Stor intervju med Vito Stavljanin: "Laget före jaget"

För några veckor sedan träffade Himmelriket Vito Stavljanin, scoutingansvarig i Malmö FF. Det blev ett långt samtal om tips på spelare, kartläggande av motståndarlag, varför det inte är alldeles självklart att värva en toppspelare och hur det gick till när MFF valde bort Mohamed Bangura.

Det är en gråmulen morgon i början av november och om knappt 13 timmar ska MFF möta Metalist Kharkiv. Himmelriket har stämt träff med klubbens scoutingansvariga, Vito Stavljanin, strax efter klockan 9. Exakt på minuten kliver han ur hissen och hälsar glatt. På frågan om han har hunnit äta frukost än svarar han nekande.
– Det gör jag när vi är färdiga. Det tar väl inte så lång tid detta?

Han vet inte hur fel han kommer att ha. Vi slår oss ner i varsin fåtölj i Hotel Auroras kombinerade frukostmatsal och bar. Några bord bort sitter några ur MFF:s styrelse som har följt med på resan. I övrigt är det tomt, sånär som på fyra ukrainska affärsmän. Dessa har just avslutat dagens första måltid och tänder som på en given signal varsin cigarett. Från högtalarna strömmar den obligatoriska eurodiscon på hög volym. Välkommen till Ukraina, typ.

En servitris kommer fram och frågar om vi vill ha något, men vi skakar samstämmigt på våra huvuden. Vito ska just förklara varför han är med på den här resan. När hon har gått berättar han att han som vanligt har jobbat en hel del med matchförberedelserna tillsammans med Rikard Norling. Sedan denne blev tränare för Malmö FF i somras har Vitos arbetsuppgifter utökats.
– Jag paketerar informationen och presenterar den för spelarna tillsammans med Rikard så att de får bra och kvalitativ information och detta skiljer sig mot hur Roland Nilsson jobbade. Alla tränare har sina egna agendor hur man ska förbereda och vilken information man ska ta med. Rikard Norling är väldigt, väldigt noggrann i sina förberedelser och där har jag hjälpt till lite grann.

Vito är inne på sitt fjärde år i Malmö och menar att hans jobb har förändrats mycket, att det krävs en utveckling av honom hela tiden.
– Huvuduppgiften är väl att organisera scoutingen mot både de yngre och mer etablerade spelarna i Sverige, och framförallt de nordiska länderna, som kan vara intressanta för Malmö både på ett kort perspektiv och på längre sikt.
– Därutöver ingår det en hel del scoutning av motståndare, eller framförallt har det gjort det. Förra året var det väldigt mycket så. Man kartlägger vad de gör och hur de gör det och så vidare. I år har det inte varit lika intensivt som förra året.

Varför var det mer förra året?
– Det är svårt att säga, men vi har ju fått en ny tränare, och han har ett annat upplägg på matchförberedelserna. Det har varit kartläggning av motståndarna i år också, men på ett annat sätt. Jämfört med förra året och året innan dess har vi jobbat kanske lite mer videoinformation. Vi har ju sett alla motståndare, men vi har analyserat på ett annat sätt. Rikard har sina egna erfarenheter och upplägg på hur man ska jobba.

Hur går videoanalyserna till? Är det samma bilder som man får se på TV eller har ni något annat material?
– Nä, vi har inte andra bilder. Vi använder samma som alla andra eftersom matcherna sänds live.

Kan det finnas en fara i att se matchen på TV och inte i verkligheten eftersom man inte riktigt får samma överblick? Ibland har jag sett matcher på Stadion där jag reflekterat över vissa saker, och sen hemma framför TV:n ser jag helt andra saker.
– Ja, det kan stämma att man har två olika bilder om man tittar live eller på TV, men det är ju inte första gången vi tittar på lagen eller spelarna. Vi har sett dem ett antal gånger och man har en bild i bakhuvudet av vad de gör och inte gör. Sen söker man egentligen bara bekräftelse på det när man ser det igen.

Hur har ni arbetat med Europamatcherna? Får du specifika uppgifter vad du ska titta på?
– Det är mer en helhetsbild som jag förmedlar, men sen kommer man hem och gör om analysen och tittar på olika saker. På olika moment och vissa individuella spelare. Men det är framförallt en helhetsbild, eller om det är något särskilt som sticker ut.
– Helhetsbilden får man ju inte bara av en enstaka match utan man ser en mängd av dem. Vi har sett alla Europacupsmotståndare live samt ett antal videor. Vi tittar ju också mer på Europacupmotståndarna än till exempel Trelleborg, eftersom vi tycker att vi kan dem. Men vi tittar med samma inställning och passion på alla matcher. Det gäller att vinna matcher och då behöver man vara så bra förberedd som möjligt.

