Vi tycker om MFF: Himlen över Malmö är åter blå

Panelen fredagsmyser efter fyra mål, tre poäng och en återvunnen serieledning. Denna vecka: Henrik Zackrisson, Åsa Lind och Micke Möller.

Himmelriket presenterar stolt veckans panel:

Henrik Zackrisson
Skriver krönikor i MFF Supports medlemstidning Nr Tolv. Kalenderbitare. Flyktigt och sorglöst MFF-intresserad under unga år, regelbunden stadionbesökare sedan åttiotalet.

Åsa Lind
Del av en familj full av MFF-supportrar och därmed himmelsblå sen födseln, första matchen lär ha varit 1978. Skrivit en del på MFF Supports hemsida och Himmelriket under signaturen Iffifftös. Husgud är och förblir för alltid Jonas Thern.

Micke Möller
Tidigare redaktör för Himmelriket. Numera redaktionschef på Svenska Fans. Har följt MFF sedan barnsben. Minns framgångarna, och längtar efter nya.

Dramatiken och spänningen lever vidare i den allsvenska toppstriden. Malmö FF återtog serieledningen efter en klar seger på Rambergsvallen och har nu ett knappt försprång i kampen om guldet. MFFs form har känts lite svajig på sistone med imponerade vinster som de mot Häcken, Trelleborg och framför allt mot Helsingborg. Samtidigt har matcherna mot Kalmar, Djurgården och Åtvidaberg inte direkt skvallrat om guldkapacitet. Vilka besked gav Malmö FF i onsdags kväll?

Henrik: Jag är sällan optimistisk inför matcher, men aldrig har jag varit så övertygad om icke-seger som inför Häcken-mötet. Efter Kalmar kändes det bara som om allt hopp var ute. Jag kan bara ytterligare en gång lyfta på hatten för det makalösa lag som i år är vårt. Jag älskar att ha fel.

Så har vi guldkapacitet? Låt mig påminna om att Göteborg, som kom tvåa i fjol, slutade på 57 poäng. Tvåan från 2008, Elfsborg, skrapade ihop 63. Vi har 61 med två omgångar kvar. En normal säsong skulle vi alltså haft en klar ledning och mer eller mindre kunnat defilera hem de sista omgångarna. Det är bara ett grymt missflyt på alla möjliga plan – sportsligt, moraliskt, estetiskt - att HIF varit så stabila i år. Kanske vacklar vi nu på slutet. Kanske blir vi bortdömda – det känns ju närmast osannolikt att vi skulle gå genom en hel säsong utan att drabbas av ett rejält domardebacle. Hursomhelst: det har ändå varit ett fantastiskt år.

Åsa: Att man inte är tyngda av stundens allvar utan går in på plan som vanligt och kämpar sliter och har kul. Att man kan vinna "måste-matcher" och att man inte har några problem att föra matcher. Att man kan göra många mål (och det var bud på många fler). Att det här härliga laget har förmågan att kunna gå hela vägen.

Micke: Visst har det varit lite svajigt precis som du är inne på, men i matchen mot Häcken tyckte jag MFF gav ett bra besked. Efter de inledande tio minuterna, och den i mina ögon tveksamma offsideavblåsningen på Häckens mål, tog Malmö FF tag i matchen och gjorde i stort sett som de ville. Laget utstrålade koncentration, allvar och glädje. Härligt att se!

Agon Mehmeti var aktiv, rörlig och sett ständigt orosmoment för Häckenförsvaret. Men bollen hamnade aldrig i mål trots flertalet chanser. Många ropar efter mer speltid för Rexhepi och understryker Agons måltorka. Andra menar att Mehmeti är på uppgång och att det bara är en tidsfråga innan det rasslar i nätet igen. Vilka anfallare tycker du ska starta mot Brommapojkarna?

