Sex och jävligt offside: Spelår och läkkött
Ja. Det är onsdag. En ny lista är här.
Inte så mycket MFF-fokus på listan den här gången. Det känns som om det är en vecka där det lämpar sig väl att blicka ut och bort lite grann.
Höst / vår (NY)
Inte första gången det svenska spelåret dryftas, och nu har AIK och HIF lyft frågan igen. Vår säsong kan inte ligga april-november – vi behöver anpassa oss till Europa och spela höst-vår, lyder huvudargumentet. Jag tycker de har rätt. Det är förstås ett komplext och komplicerat spörsmål. Och man kan förstås hävda att det rimligen inte alls skulle bli så att svenska lag lyckas bättre i europacuperna, eftersom det innebär att vi då, precis som alla andra, skulle tvingas spela kvalomgångarna tidigt på säsongen (eller t o m på försäsongen). Må så vara, men en säsong – och ett transferfönster – som ligger i fas med resten av Europa känns som ett steg i rätt riktning.
Mathias Ranégie (NYGAMMAL)
Jag kan inte riktigt släppa honom, fastän det nu är snart tre månader sen han lämnade oss. I helgen blev det ett inhopp i 2-2-matchen mot Parma. Och visst, mot England häromveckan kanske han överglänstes lite grann av den andre forwarden som ju gjorde rätt hyfsat ifrån sig … men Ranégie stod för en bra landskamp. Bara lite irriterande att han på sin stora chans sköt över.
Halmstads BK (NY)
Hallänningarna är tillbaks i allsvenskan. Grattis till dem. Inte alltför mycket ont om stackars Sören Åkebys GIF Sundsvall – de har ju faktiskt försökt spela rätt trevlig fotboll i år – men, för att ge alla er som tycker att det klagats alldeles för lite på plastgräs här på Himmelriket på sistone ett litet tuggben: ur ett rent egoistiskt perspektiv är det förstås bättre att en klubb som spelar på riktigt gräs kommer upp.
Silly season (3)
Erik Johansson från GAIS? Nån av provspelarna? Silly season är en spännande tid. Det vore kanske allt för historieförfalskande att säga att jag alltid gillat Emil Atlason, Benjamin Fadi och Värnamos Jonathan Ring ... men man måste som bekant inte alltid vara ett på förhand känt namn för att göra succé. Och det är ju spekulationerna som gör att man håller sig varm så här i höstkylan.
Tokelos läkkött (NY)
Kanske lite jinxande att skriva detta, men hursomhelst: när jag läste om Tokelo Ranties knäskada från landskampen med Sydafrika var jag helt säker på att det var korsbandet. Att nu få prognoser på att han är tillbaks i träning om ett par veckor känns som en jackpot. Och kommer ni ihåg straffen i Åtvidaberg? Rantie trampade fel, och på reprisen såg det ut som att foten veks nittio grader inåt i fotleden. Sen visade det sig att det inte var nån större fara med just det, men att han istället slagit axeln ur led. I mina öron lät inte heller det särskilt lindrigt. Veckan därpå spelade Tokelo Rantie match från start igen. Gott läkkött i den grabben.
Celtic (NY)
AIKs seger över PSV Eindhoven för ett par veckor sen. Och så Celtic i Champions League. Man liksom vädrar morgonluft när klubbar med på pappret jämförelsevis blygsamma lag lyckas. Celtic var egentligen inte särskilt mycket bättre än HIF i Champions League-kvalet, men nu har de ändå tagit sju poäng på fem matcher och har, även om de förlorade igår, en hyfsad chans att ta sig vidare. Som en vis man brukar säga: Det finns hopp.
Apropå det här med att hamna lite oturligt offside: Jag trodde faktiskt att Jimmy Durmaz hade en outsiderchans till EM-truppen, och när det inte blev så förstod jag ändå aldrig riktigt varför Samuel Holmén valdes före honom. Men nu, när Emir Bajrami tycks lite ur slag och harvar i franska andraligan (till den grad att han t o m öppnar för återkomst till Elfsborg) och Christian Wilhelmsson inte blir yngre borde det väl så smått öppnas en yttermittfältsplats i landslaget för vårens bäste allsvenska kantspringare?
Nehej. Då tar plötsligt Alexander Kacaniklic utvecklingsmässiga sjumilakliv och blir, från nästan ingenstans, landslagsmässig. Och Tobias Sana, som knappt var ordinarie i ett sladdande IFK Göteborg, gör sån succé i Ajax att även han når landslagstruppen. Skoj för dem båda … men synd om Jimmy som aldrig får chansen.