Här börjar det så smått bli parodiskt. Mannen bakom bardisken har kommit åt volymknappen till CD-spelaren och ljudnivån är nu i paritet med vad den troligtvis är på Ibiza, Medelhavsön den nuvarande låten handlar om. Vito har lutat sig tillbaka i fåtöljen och verkar trivas. Om det är med musiken eller situationen låter vi vara osagt. Men för att vi ska höra hans svar måste vi luta oss så mycket över bordet att vi i det närmaste ligger på mage. Diktafonen vilar snart i Vitos knä.

Lyckligtvis hittas till slut volymknappen och snart hörs ”Welcome to Ibiza” mest i bakgrunden. Himmelriket kan göra som Vito och luta oss tillbaka i en mer normal position. Vi passar på att byta ämne.

Scouting av spelare. Består det av ett fast nät under dig, eller består det mer av lösa kontakter?
– Jag har varit anställd av MFF sedan sommaren 2008 och då fanns det en annan typ av scouting. Det fanns ingen organisation eller organiserad scouting på samma sätt som nu. Det jag har försökt att göra, är att bygga ett nät med personer som man kan förlita sig på och som ger en någorlunda objektiv information.
– Vi får ju väldigt mycket information från agenter, tipsare och andra som jobbar inom fotbollen och det finns ju en del av den som är bra, men eftersom det finns många olika intressen kan den vara lite mer subjektiv.
– Det är framförallt därför som vi har försökt att bygga ett nätverk där vi kan få den informationen vi behöver. Det vill säga, att informationen är korrekt, och att den är så objektiv som möjligt är, så att vi kan utgå ifrån den. Därefter går vi vidare om vi anser att informationen eller spelaren är intressant genom att undersöka lite närmare och sen kanske vi själva också besöker spelaren för att göra en egen bedömning av honom.

Hur långt framme är MFF på det här området?
– Om man ska jämföra Malmös nätverk med större europeiska klubbars så är vi inte där än. Det krävs framförallt resurser för att ta sig dit. Om vi däremot jämför med svenska klubbar ligger vi långt fram. Jag vet inte om någon annan klubb har haft en heltidsanställd scoutingansvarig sedan 2008. AIK har en nu, men sen är det kanske så att i andra klubbar är den här tjänsten kombinerad med något annat. Här i Malmö är det ju bara scouting.

Hur många matcher ser du själv en vecka i, säg juni? Eller vilken månad är mest intensiv för din del?
– Om man bortser från november och december är alla månader ungefär lika. Vi har en kortsiktig och en långsiktig plan i förhållande till de behov vi har, till exempel om vi håller på att sälja en spelare eller om ett kontrakt går ut. Det kan handla om många orsaker som gör att vi har ett visst behov. Så vi har olika perspektiv på hur vi jobbar. Nu är nästa fönster i januari och då bedömer vi riskerna för om spelare kan försvinna och då jobbar vi utifrån det med en kortsiktig plan, där vi då kan ersätta honom.
– Sen har vi det långsiktiga perspektivet. Om vi till exempel vet att Daniel Andersson slutar om några år så vet vi att vi då måste ha en ersättare till honom. Vi jobbar hela tiden med att bedöma de unga spelarna vi har i ungdomsverksamheten och vissa gånger behöver vi kanske inte leta så långt borta, utan vi har det framför oss.
– Jag vet inte riktigt hur många matcher jag ser. Men jag ser, om man ska generalisera, dagligen en till fem matcher - highlights med mera. Men jag ser inte alla matcher på samma sätt. Jag är fokuserad på vissa saker och dessutom letar jag bara efter det jag vill se; då går jag snabbt igenom matchen. Jag har ju sett ett otal matcher så det sitter lite inbyggt att se det man vill se. Det går ganska snabbt nu faktiskt.
– Vi tittar ju på nästan alla tips och filmer vi får, men om man inte får det där första intrycket att "Det här är väldigt intressant" kanske man inte tittar så noga. Det är en avvägning - man kan inte titta noggrant på allt vi får, utan man måste ha ett sätt att sortera bort det som inte är lika intressant.

