Sommarintervjun: "Det har hänt att man varit tvungen att springa därifrån, göra sitt jobb och sen rusa tillbaka"
I andra delen av Sommarintervjun möter vi skådespelaren Torkel Petersson som berättar om varför sport är sämst på bio, om att byta dialekt och om att bli förväxlad med en landslagsmittback.
Torkel Petersson är skådespelare och har medverkat i en mängd filmer, bland annat Jalla Jalla, Kopps och Patrik 1,5. Han ingår också i Kungliga Dramatiska Teaterns fasta ensemble.
Låt mig börja med att bekänna en fördom: Jag har alltid trott att alla som bor i Stockholm och jobbar med teater, film och kultur håller på Hammarby. Har jag fel, eller är du undantaget som bekräftar regeln?
Haha, nej så är det väl inte? I mitt fall är det definitivt tvärtom. Jag har väl också fördomar i så fall, har alltid tyckt att Hammarby varit lite väl mycket image. Det verkar vara många som håller på dem för att det ska vara så… Nu gör jag mig väl ovän med alla riktiga Hammarbyare, och det är ju inte meningen, men det har nästan blivit mitt eget antilag… Jag hejar oftast på deras motståndare, tyvärr.
Ditt förhållande till Malmö FF då? Något hjärtligare antar jag?
Jag kommer från Lund och höll själv på med handboll när jag var yngre, spelade i Lugi men var allmänt sportintresserad. Lund hade inte så mycket fotboll att komma med så det var väl naturligt att Malmö FF blev laget för mig. Det var det enda riktiga Skånelaget på den tiden.
Fast å andra sidan, Lunds BK fick ju fram Martin Dahlin och vi var både skolkamrater och nästan grannar . Det spelade förstås också in. Vi har lite kontakt fortfarande, och ses då och då i Stockholm.
Annars kan jag väl inte beskriva mig som en extrem hardcorefan. Jag brukar skärpa till mig i slutet av säsongen och gå till de malmövänliga krogarna i Stockholm för att se matcherna. Det är en jäkligt skön grej, att vara där med en massa andra himmelsblå. Lite bisarrt, men skönt.
Sedan finns det annan grej som dykt upp då och då… Någon gång runt 2003 var jag nere i Malmö, hade tagit bussen in från Lund och klivit av vid Värnhemstorget. Plötsligt kommer det fram en kille som hälsar och genast börjar snacka om senaste matchen… ” Det var bra i början, men sen såg det oroligt ut…” Och så vidare… Jag hann inte begripa, utan försökte spela med. Det var inte förrän vi skiljts åt som jag förstod att han uppenbarligen trodde att jag var Daniel Majstorovic!
Haha, men du har ju lite fotbollsanlag. Du var med i den svenska fotbollsfilmen Offside, hur var det? Fick du ligga i hårdträning inför inspelningarna?
Nä, det kan jag inte säga. Vi skulle ju vara så himla dåliga så det var nästan tvärtom. Jag skulle dessutom vara lite tjock i den filmen, så någon hårdträning var det inte tal om.
Min favoritscen är när du, efter att först ha blivit bortfintad, gör en brutal eftersläng på Tina Nordlund. Fanns det stuntmän inblandade?
Nej, jag ger alltid allt i mitt skådespeleri, till hundra procent. Jag är min egen stuntman.
Stämmer det att hon faktiskt blev skadad på riktigt i samband med den scenen?
Nja… Hon bröt lillfingret, men det var faktiskt i en annan situation än den du nämner. Men jag var inblandad i den också!
Jag tycker Offside är en riktigt kul rulle, men annars? Varför finns det så få bra fotbollsfilmer?
Det finns ju Fimpen, från 70-talet. Den är grym. Men annars… Jag tror det är så här. Sport är fantastiskt; här, då och nu. Det finns en spänning i att något ska avgöras, vid ett enstaka tillfälle. Nu eller aldrig, liksom. Det finns en nerv, ett drama i den där riktiga livekänslan. Att återskapa det på film blir aldrig… På riktigt.
Vad jobbar du med just nu?
På Dramaten repeterar jag just nu en pjäs som heter Den goda människan i Sezuan som har premiär i september. Jag har nyss varit i Norrbotten och filmat Eskil och Trinidad, en familjefilm med mig och Ann Petrén i huvudrollerna. Sedan håller jag på och skriver lite på egna idéer och manus.
När du spelar teater, håller du dig uppdaterad under föreställningarna?
