Sommarintervjun:
"Han måste ha sytt som en idiot i 20 år"
Himmelrikets sommarserie rullar vidare. I den fjärde delen träffar vi läktarlegenden Per Kindgren som bland annat berättar om sitt stora intresse för flaggor.
Om man googlar hans namn får man fram en forumtråd där det står att läsa om läktarlegender bland de allsvenska lagen runtom i Sverige. Följande står att läsa i tråden. “Jag skulle vilja säga att Per Kindgren är en levande legend. Oerhört trevlig och någon alla känner till. Före detta capo och en stor bidragande orsak till att Malmö utvecklades enormt på läktaren i början på 2000-talet”.
- Jag minns hur jag satt framför teven och snappade upp influenser när jag såg Tipsextra på teve, nästan lika fokuserad som jag var på själva matchen var jag på publiken, sångerna och stämningen på arenan. Det har alltid varit två grejer, själva spelet, taktiken och hur det går i matcherna och så då publiken och läktarkulturen. Intresset för det har alltid varit nästan lika stor som matchen i sig, säger Per när vi träffas på Ölcaféet för vår intervju.
Berätta hur det gick till när du började engagera dig i den malmöitiska läktarkulturen!
- När jag började gå på MFF:s matcher på 80-talet var ju läktarkulturen inte speciellt utvecklad. Det var kanske runt 100-150 man i klacken. Jag minns att man först stod längst upp på långsidan, detta var innan man byggde till Stadion och det blev sittplatser på norra läktaren, och att man sedan stod på kortsidan. I mitten av 90-talet började de italienska influenserna nå Malmö. Istället för att köpa flaggor började man nu tillverka egna. Jag kommer ihåg att jag gjorde min första megasizeflagga 98. Ett annat exempel på hur det tog sig uttryck var det här med tifon. Det var dock svårt i början eftersom vi inte var så många och inte hade några pengar. 2001 var jag med och bildade MFF Tifosi 96.
- Man kan väl säga att stämningen där i slutet av 90-talet och början av 2000-talet var hyfsad, men inget exceptionellt. Jag kommer ihåg i premiären hemma mot Djurgården 2002, de var så många och de lät så mycket. Det kändes riktigt illa att stå där på vår hemmaplan och bli utsjungna. Lakan (Patrik Jandelin, red. anm) som varit capo och en naturlig ledare befann sig nu på sittplats eftersom han börjat jobba för klubben. Vi var några stycken som snackade ihop oss efter den matchen. Vi skaffade trumma, megafon och bestämde att vi måste få in en ny capo. Kort därefter mötte vi Helsingborg på Olympia. Då hade vi ordnat allt det vi pratat om, vi var många på plats och jag tog rollen som ny klackledare. Vi drog igång en ny sång, “Ett skott, ett mål för Malmö“. Det var en glad och positiv sång och man bara rycktes med. Den matchen blev helt galen, vi vann med 3-2 och det blev på något vis startskottet för supporterkulturen såsom den ser ut idag i Malmö. Från att några stycken stod och mumlade på ståplats så var nästan hela arenan med i vissa matcher.
Den stora flaggan på bilden sydde Kindgren 1998. Hans första megasize.
Det är lätt att tro att du är född ljusblå?
- Farsan är ljusblå och en jättestor MFF:are. Han tog med mig på min första match någon gång i början på 80-talet. Den har jag dock inga minnen från. Den första match jag minns är från 1986 då jag var 9 år. Vi mötte Hammarby och vann med 5-1. Janne Möller gjorde mål på straff i slutet av matchen. Sen kommer jag också ihåg att det var en mås som attackerade en bollkalle under den här matchen. Måsen hade lagt ägg i länghoppsgropen så när bollkallen kom i närheten av denna dök måsen ner och attackerade bollkallen som fick slänga sig på marken.
Jag har förstått att du har ett ovanligt stort intresse för flaggor.
