Sommarintervjun: "Det ansågs fult att prata skånska i radio och tv"
Den tredje personen i Himmelrikets sommarserie är Sydsvenskans legendariske sportkrönikör Håkan Malmström, som sedan något år tillbaka har lagt karriären bakom sig och nu ägnar sig åt bland annat familjestugan, sin blogg och allmänt tyckande.
Hur ser en perfekt dag ut i pensionär-Håkans liv?
När jag tittar ut på morgonen och vädret är bra. Då drar jag iväg till stugan i Tjörnarp.
Händer det att du saknar journalistlivet eller är det bara skönt att slippa stress, deadlines och försök att komma på ämnen till reportagen?
Så klart att jag saknar det ibland när det händer något intressant, men i åtta fall av tio tycker jag nog det är skönare att sitta i tv-fåtöljen.
Du provade på lite allt möjligt som journalist och förutom då den skribent som du är mest känd som gjorde du ju också en del TV-inslag. Hur mycket TV blev det och varför blev det mer skrivande än "rörliga" inslag för din del under karriären?
Jag gjorde faktiskt bara webb-tv i samband med MFF:s träningsläger på våren. En del blev väldigt uppmärksammade så jag var nog lite besviken att ingen ansvarig på Sydsvenskan tyckte det var något som vi skulle fortsätta med.
Aldrig frestad att testa på radio?
Nej. Man ska komma ihåg att jag började min yrkeskarriär på den tiden då det ansågs fult att prata skånska i radio och tv. Tala om diskriminering, men jag tror ändå inte att det passat mig.
Något annat inom tidningarnas värld då? På din blogg skriver du ganska mycket om morötter och annan växtlighet (gärna ätbar). Varför blev du sportreporter på Sydsvenskan och inte Körsbärs-Håkan med hela svenska folket?
Mycket här i livet styrs av ”bananskal”, man halkar in på något av en tillfällighet. Lite för långt att utreda, men annars var mitt alternativa yrkesval att bli lärare. Jag var lite grann på väg mot det hållet när den fasta tjänsten på Sydsvenskan blev ledig och jag fick den.
Som journalist under tidningarnas gyllene era fick du såklart åka på många utlandsresor med feta traktamenten. Berätta om någon fantastisk resa du fortfarande minns väl?
Först och främst var traktamentena inte alltid så feta, men det var givetvis bra tillskott. Jag var fem veckor i USA under VM 1994. Det kanske räcker att säga det, men en dag var speciell av andra skäl än fotbollsmässiga. Jag vaknade i Detroit dagen efter Sverige kvalificerat sig för åttondelsfinalen som sedan skulle spelas i Dallas. Jag hade fått uppdraget att se Sveriges kommande motståndare. Vi spekulerade i att det skulle bli Holland – som skulle spela sin sista gruppmatch i Florida. Iväg som en skållad råtta och trots rätt långt stopp i Philadelphia hann jag i tid till matchen. Men resultaten gjorde att det inte blev Holland som svensk motståndare (utan Saudiarabien), så jobbet var klart ganska snabbt. Taxi till flygplatsen för att hinna med planet till Dallas. Väl framme på hotellet blev det en snabb middag och sen till sängs strax efter midnatt. Av gammal vana slog jag på tv:n. Då kom det breaking news: ”Maradona dopad!” Men jag orkade inte engagera mig och kunde dessutom strunta i det, eftersom klockan hemma i Sverige hade hunnit en bit in på morgonen och tidningen låg redan på frukostborden. Men kolla gärna på kartan. Detroit-Philadelphia-Orlando-Dallas är en bit.
Och när du nu lyft de fina delarna i yrket - Har det funnits någon resa då du funderat över vad det egentligen var du höll på med?
Nej, aldrig. Närmast var väl när jag skulle åka till Sofia 2004 och se Bulgarien, som Sverige sen skulle möta i EM-slutspelet. Uppdraget var inte speciellt inspirerande och blev inte bättre vid incheckningsdisken på Kastrup när jag fick det chockartade beskedet: ”Ditt pass är utgånget och du kan glömma att bli insläppt i Bulgarien.” Det tar för lång tid att berätta detaljerna, men jag kom iväg med ett senare flyg och tillfälligt pass. Vilket i sin tur gjorde att jag fick ett par perfekta kontakter på flyget och kunde därför prestera ett resultat i tidningen som både jag och andra blev riktigt nöjda med.
