Självfallet borde Ranegie testas i blågult
"Det finns ingen som jag skulle vilja byta Ranegie mot. Ingen."
Vi har haft många bra anfallare i Malmö FF. Historiskt sett hittar vi namn som Hans Håkansson och Henry Tillberg vidare till spelare som Bosse Larsson, Thomas Sjöberg till 80-talets Mats Magnusson, Martin Dahlin, Håkan Lindman och Lasse Larsson. 90-talet hade bland annat Jörgen Pettersson och Yksel Osmanovski före Zlatans korta sejour innan firma Skoog-Ijeh tog över på 2000-talet. På 2000-talet har vi haft tre skyttekungar och då är ändå inte Markus Rosenberg (vann skytteligan i HBK) eller Afonso Alves (kanske den individuellt bäste vi haft) inräknade.
En av de tre skyttekungarna är som bekant Mathias Ranegie som nu blivit hett omskriven efter att han nobbats inte bara vid den första uttagningen utan också när spelare efter spelare lämnat återbud, vilket fick till följd att Ranegie lackade ur och menade att januariturnén inte direkt är det han ser fram emot mest. Reaktionen var stark - och förståelig.
För mig har Niklas Skoog länge varit en favorit, och han röstades ju också fram till 2000-talets bästa spelare här på Himmelriket (Läs om "Decenniets spelare"), men jag börjar undra om inte Ranegie är lika bra. Han är kanske inte riktigt lika vass passningsspelare som Skoog, men Ranegie har andra styrkor som ger vårt anfallsspel fantastiska dimensioner. Han förlorar praktiskt taget ingen duell (det gjorde han knappt ute i Europa i höstas heller), han löper smart och bra, vilket gör att han fungerar både som bollmottagare och som en anfallare som löper in i boxen mot bollarna, samtidigt som han öppnar ytor för andra.
Jag säger nu givetvis inte att Ranegie är så pass bra att han ska vara given i ett landslag, och jag säger inte heller att han är överlägsen de andra allsvenska anfallarna. Men att inte testa en anfallare som har öst in mål under minst två säsonger i Allsvenskan (hänger väl lite på definitionen av "ösa in mål" hur länge man menar att han gjort det), visat att han inte gör bort sig mot starkt motstånd i Europa League och som bevisligen är i bra form är såklart mycket märkligt. För mig känns det uppenbart att Hamrén är sur över någonting, och det är förmodligen Ranegies "nej tack" till Kalle Ankaturnén i januari. Markus Rosenberg fick ju tidigare utstå en liknande behandling när han tackade nej, och trots bra spel tog det väldigt lång tid innan Hamrén gav vika och plockade in Rosenberg igen.
Självfallet vill man ha olika typer av spelare i ett landslag, och vissa typer är uppenbart svårplacerade trots hög kvalitet rent individuellt. Det känns ju emellertid inte som att Ranegie är där - Det är tvärtom en anfallare som kan användas på många sätt. Han har ett löpmönster som håller riktigt hög klass, och framförallt är hans fysiska styrka och pondus så stor att han klarar att vinna dueller även mot spelare som annars är snabbare i fötterna. Huvudspelet och målskyttet känns inte som man behöver motivera. Gerndt och Berg är inga dåliga anfallare på något sätt, men ingen av dem har ju visat uppenbar klass på sistone och eftersom man vet vad man får där hade ett test av Ranegie varit det enda riktiga.
Kanske är det så att Ranegies kvaliteter är sådana att han kan dominera på allsvensk nivå, men att han inte räcker till på internationell. Kanske är det så - men det han visat i Malmö och Häcken gör definitivt att han borde ha fått chansen att visa om det är så eller inte.
----------
Att sen Tobias Hysén tas ut i detta läget visar ju också på att Ranegie är körd i Hamréns lag, och det var han förmodligen redan innan videon på Twitter. Den gjorde knappast Hamrén gladare och om Hamrén är så långsint som jag uppfattar honom blir det knappast fler chanser i landslaget för Ranegie.
Missförstå mig rätt. Jag gillar Hysén. Han är en spelare som kan användas på många positioner, som förmodligen fungerar bra i gruppen och som i form absolut tillhör Allsvenskans yppersta elit. Men inte ens när han var som bäst har han visat att han kan göra något avtryck på internationell nivå, och att han då skulle göra det nu... Ja... Det känns kanske inte så värst troligt va?
----------
Det som känns bra är att vinnaren i den här historien förmodligen är Malmö FF.
1. Ranegie får en chans att återhämta sig.
2. Han brinner förmodligen av revanschlusta
3. Han, och detta bör inte underskattas, har rimligen mindre möjligheter att komma ut i Europa, vilket såklart är tråkigt för Ranegie men fantastiskt för oss.
----------
Det finns såklart andra bra anfallare också i Allsvenskan, och det finns säkert de som är på samma nivå - men det finns ingen som jag skulle vilja byta Ranegie mot. Ingen.
----------
Notera att jag i första stycket inte har några ambitioner på att ta med alla anfallare som varit bra. Det finns fler. Många fler.
----------
Man kan tycka att Ranegie är barnslig som lackar ur, men jag älskar hans attityd. Han biter ifrån när han känner sig orättvist behandlad, och det är precis den attityden vi behöver i Malmö. Tack Mathias.
----------
Du må inte vara älskad av Hamrén Mathias, men hos oss, MFF-familjen, är du älskad och förhoppningsvis känner du det också.
