Syrianska - MFF 0-0: Skäms!
Roland bör inte vara kvar. Spelarna är för mätta. Kontraktsförlängningarna går för långsamt. Ingen rör på sig. Passningsspelet fungerar inte. Avsluten är dåliga. Vi har ännu ingen ny tränare. Korven på Swedbank Stadion smakar fortfarande lika dåligt. Alla är skadade. Ingenting fungerar i Malmö FF just nu. Ingenting.
MFF åkte upp till Södertälje för att börja vinna igen och bryta den negativa spiral man befann sig i efter två raka förluster mot storlag. Nu skulle man få lite andrum mot lite svagare motstånd. En slagpåse helt enkelt. Något som fick igång vinnarmentaliteten igen.
Syrianska ville annat.
Matchen var intensiv och spelades i ett högt tempo, men misstagen var många och det verkade inte alltid som om lagen var helt bekväma med det höga tempot. Å ena sidan så ville Syrianska bevisa att de kan hålla jämna steg med de regerande mästarna, å andra sidan så ville MFF väldigt gärna försöka straffa Syrianska genom i många fall lite för ivriga kontringar. Resultatet blev många felpass och dåliga avslut.
MFF hade några bra kombinationer som ledde till farligheter, men allt som oftast kom en fot eller målvakt i vägen. Syrianska kontrade väldigt farligt några gånger, mycket tack vare en väldigt duktig Peter Ijeh som numera mer agerar som offensiv spelfördelare (och rövhål) än toppforward. Syrianska har, turligt nog för MFF, ännu större problem än MFF med sina avslut. Jag tänker i synnerhet på Sharbel Touma som hade två bra chanser.
Men matchen slutade mållös och MFF har efter sju omgångar inkasserat 13 poäng. Det är 13 av 21 möjliga. Jag kan vara optimistisk och säga att det inte är kört än. Att vi bara letar efter formen och att vi säkerligen kommer att komma tillbaka i gammal god form. Men jag är inte optimistisk. Inte för att jag vill plåga mig själv utan för att det faktiskt inte finns några ljuspunkter överhuvudtaget. Inte en enda spelarinsats imponerar. Ingen lagdel fungerar särskilt bra. Ingen spelare verkar vilja offra sig för en seger. Tränaren har tankarna på annat håll.
Spelarna ser inte ut att tro på det här längre. De tror att de är Svenska mästare, och visst är de formellt regerande mästare, men när domaren blåste igång matchen mellan TFF och MFF i början april så nollställdes allting.
Titlar är färskvara, att ni blev svenska mästare år 2010 betyder inte att ni slipper kämpa lika mycket 2011. Hävda inte att ni kämpar lika mycket! Gör inte det. Kolla på matcherna. Förra året tog Guillermo Molins en 50 meters löpning och stoppade Marcus Lantz från att kontra in ett mål mot oss i höstderbyt, idag stannade Guillermo Molins upp och gnällde på domaren istället. Förra tog våra anfallare osjälviska löpningar och gjorde jobbet enkelt för våra yttrar. I år rör sig inte anfallarna när yttrarna har bollen. Förra vågade vi avsluta med distansskott när spelet hackade, i år lämnar spelare efter spelare över ansvaret och ska trixa in sig i målet istället.
Fast, varför skall spelarna bry sig och kämpa till 110% om tränaren uppenbarligen inte bryr sig om att inkassera ett guld till MFF? Jag är säker på att Roland säger samma saker som förra året och jobbar lika mycket, skillnaden är att han förra året tillsammans med hela truppen kämpade och siktade mot ett och samma mål. Rolands mål just nu är att bara göra sitt jobb tills hans nuvarande och kommande arbetsgivare är överens om hans kontrakt. Om man inte tror att en sådan situation påverkar mentaliten i truppen så är man mer än lovligt naiv.
Ingenting fungerade idag. Det finns inga ljuspunkter överhuvudtaget just nu. Vi har en enormt lång väg att gå.
Roland Nilsson borde skämmas för att han så öppet deklarerat att han vill iväg.
Spelarna borde skämmas för den uppenbart bristande inställningen.
Styrelsen borde skämmas för att MFF hamnat i den här sitsen ett så viktigt år.
Kom. Ner. På. Jorden. NU.