- Det stämmer. Jag har alltid varit fascinerad av flaggor och sydde min första flagga när jag var tolv år. Jag ser det här med flaggor som en markering på något sätt. Precis som förr i världen när det var krig och man hade sin flagga. Håller man fanan högt så betyder det att man är framgångsrik. Det symboliserar framgång och styrka. Har du en liten flagga inger det ingen respekt. Har man ingen flagga alls så syns man inte. Det ska vara massor av stora fina flaggor där man proklamerar upp budskap, historia och framgångar. Det är ett statement gentemot motståndaren och fienden. Om jag kommer till en arena och man möts av hemmasupportrar som har många och fina flaggor där de öser på med sina budskap och sin historik så känner man sig mer som en ovälkommen, objuden gäst på besök. Man känner att man är på deras territorium. Så skall det vara när fienden och motståndaren kommer till oss. Direkt ska de känna sig små och att de är i underläge.
- Sen är det kul att göra flaggor också för att det är så kreativt. Precis som när en konstnär målar en tavla så sitter jag där och syr. Från att ha ett stycke tyg, en målarburk och lite sytråd så skapar du någonting. Jag blir inspirerad av andra lag när jag gör mina flaggor. Speciellt då Napoli och Racing Club som också är ljusblå. Man tittar på typsnitt, motiv, mönster och hur de använder färgerna. Jag har för övrigt ett sjukt stort intresse för Napoli. Det började 1987 då Maradona spelade och de vann scudetton inför 90 000 åskådare på San Paolo Stadion. Alla på läktaren hade ljusblå flaggor. Det var då mitt stora intresse för flaggor tog fart. Jag drömde om att det skulle se likadant ut i Malmö en dag. De senaste åren när det varit allmän flaggdag i premiären och alla haft med sig flaggor till Stadion har varit helt fantastiska. Det är så positivt att vi är ljusblå för det är en så bra färg. Ljusblått och vitt, det ser så bra ut. Jämför till exempel med AIK som är svarta och Helsingborg som är röda. Det är så mörkt och dunkelt. Men just ljusblått det ser så vackert ut på läktaren.
- En annan sak som förekommer i Neapel är att det hänger ljusblå flaggor på balkongerna när det är matchdag, så skulle man vilja se det i Malmö också när MFF spelar. Jag jämför Napoli mycket med MFF, det är samma färger och Neapel och Malmö är lite av samma stad. En kaosartad stad i landets södra regioner som har en speciell, unik historia. Som Skåne har och som Napoli har med sin maffiakultur. Det är också båda städer där det bara finns ett lag. Det är inte många storstäder i Europa som bara har ett lag, de flesta har flera lag som spelar i högsta serien.
Har du någon koll på hur många flaggor det blivit genom åren?
- Jag satt faktiskt och tänkte på det häromdagen, undra hur många flaggor jag sytt genom åren... Morsan har ju en gammal Huskvarna symaskin, det är en sån robust och tung en men den fungerar skitbra. Ända sedan 80-talet har jag sytt på den var och varannan dag. För ett tag sedan så började den lukta och ryka och det slog blixtrar i den. Mamma lämnade in den till en symaskinsaffär på Mobilia. Han som lagade den hade frågat mamma vad hon gjort med den eftersom allt var sönderbränt inuti. Mamma hade då berättat att det var hennes son som sytt MFF-flaggor. Då hade han svarat: “Han måste ha sytt som en idiot i 20 år nonstop”. Men han lagade den så nu fungerar den igen. Det är nog min bästa vän, morsans Huskvarna. Jag har sytt allt från banderoller och megasizeflaggor till tvåpins. En gissning är att det blivit någonstans mellan 80-100 privata flaggor. Sen har jag ju haft med maskinen i tifolokalen också och använt den till tifon. Bland annat Malmöhusflaggan. Så den maskinen har varit med på många flaggor och gjort många flaggsömmar.
Vilken flagga är du mest nöjd med?