Men du var inte bara med under tidningarnas gyllene år, utan det blev ju även en nedgång på slutet när TV och framförallt Internet tog över. Hur tycker du att tidningsvärlden förändrats under de sista åren?
Jag tillhör pessimisterna och tror inte att papperstidningen finns om ett antal år. Av den enkla anledningen att de inte längre är första och enda nyhetsförmedlaren som de var förr. Alla nedskärningar gör också att tidningarna hela tiden tappar kvalitet som journalistisk produkt. Det finns inte tid – och i många fall kompetens – att göra en läsvärd tidning.
Min kollega Magnus Johansson pratade med Jesper Börjesson i den här serien och han lyfte bland annat att tystnaden kan vara skillnaden mellan en bra och dålig intervju då tystnaden ofta får intervjuoffret att prata på. Vad är ditt bästa tips till oss låtsasjournalister? Ett tips för att vi ska kunna lyfta Himmelriket till nästa nivå?
Min grej var att inte stå och anteckna när jag intervjuade – frånsett rena fakta förstås. Jag litade på att jag har gott kom-ihåg när det gäller vad folk säger. På så sätt blev det ett vanligt samtal och den intervjuade skulle känna sig mindre besvärad och helst säga något extra. Jag vet inte om det varit så framgångsrikt, men en gång blev Tom Prahl lite irriterad: ”Va fan, jag har snackat en halvtimme och du har inte antecknat nånting. Har jag inte sagt nåt intressant?” Jag körde med mitt motto: ”Det som jag inte kan komma ihåg är inte värt att skriva i tidningen heller.” När artikeln varit publicerad kom Tom Prahl fram till mig och berömde för att jag citerat honom korrekt genom hela intervjun.
Vi amatörer på Himmelriket använder nästan alltid diktafon. Har du aldrig hamnat i trubbel för detta typ att någon spelare eller ledare hävdat att "det har jag aldrig sagt"?
Nej, aldrig, vilket jag är mycket stolt över. Oftast när någon hävdar att man inte sagt något, så handlar det om att man ångrar sig när man ser det i tryck.
Om du nu i sann ödmjuk anda inte får nämna dig själv. Vem är Sveriges bästa journalist genom tiderna och varför?
Man kan inte gå förbi Birger Buhre i Kvällsposten, som jag läste redan som skolepåg och sedan blev kollega med. Hans mustiga språk och bestämda åsikter – han var inte rädd för att såga folk längs hälsenan – var alltid uppfriskande. Mats Olsson i Expressen var också en frisk fläkt när han blev sportkrönikör med sin egna stil. Båda hade humor som ett självklart inslag i skrivandet, det är en förutsättning.
Nåväl.. Vi lämnar journalistiken och går in på MFF. Berätta om ditt bästa MFF-minne.
Känslomässigt var det sista omgången 1965. MFF mötte Göteborg och skulle vinna guldet vid seger. En bit in i andra halvlek lade sig en tjock dimma över Stadionmattan. Men matchen fullföljdes, MFF vann och tog guldet. Då hade jag följt MFF under tolv år och fick äntligen uppleva mitt första guld. Dessutom visade sig att det var sista gången jag såg MFF från ståplats, eftersom jag hittade en plats på pressläktaren året efter.
Har du påverkat dina barn att bli MFF-supportrar?
Nej, nej det skulle aldrig falla mig in. Jag har bara sett till att förse dem med tillräcklig visdom och omdöme för att de skulle kunna inse det själva. Faktiskt var sonen Anders annställd i MFF ett tag i slutet av 1990-talet och dottern Helena spelade några allsvenska matcher för MFF i den vevan också.
Vem är den bästa spelaren du sett i MFF?
Skojar du? Bosse, Bosse och Bosse, bäst i vilken lagdel han än spelade.
När du formades till MFF-are som barn. Vem var din favoritspelare?
Kajan Sandell var skyttekung de åren och blev min idol.
Kajan blev ju sedermera precis som du journalist, om än för en rivaliserande tidning. I dag är ju var och varannan tyckare i framförallt TV, men även till viss del i tidningar, gamla spelare. Var Kajan en viktig pionjär tycker du eller är det för många gamla spelare i media i dag? Själv lutar jag nog åt det sistnämnda.
Ännu tidigare var det nästan regel att sportjournalister hade en aktiv bakgrund. Numera är det mycket irriterande att gamla spelare ska kommentera allt mellan himmel och jord, saker och ting de inte begriper. Reglerna, till exempel, men även ekonomi och huliganer. Det finns dock ett undantag, nämligen Henrik Rydström. Och pass upp för Matias Concha, han har imponerat med sina artiklar i Offside.