Henrik: Man kan ju tycka att det är lite sorgligt att Dardan framstår som en särling för att han läser Emile Zola och skriver poesi, medan den som tillbringar all vaken fritid med en Playstation-kontroll i sina händer betraktas som fullständigt normal. Men även om hans kulturella framtoning såklart väcker sympatier, skulle jag nog vilja säga att Dardans tid kommer. Härligt att han frustar på bakifrån, men Agon är förstavalet för mig. Må så vara att han aldrig fick in bollen nu mot Häcken. Men han såg ju återigen het ut.

Åsa: Agon må ha missat många många givna målchanser häromdan men spelmässigt var han mycket bättre än jag sett honom på länge. Han var farlig, han var med och skapade chanserna. Jag tror Agon är på gång och jag vill fortsätta se honom och Daniel tillsammans därframme. Men om det inte funkar så vill jag se ett tidigt byte så att Dardan får en rättivs chans att komma in i matchen.

Micke: Förr eller senare måste bollen studsa stolpe in för Agon, det är jag övertygad om. Dessutom, anfallarnas uteblivna målskörd har ju inte direkt påverkat Malmö FF:s totala målproduktion. Det är en styrka att målskyttet gått runt på så många olika spelare, även om jag ändå gärna hade sett att våra forwards var lite mer slagkraftiga framåt än vad som varit fallet under årets säsong. Hur som, jag tycker att Agon bör få chansen från start i matchen mot BP. Lossnar det inte, då är det bara för Rolle att slänga in Rexhepi efter ett tag.

Roland Nilsson fick under onsdagens TV-sändning svara på frågan om vad han är stoltast över i år. Vad tycker du Rolle har störst anledning att vara mest nöjd med?

Henrik: Att allt liksom fallit på plats; att en förkrossande majoritet av de beslut som tagits visat sig falla väl ut. Wilton har funkat på mitten, Ivo (som väl var femtevalet till innermittfältsplats när säsongen startade, men tog chansen när han fick den och nu är så viktig att hans onda lår orsakar domedagsstämning i press och på webbforum) har varit fantastisk, alla de unga har sprudlat av självförtroende, den positiva fotbollen har betalat sig, vi har producerat en närmast osannolik mängd spektakulärt vackra mål.

Den rabiate planeringsvägraren i mig – den som helst vill proklamera ”vi kan väl se lite” när det diskuteras långsiktiga strategier och visioner på jobbkonferenser och dylikt - minns 2002. När säsongen började var Peter Ijeh fjärde anfallare. Men så gick Skoog och Yngvesson sönder direkt. Ijeh kom in, levererade omedelbart oc h vann så småningom skytteligan i överlägsen stil. Men att han fick speltid var egentligen inte ett strategiskt snilledrag av Prahl – att Ijeh fanns på plan var en effekt av skadesituationen i laget.

Att antyda att allt fint som hänt under året skett av en slump är förstås djupt orättvist mot Roland. Och det är inte det jag menar. Vad jag vill säga är att han i år tagit många, ofta små, beslut som han inte varit givna eller rentutav inte ens frivilliga – men så ofta visat sig vara rätt. Tvivlet har aldrig behövt börja gro, allting har inbäddats i positiv uppmärksamhet och därmed (inbillar jag mig) arbetsro.

Åsa: Att han byggt upp det här laget som skakat av sig all ängslighet och ångest från de senaste åren och som nu lyser av självförtroende. Han har fått ihop en trupp där alla, oavsett ålder eller erfarenhet, är redo att gå in och prestera när det behövs. Jag menar vem hade, handen på hjärtat, innan säsongen trott att vi skulle bygga så mycket av vårt spel på Ivo Pekalski eller att folk skulle ropa efter Dardan Rexhepi som startman.

Micke: Att han utvecklat ett lag om spelar den vackraste fotbollen i Allsvenskan. Att han gett så många unga spelare chansen och kunnat se dem växa med ansvaret. Att han lyckats skapa ett LAG som så uppenbart är genomsyrat av glädje och harmoni. Att han lagt grunden till något som bara kan bli ännu bättre. Efter de dystra Åkeby-åren är himlen åter blå över Malmö – och Roland Nilsson har helt klart en stor del i detta.