- Den finns inte längre, det är en klassisk stor banderoll där det stod “heja di blåe” som jag gjorde 98. Nu för tiden så målar ju alla motiven. Man syr en flagga och sen målar man text och motiv. Men då sydde jag på bokstäverna. Det räknas i läktarkretsar som old school. Tyvärr försvann den när vi vid något tillfälle lät några flaggor hänga kvar på Stadion över natten. När vi skulle hämta dem dagen efter hade Fritid Malmö tagit ner och kastat dem.
Har du något intresse utanför Malmö FF och fotbollen?
- Jag gillar att resa och uppleva saker. Men i ärlighetens namn försöker jag alltid pricka in fotboll när jag ska iväg, det är väldigt sällan jag har åkt någonstans och inte varit på fotboll. Jag har i stort sett varit på alla de stora arenorna runtom i Europa. Är det inte match så går man istället på en Stadiontur. Går runt och kollar på Stadion, hur läktaren är byggd och sånt där. Jag har ett sjukt intresse för arenor, hur de är byggda och själva stadionarkitekturen. 2005 gjorde jag tillsammans med bröderna Solér ett Stadionkompendium där vi tog upp alla detaljer såsom lutningar, ingångar, takvinklar, avstånd, avskärmningar med mera. Detta gav vi sedan till arkitekterna som höll på att arbeta med vårt nya Stadion. Tre av fyra arkitektbyråer ändrade om i ritningarna som vi ville ha det, en ståplatsläktare i ett etage.
- Annars har jag på senare år börjat intressera mig mycket för mat och viner. Jag jobbar på ett hotell och blir ofta bjuden till olika restauranger i Köpenhamn. I och med att jag rekommenderar gäster att besöka vissa restauranger så vill de i gengäld bjuda dit mig. Jag är absolut ingen finsmakare, men numera känner man skillnaden på när man dricker en flaska dyrare vin och en bag in box. Sinnena går igång på ett sätt man aldrig tänkt på förr. Sen är ju även min tjej kock så det blir mycket mat och mycket vin.
- Vidare har jag alltid haft intresse för musik. Jag spelade tidigare i ett rockband som heter Spootlajtz. Vi spelade mycket Kal P Dal. Vi spelade på sommarrock, motorcykelklubbar, Mattssons , bröllopsfester och liknande. Nu har jag lagt det åt sidan. Jag syr hellre en flagga än att spela en låt på gitarren.
Med sin bäste vän Peter Moldenhawer efter slutsignalen på Ibrox.
Vilken är den bästa resa du gjort?
- Utan tvekan så är det Glasgow. Jag hade aldrig varit i Skottland tidigare. Nu åkte jag dit, med många av mina närmsta vänner, för att se MFF i ett Champions League-kval. Själva staden Glasgow var jag inte så imponerad av, där fanns inte så mycket mer att göra än att sitta och dricka öl. Matchdagen var helt sjuk med uppladdningen på Brazen Head och en fantastisk match från MFF. Dagen efter var också speciell. Vi gick på en träningsmatch med Celtic. Med oss hade vi bland annat en Larssonligan-flagga. Alla trodde att det var en hyllning till Daniel Larsson som ju gjort mål mot Glasgow Rangers kvällen innan. Folk var som galna, de skrek så man fick vända och vrida sig så de kunde ta bilder. Jag tror aldrig jag sett så många blixtrar i hela mitt liv. Sen hamnade vi i Skottlands största tidning med.
Haha, jag förstår att det var en udda situation. Vill du berätta om Larsson-ligan för de som inte känner till vad det är för något?
- Många tror ju att det är Bosse Larsson, eller Lasse Larsson som är min stora idol. Men det är Kent Larsson, min far. Jag, farsan och några av mina bästa vänner har gått på MFF:s matcher sedan mitten av 80-talet. Vi är oftast ett gäng på runt 10-20 personer som brukar samlas i samband matcherna och har jäkligt kul ihop. Totalt är vi en 30-35 personer men många börjar få familj och barn nu och kan inte vara med på alla matcher. Men alla försöker hänga med så ofta man kan. Till bortamatcherna hyr vi ofta minibuss och åker tillsammans i. Det är ett riktigt roligt sätt att resa på. Man är ju såklart där för MFF i första hand, men själva resan och upplevelserna runtomkring brukar vara väldigt roliga.