Du skrev häromåret en bok som hette 100 MFF:are. En av de utvalda var Stefan Schwarz. Ett givet val med tanke på hans karriär både i MFF och efteråt. Har du förståelse för de supportrar som nu menar att han inte är samma legend?
Man ska vara försiktig med impulsiva åsikter. Jag har känt till Stefans tränarambitioner i ett par år och kan förstå att han tog den chans som uppenbarade sig. Vilket inte hindrar att jag känner med MFF-supportrarna. Men de vill ofta att alla ska spela i eller träna MFF och det funkar inte i verkligheten.
Var det någonsin svårt att vara journalist och försöka vara objektiv i skrivandet när du bevisligen hade MFF som ditt lag?
Det töntigaste jag vet är de som säger sig inte hålla på något lag. Oftast är det en kombination av lögn och snobbism. Och med den geografiskt begränsade läsekrets som Sydsvenskan har, så var det inte svårt att vara MFF-objektiv. Alla förluster var inte domarens fel. Eller?
Till EM. Många MFF:are hävdar i dessa tider att EM, och VM för den sakens skull, inte är alls lika roligt och intressant som Allsvenskan. Håller du med eller är de stora mästerskapen grädde på moset?
Ingenting går upp mot att se fotboll i verkligheten Och då vinner allsvenskan. Men de stora världsstjärnorna får vi bara se på tv och oftast i samband med de stora mästerskapen. Jag kommer dock att göra ett visst urval under EM.
Hur tror du att det går för Sverige i EM?
I EM 1992 slog vi ut både Frankrike och England i gruppspelet. Det kommer inte att hända igen. Dessutom tycker jag inte det påpekats tillräckligt, att ett möte med värdnationen i öppningsmatchen är det svåraste man kan råka ut för. Så jag ligger väldigt lågt med mina förhoppningar.
(OBS: Intervjun genomfördes innan Sveriges match mot Ukraina)
Vilket lag vinner EM?
Frankrike. Massor av bra spelare som dessutom vill ha revansch för senaste VM. Men som vanligt räknar jag aldrig bort Tyskland.
Till sist, nästan. Vi är några stycken som följer din blogg där du skriver om både det ena och det andra. Bland annat har du där behandlat olika fotbollsfrågor - t.ex handsregeln som även har varit vida omstridd i MFF-lägret. Domarna har varit väldigt mycket i fokus under säsongen och EM lär inte bli något undantag. Tror du att man få ordning på detta och hur i så fall?
Jag har i någon hylla ett urklipp från Skånska Dagbladet i slutet av 1960-talet där jag skrev ungefär samma sak som nu. Ingenting verkar ha förändrats, så jag börjar ge upp. EM-slutspelet kommer förhoppningsvis att bli vägledande med korrekt handsbedömning, precis som VM-slutspelet 2010 var rena katastrofen. Då blåstes det för hands vid nästan alla tillfällen bollen snuddade handen.
Håkan Malmström om…
… sitt smultronställe:
Sommarstugan i Tjörnarp. Den har varit i familjens ägo i 61 år och jag tog över den för ett par år sedan när min mor gick bort.
… sin senast lästa bok:
”Malme som jag ser det” av Stephan Skougaard plöjde jag igenom under den senaste semesterresan.
… strand eller aktivitet på semestern:
En anledning till att jag flyttade till Höllviken för 36 år sedan var närheten till Kämpingestranden. Eftersom jag i princip alltid haft ett par veckors utlandsjobb under sommaren har det inte funnits utrymme för privata resor.
… sin favoritdryck sommartid:
En GT sitter aldrig fel. Sen har det ju på Himmelriket dokumenterats att jag gillar Irish Coffee.
… sin nästa resa:
Vi har nyligen varit i Turkiet och har inget nytt planerat.
… sitt grilltips:
Tyvärr, jag har ingenting att lära ut i det fallet.
… vad som inte får missas i sommar:
EM, OS och Semestersabotörerna.
Intervjun med Håkan genomfördes på grund av tidsbrist hos undertecknad före Sveriges premiärmatch - Ja, faktiskt före EM startade. Därav kan det tyckas som att vissa svar är märkliga, men det beror i så fall på att verkligheten blivit fel. Just i Sverigefallet verkar det ju dock som om Håkan inte kunde haft mer rätt. Tyvärr,
Håkans blogg hittar ni för övrigt här.
