Sex och jävligt offside: Musik och framtidsförhoppningar
Lite i landslagsuppehålls-limbo blickar veckans lista bakåt mot Norrköpingsmatchen - och framåt mot Kalmar.
Pådrivare (NY)
58:e minuten mot Norrköping. Pontus Jansson har just uppfattat att en djupledsboll är på väg, löpt ner mot vänsterkanten, fångat upp bollen innan IFK-anfallaren och rullat hem till Dahlin. Han tar ett extra varv ner mot ståplatsläktaren, tittar upp, vevar igångsättande med armarna, ber om stöd. Publiken svarar med högre ljudvolym.
Samma Norrköpingsmatch: Kapten Hamad har kanske inte varit dålig första halvlek, men inte heller fantastisk. I andra kommer han ut med till synes rakare rygg, mer initiativförmåga och ännu större löpvilja. Han tar tag i händelserna; visar pondus. Det blir också han som med en volley-yttersida bryter dödläget i den 62:a minuten.
Allsvensk slutspurt, och våra pådrivare visar att de orkar dra tunga lass.
Sånger (NY)
Den har drygt ett par år på nacken nu, så det är hög tid att den uppmärksammas här på listan igen. Norra Läktarens "Ingen himmel är så blå som min" är fortfarande en gåshudsframkallare, och dessutom tycker jag att Malmö FF hittat helt rätt sätt att använda den på: tidpunkten är när pausen går mot sitt slut, och så tonas den ner i fjärde versen så att publiken kan bära den själv in över avspark. I fredags fick vi dessutom höra Ivos härliga låt - Ivo Pekalski, han är från Linero och så vidare - till Can't Take My Eyes Off You-melodi, och den tämligen nykomponerade Tokelo Rantie-sången. Någon har snillrikt nog kommit på att sätta Rantie-text till Eddy Grants gamla 'Give Me Hope Joanna'.
Genialiskt.
Malmö FF har helt enkelt en fantastisk låtskatt. Som dessutom växer hela tiden. Så tack, alla ni kreativa och musikaliska människor som ser till att det blir så här fint.
Dardans inhopp (NY)
En ordnad straff och allmänt aktiv - Dardan Rexhepi gjorde ett finfint inhopp i fredags. Det ska ju dock kommas ihåg att Norrköpings backlinje tröttats ut av bland andra en hårdjobbande Daniel Larsson. Som ju fått utstå en del kritik på sistone. Statistiken talar såklart mot Daniel. Hur man än vänder och vrider på det, är tre mål av en ordinarie anfallare i ett topplag så här dags på säsongen inte mycket. Det vore inte särskilt korrekt att påstå att han är inne i ett målstim. Men jag tycker att Daniel Larsson - en av nycklarna till guldet 2010, klubblojal i media trots att utlandschanser hittills gått i stöpet - gör det enda rätta en forward kan göra när det inte riktigt flyter: han arbetar och sliter stenhårt.
Med det sagt, visst kittlar tanken på ett omvänt scenario. Alltså, att Dardan startar mot Kalmar och Daniel får de sista tjugo-tjugofem mot ett tröttkört försvar.
Norrköpingska gentlemannafasoner (NY)
Det trodde jag faktiskt inte om ett manskap tränat av Janne Andersson. Denne tränare ger alltsomoftast ett lite kärvt, närmast surmulet, intryck när han i efter-match-intervju efter efter-match-intervju på bred halmstadsdialekt muttrar om hur ”oehööt beschweiken” han är. Och kanske är det inte heller enbart hans förtjänst, men helt uppenbart är IFK Norrköping ett lag som anammat en del gentlemannafasoner. För när Simon Thern i fredagsmatchens slutskede sjönk ihop med krampkänningar och Johan Dahlin sparkade ut bollen så att han kunde byta – då valde ett måljagande Norrköping att kasta tillbaks bollen till oss. Det var mer än jag väntat mig; faktiskt mer än man kunnat begära. Även Christopher Telo visade sig från sin artiga sida några minuter senare, i det att han sköt en Dahlin-retur utanför det toköppna målet. Mera osäkert om detta var avsiktligt, dock.
Fribergs Twitter (NY)
Twittrande är tidens melodi. Minns bara allt ståhej kring Mathias Ranégies tweets om vår förbundskapten. Och i det nyligen avslutade (?) Tintin-gate har debatten i stor utsträckning förts i detta kortfattade forum. Hursomhelst, emellanåt känns fomatet mer lyckat än annars. Erik Friberg visade på sin Twitter man inte måste sitta fast i ett Kålle-o-Ada-görsköjiga-ordvitsar-träsk bara för att man härstammar från Göteborg. ”Var någon verkligen på min frispark idag?” twittrade han efter Syrianskamatchen. Sublimt.
Kalmarmatchen (NY)
Landslagsuppehåll, så det är idag elva dagar kvar tills det är dags för nästa viktiga match. Man kan reta sig på Elfsborgs sena segermål mot GAIS, tillkommet efter en tveksam avblåsning i boråsarnas favör. Och man kan förundras över att Gefle - detta lindansarlag som ibland ser så taffliga ut att man blir illa berörd och andra gånger lyckas låsa, frustrera, sin på pappret bättre motståndare - sannolikt spelade bort AIKs guldchanser (fem poäng upp och tre lag att gå om - nja, teoretiskt fullt möjligt, men det känns tveksamt ...).
Men oavsett de andra topplagens resultat, oavsett att alla matcher är FRUKTANSVÄRT viktiga just nu: nog känns Kalmar borta som nyckelmatchernas nyckelmatch? En svår resa till Småland. Men efter den väntar två hemmamatcher som, teoretiskt sett, ser klart överkomliga ut. Vi möter ett formsvagt Djurgården som är fast i ingenmansland och därefter ett Örebro som med största sannolikhet då kommer att vara klara för Superettan. Och sen, till sist, avslutningen mot AIK. Tar vi full pott de sista fyra ... jag tänker hur långt jag tror det räcker. Men är alltför vidskeplig för att skriva ut det.
Det hela är nästan kusligt. Inget för den svaghjärtade. Men vi är med in på slutrakan.
Den här veckans offside är mindre en kverulant sågning, och mer en stilla undran. Svenska klubbar pratar ofta och gärna om hur viktigt det är att komma ut i Europa. Visst är det då lite lustigt att väl där, är de stora publikmassorna inte så värst intresserade? HIF sålde smått pinsamma 5 578 biljetter till Twentematchen. Sannolikt var de faktiska åskådarna på plats ännu färre. AIK hade drygt 10 000 mot Dnipropetrovsk. Ingen katastrofsiffra, men klart under AIK:s allsvenska snitt. Och här menar jag inte enbart att peka finger mot andra klubbar. Våra egna Europa League-siffror ifjol var inte bättre de: 10 800 mot Austria och nånstans runt 8 000 (om jag inte har fel) mot Alkmaar. Metalist-publiken kommer jag inte ihåg och hittar heller ingen siffra på, men jag tror det var nånstans i samma härad. Lägre än vårt allsvenska snitt, alltså.
Inget fel med detta, kanske. Måhända ingenting som förtjänar en offsideflagga. Det är bara ett lite underligt faktum.