Sex och jävligt offside: Premiärnerver

Med blott några dagar kvar till allsvensk premiär: hur skulle listan kunna domineras av något annat?

Premiärdags (NY)
Hösten kommer, och man går i ide. Kollar på DVD:er hemma i TV-rummets gungstol, gläds åt nyförvärv, hummar och höjer på ögonbryn över insatser i träningsmatcher. Men allt har nåt tillbakalutat över sig. Och så kommer mars, det drar ihop sig, det fladdrar i magen, kvällstidningarna bullar upp med tjocka bilagor och man pendlar mellan förväntansfull förtjusning och en liten smula skräck. Allvaret börjar, våren och allsvenskan är alldeles snart här. Och livet blir återigen lite ... mer.

Tips (NY)
Det brukar ju sägas att det är jobbigt med favorittryck. Att det är bättre att det fokuseras på nån annan, så att man kan smyga lite i vassen där bakom, helt utan press, och slå ur underläge. Men jag vet inte, jag. Det borde kännas rätt OK att andra tycker att man är bra. Särskilt när de "andra" är ett gäng människor som verkligen borde veta vad de pratar om. För det betyder ju att man ingett respekt. Därför tycker jag det är alldeles utmärkt att inte mindre än 40% av de tillfrågade spelarna i FotbollDirekts enkät tror på Malmö FF som allsvensk mästare. Det följdes häromdan upp på det så kallade upptaktsmötet, där Malmö FF sågs som favorit av fler allsvenska tränare än något annat lag. Till sist, inte lika viktigt, men ändock: av Aftonbladets 15 tippande journalister tror sju stycken - däribland Simon Bank - på oss. Däremot tippar ingen av Expressen/Kvällspostens tippare (de är i och för sig bara fyra stycken, men ändå) att Malmö vinner guld.

Anfall (NY)
Den som vill kan beklaga sig över försvarsspelet. Bekymra sig över att vi inte har tillräckligt med folk bakom bollen i alla situationer. Men som en pudelklok kollega uttryckte det häromdan: "Gör vi i varje match fler mål än vi släpper in är jag helnöjd". De orosmoln som svävade över vårt anfallsspel för nån månad sen tycks ha skingrats. Nu är det klar himmel, fartfyllt, vasst och mycket folk med framme. Sju mål på två matcher. Och det mot allsvenska kollegor som båda allmänt antas hamna på övre halvan. Man ska kanske inte dra för stora växlar på vad som händer i träningsmatcher, men nog ser vi riktigt lovande ut framåt. Vi har förresten ett riktigt bra försäsongsfacit - bara en förlust på åtta matcher.

Pontus Jansson (NY)
Det är lite osäkert kring den andra mittbacksplatsen just nu. Vem spelar på måndag? Daniel Andersson känns i skrivande stund som det mest troliga alternativet. Jasmin startar knappast. Men det blir kanske Halsti ändå? Eller hinner Helander bli frisk, och gör han i så fall så bra ifrån sig att han tecknar prenumeration på en startplats? Hm.

Kring mittbacksplats nummer ett finns det däremot ingen som helst tvekan. Den tillhör Pontus Jansson. Han var kung i försvaret mot Häcken i lördags, och känslan är att hans krona kommer att fortsätta skina hela säsongen.

Tobias Lewicki (NY)
I Jimmy Durmaz frånvaro fick Tobias Lewicki stiga in på vänsterkanten mot Häcken i lördags. En blyg junior, som försagt rullade tillbaks bollen i Ricardinhos riktning så fort han fick den vid sina fötter? Jo, gomiddag. Lewicki utmanade, tog för sig och försökte vara kreativ i nästan varje sekvens. Han orkade inte riktigt hela matchen, men en insats bra mycket bättre än vad man kunnat förvänta sig. Det mest imponerande var faktiskt inte hans spel per se. Nej, det var hans mod; att han steg in i matchen till synes helt avslappnad och orädd.

Zlatan (NYGAMMAL)
Satt och tittade på Milan-Roma i helgen. Jag tyckte att Zlatan såg lite seg ut inledningsvis - lite stillastående, flera misstag som var resultatet av att han sökte svåra lösningar. Så vad hände? I andra halvlek gjorde han två mål och avgjorde därmed matchen helt på egen hand. Särskilt det andra målet, där Zlatan tryckte undan den rätt biffige Simon Kjaer på ett sätt som fick dansken att se ut som om han vore gjord av gåsdun, var minnesvärt.
Ikväll väntar Barcelona. Låter intressant.

Svenska Fotbollförbundet har en ny ordförande. Gamle domaren Karl-Erik Nilsson pratade redan före nyår om en Robin Hood-skatt, där "rika" klubbar skulle tvingas dela med sig till fattigare klubbar. Det var inte särskilt smart sagt. Efter att folk runtomkring i fotbollssverige tagit sig åt pannan över detta (tydligen dock inte i så stor utsträckning att det innebar att någon annan blev ordförande) menade Nilsson senare att han blivit delvis missuppfattad. Nu ska han väl i rättvisans namn tillåtas att försöka axla sitt ämbete innan han sågas. Men den gode Karl-Erik hade sannerligen byggt sig en liten uppförsbacke och ställt sig en smula offside redan innan han tillträtt. Max Wiman sammanfattar alltsomoftast saker klokt och kärnfullt, och så även nu. I hans krönika från i lördags hittar jag en mening som summerar det hela på ett utmärkt sätt: "Svensk fotboll måste tillåta en skiktning". Helt sant. En av förutsättningarna för att den svenska ligan ska kunna klättra några pinnhål på den europeiska rankingen är INTE en större bredd. Tvärtom, det är att toppen blir spetsigare. Då kan vi inte instifta regelverk som plattar till vår topp.