Sex och jävligt offside: Det är ett estetiskt spel

I veckans lista suckas det hänfört över kvaliteten på de mål Malmö FF producerar. Dessutom får ett par trevliga initiativ beröm, och så uppmärksammas en anledning till att vallfärda till närmaste tobaksaffär.

Målen vi gör (NY)
Huvudsaken är väl att bolluslingen går in i mål? Jo, så är det väl. Samtidigt är det en odiskutabel sanning att fotboll är ett estetiskt spel; en sport som, när den är som bäst, går rakt in i kroppen och förför hela ens nervsystem. Även jag kan uppskatta brottningsmatcher i leriga målområden som slutar med att en av de våra trycker in bollen med knät. Men nog är det än mer fantastiskt när mål ser ut på det vis som våra gjort hittills i år. Jimmys dribblingar mot Kalmar, hans rökare mot Syrianska, Wiltons frispark, Therns framspelning till Jiloans tunnel på DIF:s Jensen ... det är mål så rena, så obesudlade, så fria från motlägg, snedträffar och slumpstudsar att världen ter sig som en vacker plats och våren sannerligen, just nu, känns som en hänförelsens tid.

Tre raka (HALVNY, FORTSÄTTNING PÅ FÖRRA VECKANS TVÅ VINSTER)
Nio poäng på tre matcher sitter som en smäck med resårband. Tre raka har vi inte vunnit sedan ... ja, det var ju faktiskt inte så länge sen. Sista omgångarna i fjol, närmare bestämt. Dock är det ju alltid intressant med historiska paralleller när det gäller statistik. Alltså: sist vi vann alla tre matcherna i just omgångarna 3-5 var 1974. Thomas Sjöberg var i sitt esse och prickade in sammanlagt fyra mål i segrarna mot Djurgården, Norrköping och Elfsborg.
Och sen då? Det året vann vi allsvenskan i överlägsen stil, nio poäng före AIK. Och då gällde ändå tvåpoängssystemet fortfarande.

Prahls inför- och mellansnack (NY)
Nu när Tom Prahl dragit sig tillbaka från sin tränargärning borde han bli sagoberättare på stadsbiblioteket. Läsa in talböcker. Eller ersätta Fröken Ur. För jag vet ingen röst som är behagligare att lyssna på än Prahls. Till på köpet har han nåt att säga. Precis som i Kalmarmatchen intervjuades han i måndags av Andreas Georgson både innan match och i halvlek. Han rullade fram resonemang om vikten av bolltempo och bemötte ”sanningar” som att den fällda spelaren aldrig bör ta straffen själv. Hänvisningen till Åtvidaberg när det frågades om ”det svåra andra året” var kanske inte klockren – Åtvid gör ju inte något andra år per se, de var nere och vände i Superettan ifjol – men sånt spelar mindre roll. Att den egentligen-inte-så-värst-gamle gymnastikläraren får stå där nere på plan och utstråla klokhet och extremt djup fotbollskunskap är inget annat än ett genidrag. Hoppas detta inslag fortsätter hela säsongen.

Miiko Albornoz (NY)
Jag tillhörde dem som trodde att Miiko spelat till sig en ordinarie plats via sina insatser under försäsongens träningsmatcher, men när säsongen startade var det Ulrich som stod där på högerbacken. Nu har vår dansk problem med ett lår, vilket gav plats åt Miiko Albornoz mot Syrianska. En del ögonbryn rynkas och några frågor ställs, dels kring Miikos defensiv och dels kring detta med att spela en så vänsterbent spelare på högerkanten. Syrianska må ha hotat i väldigt begränsad omfattning, men som redan konstaterats i allehanda media måste det sägas igen: Miiko kom in och gjorde en riktigt bra match. Kolugnt trygg med bollen, ständigt på väg framåt, nära att bli drömmålskytt. Och kom också ihåg hans utmärkta inhopp mot Djurgården - det hjälpte oss faktiskt att återcementera initiativet i den matchen.

Snett inåt bakåt (NY)
Visst, man skulle kunna invända att den filmade paneldiskussion mellan Magnus Erlandsson, Simon Svensson och Anders Johansson som just nu går att hitta på mff.se är i studentikost putslustigaste laget. Och nej, inte ens jag ligger dubbelvikt av skratt åt precis allting som sägs. Men det finns framförallt två grejer jag gillar med detta: Tycker att MFF ska ha en eloge för att man vågar sig på att släppa fram sånt här på sin hemsida, och så tycker jag att de småputtrigt kåserande herrarna på nåt sätt är en trevlig motvikt till alla dessa kostymklädda analysmän som möter en så fort man vill kolla på fotboll på TV.
Reklampaus: missa inte heller Martin Grahns 'Blått en pod' här på Himmelriket!

EM-album (NY)
Rejäl tramsvarning utfärdas för listans punkt, men jag kan inte låta det obemärkt gå förbi att det äntligen är här: Paninis EM-album. Och då pratar jag såklart om det album där man klistrar in självhäftande bilder på sidor med fördefinierade rutor. Alltså, jag syftar inte på en sån där pärm för 'trading cards', där man för ner kort av kartong i plastfickor. Den senare varianten är väl mer för barn, tror jag bestämt. Ungarna här hemma är i och för sig gärna med och klistrar. Och, som alibi för de hundratals kronor jag kommer att lägga på detta och för husfridens skull, välkomnar jag dem. Trevligt att göra saker tillsammans är det ju - men också lite nervöst. Vad om de sätter in bilderna snett ...?
En nymodighet i år är att spelarstatistiken inte står förtryckt i albumet. Längd, klubb och dylikt hittas istället på bilderna. Det är en nymodighet jag ogillar. Intrycket blir att själva albumet är skelettartat och ofärdigt, och man måste kolla Paninis hemsida för att se vilka spelare man saknar.
Bilder att längta efter är självklart de med MFF-anknytning: Behrang Safari, Ola Toivonen, Daniel Majstorovic (huruvida Behrang kommer att återfinnas i EM-truppen är väl ytterst tveksamt ... och Majsan kommer definitivt inte vara med. Men antar att samlingen redan var presslagd när de skadade sig) - och så Zlatan förstås.

Mathias Ranégie har bränt chanser, haft otur, men ändock: herregud vad stark karlen är. Och så viktig han är för vårt spel. Han vinner i princip allt i luften, sätter skräck i hela backlinjer, trycker undan försvarare och måste vara allmänt fasansfull att möta. Jag är inte orolig. Målen kommer snart.
Vad som däremot är mindre kul är att han redan fått tre varningar. Den i måndags kändes väldigt billig, lite som om han fick den för att han är stor, men hursomhaver: vi måste klara oss utan Mathias Ranégie mot Norrköping. Inte optimalt.