Idrottsprofessorn Tomas Peterson gick häromdagen till attack mot Sveriges talangsystem. Hur svårt är det att upptäcka en ung spelare som kommer att bli bra?
– Det är såklart jättesvårt. Det kan vara spelare som aldrig imponerat, men sedan händer något och plötsligt blir de mycket duktiga och tar chanserna och så vidare. För unga spelare tror jag att det handlar väldigt mycket om miljön de utvecklas i och att man verkligen ser att de tar chansen när den kommer. Alla får chansen förr eller senare och då gäller det att vara redo.
– Det kan vara lättare i de lite mindre klubbar. När talangerna får chansen där får de kanske längre tid på sig, men här i Malmö har vi pressen att vinna titlar med vårt A-lag hela tiden och då gäller det att prestera från dag ett. Då kanske vi inte riktigt kan ha tid att vänta längre utan det är på kortare sikt som man måste ta chansen. Därefter kan det dröja lite längre tid innan den andra chansen kommer. Eller så kommer den aldrig.

Vi säger att du får tips om en ung spelare någonstans i Skåne - åker du då till idrottsplatsen i fråga och tittar själv eller skickar du någon?
– Det beror på. Vi går igenom alla tips vi får, det gör vi, men sen handlar det lite om vilken ålder det är på spelaren. Om det är en spelare som är aktuell för Malmös A-lag tittar jag såklart noga på vad det rör sig om. I fall det visar sig att det är intressant åker jag dit och tittar. Helt klart. Men om det handlar om en yngre spelare har våra ungdomsledare bättre koll.

Jag tänkte nog mer på en spelare i 20-21-årsåldern. Åker du ut då?
– Det kan jag göra. Det beror på vem som har skickat informationen. Om det är en väldigt pålitlig källa är det klart att vi kollar upp det, men vi kan inte åka ut och titta på varje spelare vi får tips om. Det har vi varken tid eller resurser till.

Finns det någon gräns för hur lågt ner i seriesystemet de kan spela för att det inte längre ska vara relevant för MFF?
– Statistiskt sett, hur många spelare från division 3 hamnar i Allsvenskan? Eller hur många från division 2 hamnar i ett topplag i Allsvenskan? Det finns inte så många.

Ni gör andra prioriteringar?
– Exakt, på så sätt att vi använder division ett ganska mycket. Vi, eller jag, använder tränare i division ett som är någorlunda objektiva i sina bedömningar även om de såklart vill sälja sitt. Vi tycker att dessa ger en objektiv bild även om den blir lite förstorad - men det får vi ta i så fall. Där har vi bra koll, men sen i division 2, 3 eller 4... Det är sällan de är tillräckligt bra för att gå in i A-laget. Visst kan det vara en ung spelare där som man får tips om, men då är det en annan sak. En 17-åring som spelar i division 3 kan vara intressant, men om det är någon från de ännu lägre divisionerna är de spelarna framförallt aktuella för pojk- eller juniorlag. Det har hänt att jag tittat på spelare i de här divisionerna, men det är inte vanligt.

Hur mycket är du involverad i en värvning som till exempel den av Mathias Ranégie, som är väldigt etablerad när han värvas jämfört med till exempel någon betydligt mindre etablerad och känd?
– Vi har avstämning hela tiden om vilka spelare som är intressanta och vi har tittat på Ranégie i flera års tid. Vi bedömer honom precis som alla andra, och jag är involverad lika mycket i alla spelare vi värvar för att ge min bild av dem. Vilka vi ska till slut värva, eller försöka värva, är det ju tränaren, sportchefen och klubbledningen som avgör, men i bedömningen och prioriteringen är jag med.

Om vi säger att vi behöver en ny vänsterback, meddelar du ditt kontaktnät att "nu är det en vänsterback vi är ute efter", eller sållar ni själva bland tipsen?
– Vi sållar själva, men det är klart att när vi intensivt letar till en specifik position, där vi inte kan se någon spelare som uppfyller kravprofilen, ställer vi frågor. Fast vi annonserar inte ut det, utan gör det på ett mer konfidentiellt sätt. Vi ställer bara frågor när vi är helt säkra på att informationen inte går vidare, för vi vill inte behöva läsa i tidningen att vi söker den eller den spelaren. Vi har ju spelare som redan finns i laget på positionen, och för dem är det inte kul att läsa det. Eller hur? Vi är väldigt försiktiga när vi ställer frågor eller berättar för någon att vi faktiskt söker exempelvis en vänsterback.
– Vi har kontinuerliga möten där vi går igenom vad som har hänt och vad som kan hända eftersom det hela tiden sker saker. En skada, eller att någon blir aktuell för någon annan klubb, då måste vi veta hur vi ska agera.

Säg att ni får tips om en spelare och han hamnar i låt oss säga HIF…
– Nej, nej, det får inte vara HIF (skratt).

