Sex och jävligt offside: Välkommen regeländring

Onsdag igen. Vilket som vanligt betyder en ny lista. Där rykten bejakas. Regeländringar välkomnas. Och så tar vi en liten promenad längs med minnenas allé.

Regeländring för avbrutna matcher (NY)
Man kan såklart invända att det känns precis som när förutsättningarna ändrades för finalspelet i slutet av åttiotalet * (se fotnot nedan). Även då var regeländringen, ur vår synvinkel, feltajmad. Men strunt i det. Förbundets Representantskapsmöte har klubbat genom att avbrutna matcher ska ”fortsätta vid den tidpunkt då matchen avbröts och med det då rådande målresultatet”. Dessutom ska utgångspunkten alltid vara att matchen ska fullföljas så snart som möjligt. Därmed ska vi slippa återuppleva mörkret från årets hemmamatch mot Djurgården. Och visst kan man känna sig lite lagom rättfärdig och självgod när man tänker på att det är oförrätten mot oss som väckt frågan. Tack vare smärtan vi känt har rättvisa bringats till massorna. Andra får njuta frukterna av vårt lidande. Likt Jesus på korset har vi … ja. Det kanske räcker där. Ni förstår. Hursomhelst, en alltigenom riktig regeländring som inte kommer en dag för tidigt.

Simon Thern-ryktet (NY)
HIF:s unge mittfältare säger sig vara en smula missnöjd med yttermittfältsrollen i sitt nuvarande lag. Vilket öppnar för ett klubbyte. Eftersom spekulationer cirkulerat redan tidigare i år och eftersom Per Ågren på en direkt fråga ger det mest löftesrika svar som finns – nämligen ”Inga kommentarer” – väljer jag att tro att det finns substans i ryktet. Blir det verklighet, tycker jag att Simon Thern är riktigt välkommen.

Säsongen (5)
Så var det då dags för den att fortsätta, säsongen. Det må vara den siste november, men ikväll väntar ännu en tävlingsmatch. Vår chans att gå vidare från EL-gruppen är som bekant löjligt mikroskopisk. Men den finns där, trots allt. Lite vemodigt blir det också. För det är dags att vinka adjö till ett antal spelare. Det är såklart inte säkert, eller ens troligt, att vi får se dem alla på plan. Men hursom, vid niotiden ikväll har Agon, Miljan, Dusan och Yago samtliga spelat sin sista match på Swedbank Stadion. Åtminstone för den här gången.

Omslaget till senaste 'Avspark' (NY)
En bra bild berättar en historia, sägs det ju. Omslaget till senaste ’Avspark’ gör kanske just det. Men det väcker ännu fler frågor. Jesper Landbys foto är taget på ett öststatssjavigt zoo – gissningsvis det i Kharkiv – och visar ett sebrahuvud i förgrunden. Bredvid sebrans bur syns Jiloan med en mobiltelefon framför ansiktet. Möjligen förbereder han ett foto. Eller så bara sms:ar han. Jag hade inte hört talas om detta zoobesök innan. Jag rotar i tidigare Camp-texter, men hittar inget om det. Och frågorna som uppstår: var det en idé i Eric Perssons anda, att passa på att få sig lite kulturupplevelser till livs när man ändå är utomlands? Var det ett obligatoriskt besök, eller har spelarna åkt dit på eget initiativ? Oavsett vilket:
En helt fantastisk bild. I all sin absurditet.

Rosengårdsskolans fotbollsakademi (NY)
Ytterligare en fotbollsakademi dras igång, den här gången tillsammans med Rosengårdsskolan. Mest glädjande med alltihop är att ett av målen är bättre skolprestationer – fotbollsfokuset blir en ”pedagogisk metod”.

Förbättringspotential (NY)
Det finns väldigt få saker som är positiva med att få stryk med 1-4. En av dem är dock att man har stor chans att göra ett bättre resultat vid nästa möte. AZ Alkmaar leder Eeredivisie. Bara att lyfta på hatten. Så ska man vara realist blir det förstås oerhört tufft att ta poäng ikväll. Men ett bättre resultat än 1-4 – och framförallt, en jämnare matchbild än den i Alkmaar – finns det all anledning att hoppas på.

Alltför många matcher i Serie A
I lördags satt jag i soffan och såg Manchester United – Newcastle på TV3. Högt tempo, med ett favorittippat lag som malde på mot en heroiskt kämpande underdog – och Newcastle lyckades till sist, efter gastkramande dramatik, få med sig en poäng hem. Stor underhållning. Dagen efter visades Siena-Inter. Gäsp och hjälp. Trög gåfotboll där inte mycket hände, men där Inter till sist ändå lyckades toffla in en slumpboll. Serie A var fortfarande tredjerankad bland Europas fotbollsligor inför årets Europacupspel. Zlatan spelar där och visst kan det tyckas oinitierat och orättvist att döma ut hela ligan på grund av en söndagsmatch mellan två lag på nedre halvan. Och ja, jag vet att Juventus och Napoli spelade 3-3 på tisdagskvällen. Säkert en helfestlig tillställning. Rent generellt tycker jag dock det sett trögt, långsamt och lågintensivt i alltför många italienska matcher de senaste åren. Visst håller de bästa lagen fortfarande hög kvalitet. Men denna liga, som på 80- och 90-talen stod för flärd, fart och storstjärnor är förvisso fortfarande bra, men numera allt som oftast rätt trist att beskåda.

* Och så den utlovade fotnoten:
Hur var det nu med slutspelet på åttiotalet då? Jo, för er som inte var med då, kan jag börja med att berätta att åren 1982-1990 avgjordes allsvenskan, på sämsta hockeyvis, i ett slutspel. De fyra bästa lagen delades upp på två semifinaler, som avgjordes i hemma/borta-möten. Även finalen spelades i två matcher. Finalsegraren kunde titulera sig svenska mästare.

1987 förlorade vi första finalmatchen mot IFK Göteborg med 1-0. Sen vann vi hemma med 2-1 (en match där Göteborgs mål för övrigt tillkom med hjälp av en grov hands), men eftersom UEFA:s bortamålsregel då gällde var IFK:s bortamål tillräckligt för att SM-bucklan skulle hamna i Göteborg.

Därefter ändrades regeln: istället gällde att om lagen vann varsin finalmatch, eller båda slutade oavgjort, skulle det hela istället avgöras via en tredje finalmatch. 1989 inledde vi med att bortaslå Norrköping med 2-0 i den första finalen. Sen förlorade vi, helt obegripligt, med 1-0 hemma. En tredje finalmatch väntade. Ingen fara på taket alltså. Eller? Jo, Lasse Eriksson i Norrköpingsmålet gjorde sitt livs match och höll nollan. 0-0 och straffavgörande. Efter missar av Niklas Larsson (Nyhlén), Patrik Andersson och Jocke Nilsson stod Norrköping som segrare.

Och för att då banka in min poäng om feltajmad regeländring: Hade 1989 års regler gällt 1987 hade vi fått en tredje finalmatch då. På hemmaplan. Och hade 1987 års regler fortfarande gällt 1989 hade SM-guldet varit vårt det året.

Självklart tror jag inte att det ligger nån konspiration bakom allt det här. Men en chans att vältra mig i berättigad självömkan tackar jag sällan nej till.