Sex och jävligt offside: Frågetecken och höjda röster
En slätstruken och blek insats i säsongsavslutningen. Guldhjältar från 2010 som lämnar. Sprickor och konflikter i leden och allmän oro i media. Från att ha lett guldracet sån sent som i torsdags känns det nu nästan som om allt krackelerar. Kan veckans lista verkligen hålla näsan över ytan - och hitta sex positiva saker att peka på? Kanske. Men inte säkert.
Jiloan Hamad ryter till (NY)
Man kan ha synpunkter på att vår högermittfältare säger ifrån. Man kan tycka att det inte är klubblojalt, att sånt ska hållas internt, eller att det liknar ett ultimatum. Eller kanske att det var ordval förmörkade av frustration efter den misslyckade AIK-matchen. Och det ligger kanske någonting i alla de motargumenten. Men i grunden tycker jag att Jiloans höjda röst och synpunkter (som ju fick stöd av Daniel Larsson) är ett sunt tecken, och nånting som det kan dras paralleller till vilken arbetsplats som helst kring: Jag ser det som att Jiloan Hamad såklart efterlyser satsning, MEN också det där så klyschigt trista, men ändå så allmängiltiga och som varenda chef i varenda intervju i SDS lördagsbilaga standardmässigt hasplar ur sig när hon/han tillfrågas om sina bästa egenskap:
Tydlighet.
Säg vad som gäller. Tala om för de anställda hur man tänker satsa. Berätta om ambitionerna. Så att folk vet. Och, inte minst viktigt, prata inte bara. Gör också. I ett sånt här fall kvittar det egentligen huruvida en ledning tycker sig ha kommunicerat på ett bra sätt. Det viktiga är givetvis huruvida arbetstagarna – i Malmö FF:s fall spelarna – har kunnat tillgodogöra sig informationen. Att de anställda kunnat se det som sägs förverkligas, att de kunnat känna och märka signaler. Att de kan det är, hur man än vänder och vrider på det, alltid en företagslednings ansvar.
Silly season? (NY)
Hittills inte så kul, men heller inga överraskningar. Att ytterligare två av de tongivande 2010-hjältarna - Wilton och Daniel Larsson - lämnar känns lite vemodigt, men det var samtidigt nåt vi väl alla var inställda på. Och såklart roligt med Valladolid-kontraktet för Daniel Larsson, grattis till honom. Det är honom väl unt. Tydligen har det nu i alla fall inletts samtal med Halsti. Dessutom sade Håkan Jeppsson "vi kommer ändå att kunna satsa mer på A-laget nästa år" i SDS häromdan. Känslan är ändock, tyvärr, ganska negativ inför årets silly season. Det känns osäkert. Men jag hoppas jag har fel. Trots allt ser ju verkligheten ut så att Malmö FF:s verksamhet måste kalkylera med - och därmed också satsa på - en viss sportslig framgång. Gasa och bromsa på samma gång, för att använda ytterligare en idiotisk näringslivsklyscha.
Och oavsett vilket - under de innehållslösa vintermånaderna erbjuder alla turer och nyförvärvsspekulationer i alla fall en liten kittling.
Likviditeten? (NY)
Årets resultat blir inte bra. Upp emot 15 miljoner minus, lyder prognosen. Dock ska en betydande andel av detta härstamma från spelaravskrivningar - dvs, den princip som säger att ett spelarkontrakt skrivs av linjärt över kontraktstiden (jag är inte hemmastadd med redovisningsteknisk terminologi så jag är ute på djupt vatten här, men för att försöka exemplifiera fattar jag det som att det funkar ungefär så här: säg att en spelare köps för tre miljoner och kontrakt skrivs på tre år. Den så kallade "immateriella anläggningstillgången" spelarkontraktet blir då värt en miljon mindre per år.).
Så likviditeten sägs vara god. Det finns pengar i kassan. Kontroll. Det låter, trots allt, som om det finns hopp. Särskilt, återigen, om det finns pengar att satsa på A-truppen.
Europaspel 2013 (NY)
Tredje plats innebär, om jag inte missuppfattar saker och ting, att vi stiger in i Europa League-kvalets allra första omgång. Vi ska alltså genom inte mindre än fyra kvalomgångar för att ta oss till Europa League. Trösten: i första kvalomgången väntar sannolikt motstånd från en blåbärsliga. Exempelvis mötte Elfsborg i årets första omgång maltesiska Floriana och vann med sammanlagt 12-0. Jag sticker dessutom ut hakan och hävdar att vi har goda möjligheter att överleva även andra rundan. Sen blir det sannolikt tuffare – i tredje kvalomgången lär vi inte befinna oss på den seedade halvan, och då gäller det att ha tur med lottningen. Man kan också konstatera att OM vi förmår kvalificera oss till Europa League betyder det sju utlandstripper och 14 tävlingsmatcher extra för laget nästa år. Härligt!
Tävlingsmatcher i mars (NY)
Nästa år behöver vi inte vänta riktigt lika länge. Det nyinstiftade Svenska Cupen-gruppspelet drar igång redan i början av mars. Då stundar två hemmamatcher och en bortamatch. Och om jag nu förstått rankingsystemet rätt, och de allsvenska lag som har hängmatcher kvar förmår vinna (på söndag spelas Höllviken-HIF och Hovslätt-Elfsborg), skulle vår tredjeplats innebära att vi får det lag som slutade på fjortonde plats i årets allsvenska i vår grupp. GIF Sundsvall, alltså. Till det kommer två lag från lägre divisioner - förmodligen Superettan, men några lag som återfinns längre ner i seriesystemet är också kvar i turneringen.
Jag har i alla fall inte gett upp det här på förhand.
Maratontabellen (NY)
Vi gick om i juli, och har hållt oss i topp sedan dess. När vi nu väntar på 2013 års upplaga av allsvenskan leder vi maratontabellen med sex poäng.
Det släpper vi aldrig.
I söndags förmiddags ringde det på dörren. På trappen stod två damer. Leende munnar men viss osäkerhet i ögonen; som om de granskade, mätte mig. "Vi skulle vilja överlämna den här", sa den ena och gav mig en liten broschyr. Sen tackade de och gick. På broschyrens vältecknade omslag låg dignande fruktfat i förgrunden. Strax där bakom två glada, avslappnade människor, sittande på en sommaräng med ett vackert hus och spektakulär granskog i bakgrunden. På gräset mellan huset syntes två betande älgar (ett både märkligt och lite förvånande val av djurart ... men strunt i det!).
Och så titeln: ”Allt lidande ÄR SNART SLUT!”. Just det ja ... vid femtiden då, kanske? Inuti läste jag "De rättfärdiga skall ta jorden i besittning och få njuta av stor frid". Jag behövde knappast fundera nån längre stund på vilka de rättfärdiga skulle kunna vara. Och jorden - Råsundas sandiga plan alltså? Så: Var detta ett tecken? Finns det trots allt en högre rättvisa? Skulle agnostikern få sitt bevis?
Svaret smärtar fortfarande. Nej. Det blev inte så.
Frälsningen kom aldrig i söndags.
