Sex och jävligt offside: Nystarten närmar sig
Seger i träningsmatch - nu anar man att det snart vankas fotboll på riktigt igen. Veckans lista gläder sig.
Seger (NY)
Ifjol tog vi emot irländarna i Shamrock Rovers hemma på Swedbank Stadion. 2-0 blev det då, efter ett par fina mål av Jiloan och Alex. Och nu, mitt under brinnande EM, bjöd irländarna artigt och vänligt tillbaks. Det korta träningslägret på den gröna ön avslutades med träningsmatch mot Rovers. Inga TV-puck-högar efter målen direkt (som synes i sammandraget av 2-1-matchen här), men en seger är alltid en seger och smakar alltid gott. Fribergs avgörande frispark var för övrigt helt identisk med den han satte i USA. Bara en tidsfråga innan vi får se en likadan i allsvenskan, hoppas vi.
Fotboll på riktigt - snart så ... (NY)
Det har varit ett bra EM. Positivt, förhållandevis icke-brutalt spel, genomgående bra tempo, inte en enda 0-0-match så här långt och hyfsat målsnitt. Lag som Tyskland, Frankrike (innan Sverige-mötet, skyndar jag mig att lägga till!) och Spanien är fantastiska att se (och då har ändå de sistnämnda varit en liten besvikelse). Men jag vet inte ... de spelar sina trianglar så tjusigt, de gör sina löpningar så vältajmat och de håller bollen så bra. Men det finns liksom något distanserande i det slicka utförandet - så här perfekt ska väl ändå inte riktig fotboll se ut ... ? Jag längtar efter allsvenskan. För om EM är en polerad högbudget-blockbuster från Hollywood är vår egen serie skitig diskbänksrealism som verkligen känns, på gott och ont men mest gott, i magen.
(I detta sammanhang en liten parentes och eloge till Sverige: Trist att vi förlorade och åkte ut, men även om våra båda inledande matcher innehöll många fler tekniska tillkortakommanden än ovanstående nationers hände det i alla fall grejer som att Johan Elmander petade Andreas Granqvist i ögat. Det gav det hela en känsla av verklighetsförankring).
Johan förlänger (NY)
Det är visserligen en hel vecka sen nu, men eftersom det inte varit med på någon onsdaglista kommer det med idag: Johan Dahlin har förlängt sitt kontrakt med Malmö FF till och med år 2014. Jag kan bara, från botten av mitt hjärta, både gratulera och tacka honom för ett så utomordentligt beslut. Uppenbarligen gillar sajtansvarig på mff.se också Johans beslut. På annat sätt kan jag inte tolka att länken till sidan där nyheten presenteras lyder http://www.mff.se/Aktuellt/Nyheter/2012-06-13_Johan_MFF_lide_gytt.aspx .
75% (NY)
Som så ofta är fallet med stora affärer har det tagit tid. Men nu är det klart: Erling Pålsson Teknik & Fastighets AB är utköpta och Malmö FF äger 75% av Swedbank Stadion (resterande 25% tillhör PEAB). 90 miljoner ska det ha kostat. Det innebär förstås nya lån och räntor istället för hyra, men enligt MFF:s pressrelease i frågan förbättrar köpet klubbens ekonomiska resultat med omkring 15 miljoner årligen. Finfint.
Öster (NY)
Alla röster ropar Öster, sägs det i Växjö. Det är naturligtvis en grov överdrift – ja, faktiskt rentutav en lögn. Bortamatcher mot Öster har inte alltid varit en dans på rosor. Med rysningar minns jag slumpmål av Hans Eklund (1987 och 1996, till exempel) och strumprullare av Liatorparn Persson (1990) - men också högtidsstunder som Martin Dahlins båda mål 1988 och firma Skoog-Yngvessons strutar från 2003. Tandagnissel versus glädje, det är själva poängen här. Öster är ett lag som går att relatera till, ett lag vi delar en historik med, ett lag som på nåt sätt därmed andas tradition. Att de hittills sopat banan med allt motstånd i Superettan är det bara att lyfta på hatten åt – och säga välkommen till allsvenskan 2013. För med det försprång de skaffat sig kan väl ingenting gå fel?
Erik Niva och Simon Bank (NY)
Här är MFF-kopplingen obefintlig, men så här i EM-tider får ni stå ut. Aftonbladet har ett par riktigt vassa pennor i Erik Niva och Simon Bank. Det har varit en fröjd att följa deras krönikor under turneringen.
När vårsäsongen tog slut för några veckor sedan visste vi att vi med största sannolikhet snart skulle få vinka adjö till ett par av våra spelare. Och inget att säga om det. Bara att önska dem lycka till, tacka för det som varit och hoppas att karriären fortsätter peka uppåt.
I skrivande stund är inget klart än, men mest ryktas det just nu om Jimmy Durmaz och Genclerbirligi. Ett lag som slutade nia i turkiska ligan förra säsongen och som mest får mig att tänka på allehanda kontraktsklabberi kring Labinot Harbuzi. Egentligen vet jag ingenting om denna turkiska klubb. Det kanske är ett storsatsande lag med grandiosa framtidsplaner, fantastiska träningsanläggningar och god ekonomi. Och givetvis är pengarna större och spelkvaliteten högre i den turkiska ligan än i allsvenskan. Men ändå. Hade man inte, efter hans finfina vår, hoppats på ett ännu större kliv för Jimmy?
