Sex och Jävligt offside: Ur kaos kommer ordning (men detta är ovärdigt MFF)

Jiloan Hamad (NY)
Helt plötsligt händer det… Allsvenskan är slut, en resa till Brasilien är bokad, några veckors la-la-la-träning väntar och så… Marcus Allbäck ringer och berättar att man är uttagen till landslaget och match mot England. Någon dag senare kommer ett ännu finare besked (förstås, så måste det ju vara); Himmelriket meddelar att man har blivit månadens spelare. Jag tror att det är rätt behagligt att heta Jiloan Hamad i dessa dagar.
 

Pontus Jansson (NY)
Var det någon i Malmö FF som jag trodde mer på att bli uttagen till ett ”riktigt” landslag, så var det Pontus Jansson. Erik Hamrén är tydligen av samma åsikt och vill nu se vad Arlöv-sonen kan uträtta på en större scen än en januariturné. För ett drygt år sen satt Pontus fastlimmad på MFF:s reservbänk, i kväll kan han få speltid mot England. Det kan gå undan här i livet. Undrar hur mycket Zlatan har berättat för Hamrén att den där Pontus är en jobbig jävel att möta i en match…


Silly season (2)
Patrik Jandelin twittrade: ”Undrar om MFF-tomten kommer med en lille-julafton-present” och genast vaknade vi till: Vem skulle dyka upp på måndagsträningen? Afonso? Guille? Forsberg i GIF Sundsvall? Det blev två provspelare, en från Island och en från Ghana, och det är inte dåligt alls, det kan säkert bli något riktigt bra av det, men det var inte riktigt av den digniteten vi trodde och hoppades. Men det säger allt om den här säsongen: vi vet inte mycket, men vi kan spekulera. Och tro på MFF-tomten.
 
MFF-bollen (NY)
Bosse Larsson, Patrik Andersson, Roy Andersson och förstås Zlatan Ibrahimovic: Några av alla de MFF:are som blivit utsedda till årets spelare i svensk fotboll. Min kollega Peter Lind räknade ut att 29 procent av alla vinnare har/hade stark anknytning till Malmö FF. Än en gång får vi bevisat vilken förening som är störst i Sverige. Dags att döpa om Guldbollen till MFF-bollen kanske.
 
Europaspel 2013 (4)
En andraplats i Allsvenskan är bättre än en tredjeplats. Inget tvivel om den saken. Å andra sidan tänker jag att om det inte blir guld, så kan det kvitta så länge en Europaplats tas. Och en fördel med tredjeplatsen är att det (bör i alla fall) blir en match extra i kvalet. Och tittar vi på vilka länder och klubbar som kan bli aktuella så finns där många godbitar att resa till. Vad sägs om en tripp till Azerbajdzjan, Armenien eller Andorra? Ja, tack.
 
Ordo ab chao (NY)
Latin för ”ordning ur kaos”. Eller, efter kaos kommer ordning. Låt oss hoppas det i alla fall, jag försöker se konflikten mellan vissa betydande parter i Malmö FF med någorlunda optimistiska ögon. Jag måste göra det, för motsatsen är inte lockande att tänka på. Kanske blir det först något mörkt och tråkigt, men senare kan hela föreningen förhoppningsvis gå stärkt ur detta. Jag vill tro det, för som Ole Törner så klokt bloggar, det är ingen katastrof med olika viljor och höga röster i en klubb. Alla behöver inte tycka likadant. Fast med det sagt…
 


… är det oundvikligt att Norling/Ågren-affären är veckans tristaste, jobbigaste, mest ångestfyllda. Malmö FF är en storklubb och i en sådan tenderar allt att bli mycket större rubriker, få mer utrymme i media, och ibland överdrivs det för att SÄLJA. Fast här verkar det vara en fundamental klyfta i klubben, och det går inte att komma undan känslan av att det är så onödigt. Både Per Ågren och Rikard Norling är två personer som jag hyser stort, mycket stort, förtroende för. Det verkar så banalt att dessa män inte kan sätta sig ner och komma överens. Är det två tuppkammar som är för stora, eller finns där så mycket smuts som ligger och gror att det är ofrånkomligt att en av dem måste gå? Malmö FF är en medlemsstyrd förening. Jag förväntar mig, jag kräver, att alla kort i sinom tid läggs på bordet för oss som är en del av klubben. Detta som nu håller på är ovärdigt.