag, ny lista. En son till en legendar tar förstaplatsen, en far till en blivande legendar (?) får också plats och i botten hittas pinsamma GAIS.
Simon Thern (NY)
Har han hittat rätt på sin vänsterkant? Det mesta talar för det. När Jimmy D såldes fick han omedelbart chansen på positionen, men det gick väl sisådär (för att vara snäll). Efter att både Alex Nilsson och David Löfquist prövats där är Simon nu tillbaka. Och i veckans bägge matcher har han visat att han verkar trivas rätt fint i sin något fria (Iniesta-)roll. En bra Simon Thern kan bli en guldnyckel i höst. Framför allt om han fortsätter att producera mål.
Upptäckarna (NY)
Inför säsongen var det få som trodde att Filip Helander och Robin Olsen skulle få särskilt många matcher. Den förstnämnda hade Jasmin, Pontus, Daniel och Halsti före sig, och den sistnämnda hade Dahlin och Noring att tampas med. Men som det nu blev så har bägge fått speltid, den ene som ordinarie och den andre som tillfällig ersättare på målvaktspositionen. Det är gott att veta att det finns bra spelare för att täcka upp bakom de självklara, och Filip och Robin är också bevis på att chansen alltid kommer. Då gäller det att ta den, vilket de har gjort.
De uteblivna varningarna (NY)
Ricardinho, Erik Friberg, Miiko Albornoz, Ivo Pekalski, Pontus Jansson och Jiloan Hamad står alla på antingen fem eller två varningar och riskerar således avstängning vid ytterligare ett gult kort. Men detta tillstånd har de och vi levt i under rätt lång tid nu, och jag vet inte om det är medvetet så att de har spelat lite försiktigare, men jag är lika glad varje gång en domare inte drar fram sin kortlek vid en situation på planen. De här spelarna behövs, några av dem är nästintill oersättliga i dagens MFF.
Höstfotboll (NY)
Det är nu allt ska avgöras, i botten och toppen. Det är hit vi har längtat och sett fram emot när februarikylan var som allra mest plågsam. Det är vått, det är ruggigt, det är strålkastarljus redan tidigt om eftermiddagarna. Det är Allsvenskan. Och det är höstfotboll. Spelmässigt, om än inte vädermässigt, den intressantaste tiden på året.
Markus Halsti (NY)
Det går inte annat än att bli imponerad av vår superfinne (som förvisso också är en upptäckare, men som förtjänar en egen listplats). Får han inte spela mittback, kan man slänga ut honom på en kant. Får han inte spela där, kan man placera honom på bänken utan att han klagar. Får han inte plats där, finns det alltid en stol på läktaren. Och när han behövs som innermittfältare, då är det bara att ge honom bollen och det känns tryggt. Det är nog ingen vågad gissning att Markus ligger väldigt högt i MFF:s lönetopp, men om han är villig att sänka sin lön: Förläng med honom. Han gör nästan alltid ett bra jobb, och är klubbens enda bintjepotatis i dagsläget.
Legendarerna (NY)
Man kan ha åsikter om det är lyteskomik, firmafest endast för de inblandade eller en rolig grej att se gamla storspelare försöka sig på fotboll inför publik. Men eftersom vi i Jantelagens namn är kroniskt usla på att låta stjärnglans fortsätta att lysa på idoler och hjältar, ser jag det som ett mycket bra initiativ att MFF:s Janne Möller, Jonas Thern med flera fick möta IFK Göteborgs Glenn Hysén, Bengt Andersson också med flera. Nostalgi är aldrig fel. Aldrig.
Om det hade funnits en plats 7: Mathias Ranégie, äntligen i landslaget.
GAIS
Veckans värsta händelse är förstås förlusten mot IFK Göteborg i torsdags. Dessutom står Michael Larjéus alltid och knackar på offside-dörren, och han gjorde inget i matchen Sundsvall - AIK för att ändra på detta. Man vet var man har honom, det känns tryggt.
Men allra mest offside, allra mest pinsamt, uselt och beklämmande är fotbollsföreningen, den en gång så stolta: Göteborgs Atlet- och IdrottsSällskap. Egentligen kan man som himmelsblå supporter sitta och le åt eländet och inte bry sig nämnvärt, eller skratta åt att vissa aldrig lär sig. Men nu är det ju så att GAIS möter Elfsborg kommande söndag, och är det något lag som kan få boråsarna att bryta sin drygt 430 dagar långa matchsvit utan vinster på gräs, så är det det fullständiga loserlaget GAIS.
Dess spelare tycks inte ha någon som helst stolthet i kroppen, de verkar inte bry sig det minsta om klubbmärket och frågan man måste ställa sig är om de har kvaliteter att ens spela i Superettan. Förlorar de med mindre än 5-0 mot Elfsborg är det bara att gratulera de grönsvarta. Två matcher till utan seger och de tangerar Billingsfors klassiska rekord i antal matcher utan seger (22). Jag tror de tar det. Och därefter går förbi. Stolta GAIS? Jag lider med klubbens supportrar.