Med ett sådant extremt intresse för Malmö FF och fotboll som du har. Hur har det fungerat på flickvänsfronten egentligen?
- Det har väl försvunnit några flickvänner på vägen kan jag säga. Jag minns bland annat ett tillfälle när vi skulle iväg på bortamatch. Jag skulle ha pengar av min dåvarande flickvän och var tvungen att köra hem där innan vi åkte. Där kommer jag hem till hennes föräldrahem, jag är stressad eftersom jag har folk som sitter och väntar i minibussen utanför och rusar in och säger att jag ska ha mina pengar. Då upptäcker jag att där är fullt med folk och undrar vad som står på... Hon bara: "Ska du inte säga grattis?".... Då hade jag glömt att hon fyllde år. Så det blev bara grattis och adjö ungefär.
- Det är ett sånt typiskt exempel på hur fotbollen tar över, ett normalt liv blir utraderat när fotbollen kommer in i bilden och inget annat existerar liksom. Och inte alla har förståelse för det. Att man väljer att sitta och måla en flagga en fredagskväll istället för att spendera tid tillsammans. Eller att man åker 200 mil till Gävle bara för att se en match. Men ingen kan ändra på en annan människa och det måste man förstå. Visst vill jag också ha familj och barn en dag, men jag kommer inte sluta gå på fotboll för det. Kanske det skulle göra att man var tvungen att prioritera lite annorlunda men jag skulle aldrig sluta gå på MFF:s matcher. Jag fattar verkligen inte mig på människor som varit jätteintresserade av fotboll och åkt överallt, sen träffar de en flickvän eller pojkvän och plötsligt försvinner de bara. Det enda som kan stoppa mig från att följa MFF är döden.
- Nu har jag i alla fall träffat en ny livskamrat som delar mitt intresse och också går på MFF:s matcher. Hon brukar även hjälpa mig att sy flaggor. Det finns ju tre moment när man gör flaggor, först ska man sy flaggan, sen ska man printa ut motivet på ett OH-papper och ner i tifolokalen och rita upp motivet på flaggan och därefter ska den målas. Men min tjej har en stor vit vägg hemma, hon har också fixat en projektor från sitt jobb. Så nu är det bara att projicera direkt på väggen. Det är så lätt när man kan göra det hemma. De senaste veckorna har jag gjort hur många flaggor som helst!
Per Kindgren om…
… sitt smultronställe: Ölcaféet innan match
… sin senast lästa bok: "MFF näst bäst i Europa". Annars läser jag bara historie- och fotbollstidningar. Men jag ska läsa Kal P Dal-boken och Zlatan-boken innan årets slut.
… strand eller aktivitet på semestern: Jag ligger på stranden på dagen och dricker öl och sen på kvällen går jag på fotboll och ser det lokala laget.
… sin favoritdryck sommartid: Öl. Flakvis med öl.
… sin nästa resa: Nu när det är fotbolls-EM kommer jag jobba mycket och istället spara semesterdagar till i juli och augusti för att kunna åka på MFF:s matcher då. I höst planerar jag en tripp till Barcelona, kanske även en sväng till Neapel. Sen i november - december ska vi åka till Buenos Aires för att se på fotboll.
… sitt grilltips: Chimichurri. Det är en argentinsk grön sås som består av olja, vitlök, persilja, chiliflingor, timjan, oregano, vinäger och lite socker. En grillad köttbit och Chimicurri, det är så gott!
… vad som inte får missas i sommar: AIK hemma 2:a juli. Det är första matchen efter uppehållet och jag tror det kommer bli en riktigt bra tillställning. Det kommer vara mycket folk, fint väder och massor med flaggor.