Jaja, det finns både radio, dator och tv i det som heter artistfoajén på Dramaten. Är det en stor match eller ett mästerskap i något sammanhang så är det på.
Mardrömmen måste ju vara slutminut, frispark i bra läge och tio sekunder kvar tills du ska in på scen?
Haha, absolut. Det har hänt att man varit tvungen att springa därifrån, göra sitt jobb och sen rusa tillbaka.
Idén till den här intervjun kommer ifrån att jag såg dig utanför Grimsta, i kön till Malmöläktaren inför BP-MFF 2010. Innan dess hade jag inte en aning om att du var skåning, än mindre MFF:are. Jag är van att se dig prata någon slags rikssvenska på film. Kan du beskriva processen kring att byta dialekt?
För mig är det en del av yrket. Det är en del av teaterkulturen att alla talar lika. Visst, när jag var yngre tänkte jag kanske att jag skulle ge mig fan på att slå igenom trots skånskan. Men jag kom väl på, som de flesta andra, att vara arbetslös inte är lika tungt som att stå längst fram på barrikaden.
Jag fick höra en del skit i början. Folk tyckte jag gjorde mig till, ”Jaja, han har flyttat till Stockholm, nu ska det pratas fint…” Det var rätt jobbigt att höra, men ju mer etablerad man blivit desto mindre snack har det blivit. I England ses dialekt mer som en egenskap. I Sverige har vi en annan kultur.
Men jag har ju gjort några filmer på skånska. Både i Norrmalmstorg och Tur och retur. Och så i Svt-serien som gick nyss, 30 grader i februari. Det kan säkert bli fler. Men jag lägger inte så stor vikt vid det, jag är bekväm med båda sätten.
Det måste varit svårt i början. Jag, som inte alls är skådespelare, kopplar bara på en annan dialekt när jag ska skoja eller härma någon. Det måste funnits en tröskel innan man kan ta sin egen röst på allvar?
Ja, absolut. Det finns de som säger att din röst är närmre själen än vad dina ögon visar och det ligger någonting i det. Jag pratar ju fortfarande skånska med mina närmsta, min familj och mina barndomsvänner. Allt annat känns respektlöst. Men rikssvenskan är en del av jobbet. Jag har tänkt på att det är lite skumt att jag pratar som jag gör när jag uppträder på Dramaten, men samtidigt… Hur många pratar skånska på Malmö stadsteater? Ingen, och det är ju ännu konstigare?
Jag vet att du också har ett stort intresse för möbler och inredning.
Ja, åtminstone har jag haft det men det har lugnat sig lite nu. Förr lade jag en massa tid på att leta efter gamla grejer och fixa, nuförtiden blir det bara att jag kollar runt i affärer då och då.
Oavsett hur intresserad man är, så inreder väl de flesta sina hem på ett som speglar deras personlighet…
Absolut, medvetet eller omedvetet.
Som fotbollsintresserad tycker jag det är svårt att få till inredningsdetaljer som verkligen fungerar. Det är svårt att komma runt känslan av sunkig ungkarlslya eller förvuxet pojkrum. Har du några tips?
Mmm, jag har ju inte heller några halsdukar uppe på väggen direkt. Däremot har jag investerat i en projektor som jag använder när det är stora sporthändelser. Då tar bilden upp en hel vägg och matchen tar över hela rummet. Det kan jag rekommendera.
Annars, hur ser din sommar ut?
Jag ska strax ner till Skåne och träffa släkt och vänner. Sedan lär det bli väldigt mycket fotbolls-EM för min del. Jag och tjejen ska semestra två veckor i Frankrike. Det blir gott. Enda kruxet är att min tjej bokade flygbiljetter till samma dag som EM-finalen. Det är nästan så att jag hoppas att Sverige inte går så långt. Om jag tvingas sitta på ett plan samtidigt som Zlatan spelar mästerskapsfinal… Nej, det går inte.
Torkel Petersson om…
… sitt smultronställe: Stranden vid Kåseberga
… sin senast lästa bok: Zlatans biografi, Jag är Zlatan Ibrahimovic.
… strand eller aktivitet på semestern: Aktivitet, jag har en drömweekend som jag ska få gjord någon gång. En helg i Milano, med fotboll på San Siro ena kvällen, och opera på La Scala andra kvällen. Gott vin och god espresso på dagarna, så vill jag ha det.
… sin favoritdryck sommartid: Mojito
… sitt grilltips: Fläsk. Så är det. Jag tycker att fläskkött är det absolut godaste grillköttet.
… vad som inte får missas i sommar: Förutom EM? Hmm… OS, kanske?
