Sex och jävligt offside: Halsti och andra kulturbärare
Förlängda kontrakt, ungdomar, semesterfrid och - vafalls? - en HIF-profil återfinns på veckans lista.
Markus Halsti (NY)
Rikard Norling har påpekat att Markus Halsti är en av lagets bästa passningsspelare (i den här intervjun, till exempel), men det var inte förrän i slutspurten av allsvenskan som han fick chansen på allvar – och tog den. Och då som innermittfältare. Det är också som sådan han skrivit på för två år till. Låt oss hoppas att den sympatiske finländaren fortsätter sprida lugn, trygghet och bollar till alldeles rätt adress.
Ungdom (NY)
Man suckar ju gärna över den ungdom som flytt, men i år stånkar man kanske också lite grann över de inte fullt så unga som lämnat oss. Listan över flyktade spelare kan faktiskt göra en lite kallsvettig: Ranégie, Durmaz, Wilton, Daniel Larsson och Ulrich. Och så mannen som ger begreppet rutin ett ansikte, Daniel Andersson, som visserligen finns kvar i klubben men som nu definitivt stannar i tränarsätet. Det är hela busslaster av allsvensk erfarenhet som försvunnit från Malmö FFs lag.
Fyra nya spelare har fått lärlingskontrakt, och ett par nyförvärv lär det bli (Forsberg? Erik Johansson? Benjamin Fadi?). Men ett ungt lag lär vi ha nästa år oavsett. Och om man väljer att se det positivt – och det kan man såklart göra – kommer massor av talang ges tid och möjlighet att blomma ut nästa år.
Lugn och ro (NY)
Semestertider. Vi vanliga dödliga har väl generellt några veckor kvar att jobba innan julsemestern, men för spelarna är det ledigt redan nu. Stillhet – kanske till och med julfrid? - råder. För som någon skrev på forumet när turbulensens vågor rullade höga, gång på gång, efter allsvenskans slut: ”alltid är det nåt”. Just nu tycks saker och ting ha bedarrat, och jag måste säga att jag njuter av att det gått en hel drös dagar utan att det stormat. Lugn och ro är helt enkelt ett tillstånd som inte kan överskattas.
Inget varar för evigt. Tyvärr. Känslan av frid är förstås bedräglig – snart fortsätter exempelvis den rättsliga processen kring den tragiska historien Magnus pratar om här.
Mattias Lindström (NY)
Va? Vad är detta? En spelare från fiendeland på listan? Denne flåbuse, för alltid ihågkommen för sin brutala tackling på stackars Molins 2010? Ja. Innan alltför mycket galla spys in i kommentarfältet nedan, låt mig förklara mig:
Jag tror att man som fotbollssupporter behöver lag som det betyder lite extra att möta, kalla dem ärkefiender; huvudantagonister. Man kan förstås inte, per definition, precis gilla dessa lags spelare, men några av dem kan man ändå hysa nån form av respekt för. Framförallt de spelare som personifierar och fungerar som galjonsfigurer för de här lagen. Lindström är en sån - ska han spela i ett svenskt lag ska det såklart vara i HIF. Ingen annanstans. Precis som Rydström ska spela i Kalmar, Tobias Hysén i Göteborg och Ola Severin i Trelleborg. Att Lindström fått nytt kontrakt ser jag som en respektfull nick till hela den finfina idén om kulturbärarskap.
Och dessutom: Lindström gör ett något speedat men ändock väldigt sympatiskt intryck i intervjuer. Kom också ihåg att han var en av de HIF-spelare som faktiskt försökte slita sig in i matchen vid 3-0-krossen i våras (en extra eloge till honom för att hans försök misslyckades). Vidare minns vi frilägesmissen vid ställningen 1-0 till oss guldåret 2010, och hoppas såklart att hans svit med noll gjorda HIF-mål (brasklapp: se kommentar nedan) mot oss får leva i all evighet.
Ur alla dessa perspektiv tycker jag det är bra att Mattias Lindström spelar i HIF även 2013.
Safari och Zagreb (NY)
Champions League-utblick: Behrang Safari spelade hela matchen när Anderlecht starkt knep en pinne borta mot Malaga. Dessvärre räckte det inte – Anderlecht slutade ändå sist i sin grupp och får inte ens fortsätta i Europa League. Dessutom – trumvirvel – tog notoriska strykgänget, våra banemän från kvalet ifjol, Dinamo Zagreb äntligen en poäng! En straffkvittering i femte övertidsminuten raderade kroaternas försmädliga poängnolla.
Ysténs krönika (NY)
Henrik Ystén skriver i senaste Offside om svenska landslagets buzzword på sistone: Mod. Krönikan pekar på exakt hur tomt det ordet ekat på sistone. Visst har Sverige ett jättefint kvalfacit rent poängmässigt så här långt, men den egenskap som allra minst präglat laget är väl just det till leda tjatade mod. En mycket välformulerad och insiktsfull text – läs den om ni får tillfälle.
I enlighet med den lugn och ro som beskrivs under punkt 3 vägrar jag låta stiltjen göra mig rastlös. Jag blundar för allt elände jag just nu borde komma ihåg och retar mig bara på vädret, kylan och det förbannade satans mörkret. Så här års får det räcka.