Hur surt känns det för dig personligen? Har du varit med om det, och då menar jag inte specifikt HIF?
– Ja, det är klart att det känns tråkigt. Men samtidigt kan man inte ta alla spelare. Det finns massor med spelare där man kan säga att "Vi hade ju honom. Han var så nära, och så hamnar han i en annan klubb", och det är klart att det känns sådär när man läser i tidningen att han hamnat i en annan klubb och gör succé. Men det är inte så vi tänker eller ska tänka. Vi kan inte ta in alla spelare utan vi ska ta in det vi behöver. Vi tittar bara på våra egna behov och inte för att vi ska ta någon spelare så att han inte hamnar i någon annan klubb.

Fast i vissa fall hade det varit rätt roligt, eller hur?
– Ha ha, absolut. Så man kan ha dem i ett lager någonstans och plocka fram dem när de behövs.

AIK har haft framgång på slutet med afrikanska spelare, och tidigare har det varit bland annat brasilianska influenser i de svenska klubbarna. Hur mycket tittar ni på spelare utanför Norden och Europa?
– Vi tittar nog lika mycket som alla andra. Men låt oss ta Mohamed Bangura som exempel. Jag var i Värnamo flera gånger och tittade på honom. Vi gjorde bedömningen att han var en mycket duktig spelare, men vi tittade också på vår egen situation och konstaterade att vi inte hade plats för ytterligare en ung spelare. Förvisso duktig och lovande, men som kanske också behövde lite tid för att komma in i det.
– Sen hamnar han i AIK och gör jättesuccé, så det är klart man tänker "Okey, vi kunde ha värvat honom". Det är självklart att man tänker så. Man jämför ju alltid och då jämförde vi Agons prestationer och vad Bangura hade gjort så långt. Därför gick vi inte vidare med honom. Man kan inte helt stå där med kanske fem spelare på samma position, och där alla behöver få speltid.
– Det är ju också en hypotetisk fråga vad som skulle ha hänt om han (Bangura) hamnat hos oss. Här hade han kanske inte fått chansen som han fick i AIK. Där fick han den och tog den.

Spelar det någon roll hur han hade passat in i Roland Nilssons spelsystem?
– Absolut.

Det kan ju vara ett skäl till att han fungerade bättre i AIK än vad han möjligtvis hade gjort i MFF.
– Ja, precis så. Det är ju grunden när vi letar spelare, att vi utgår från sättet hur vi spelar. För att förenkla hur vi gör det: vi har kravprofiler på alla positioner och vi utgår från dem när vi letar spelare. Nu har vi en ny tränare och Rikard har inte förändrat mycket i sättet vi spelar på. Det är mer eller mindre samma typ av fotboll som under Rolles tid, så kravprofilerna är mer eller mindre desamma.
– När vi ska värva en spelare tittar vi alltså på kravprofilen för att se vilka egenskaper han ska ha för att göra sitt jobb. Det kan självfallet bli så att vi inte värvar en spelare eftersom han inte passar in helt på kravprofilen även om det är en riktigt duktig spelare.

Ni jobbar ju ganska mycket hårdare med kravprofilen än vad som tidigare har gjorts i Malmö, men om vi leker med tanken att det blir en liknande situation som den 2005 då Jari Litmanen dök upp, det vill säga en spelare med exceptionella kvaliteter. Skulle vi i dag inte kunna värva en spelare, som inte alls passar in kravprofilen, även om han är mer än tillräckligt bra?
– Jag vill inte gå så långt tillbaka i tiden och kommentera Litmanen eftersom jag inte var här då. Men om det i dagsläget skulle dyka upp en fantastisk spelare och vi gör bedömningen att han inte passar in i kravprofilen… Till exempel kanske vi bedömer att han inte kan jobba riktigt hårt i 90 minuter som vi vill att han ska göra, ja då är det klart att vi inte ska ha honom. Vi kan inte ändra hela vårt sätt att spela för att vi har hittat ett kanonbra namn. Laget går alltid före jaget.

Hur ofta är du och de som har nyckeln till Malmös kassakista oense? Alltså, där du säger värva, men ekonomin sätter stopp?
– Det är inte mitt bord med själva ekonomin. Men det kan kännas lite surt ibland när vi inte kan värva. Å andra sidan måste man vara realistisk och inse att vi varken har de ekonomiska förutsättningar eller att Allsvenskan är så attraktiv i förhållande till andra europeiska ligor eller länder, vilket slår ut på möjligheterna att rekrytera toppspelare. Vi måste hela tiden utgå från de förutsättningar vi har, och tittar man på svenska förhållanden ligger vi såklart bra till.

55 minuter efter att vi har satt oss i de mjuka fåtöljerna stänger vi av diktafonen. Vi ber om ursäkt för att det drog ut på tiden, men det viftar Vito bara undan. Om knappt 12 timmar ska MFF spela mot Metalist Kharkiv. Men först ska Vito äta frukost. Han ser faktiskt lite hungrig ut.