Vi tycker om MFF: Tveksamt om begreppet Skånederby funnits utan oss
Panelen inleder som vanligt helgen och resonerar bland annat kring Baxter och ärkerivalitet. Denna vecka: Henrik Sjöström, Åsa Flykt och Hanna Madsen.
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Henrik Sjöström
Henrik har varit med i Himmelriket under perioden 2005-2010 då han jobbade med Fan-TV i huvudsak. Idag jobbar Henrik inom agentbranschen och misslyckas fatalt med att vara lagneutral, sitt yrke till trots.
Åsa Flykt
Del av en familj full av MFF-supportrar och därmed himmelsblå sen födseln, första matchen lär ha varit 1978. Skrivit en del på MFF Supports hemsida och Himmelriket under signaturen Iffifftös. Husgud är och förblir för alltid Jonas Thern.
Hanna Madsen
Akut inkallad panelhöna och redaktionsmedlem på Himmelriket.
Efter åtta omgångar har tolv av sexton lag tagit minst tio poäng. Vad tror du, kommer årets Allsvenska att bli rekordjämn?
Henrik: Allsvenskan är ju rekordjämn i sitt DNA, och utveckling påverkas till stor del av sitt arv. Det är lätt att se en tendens i början av säsongen men över 30 omgångar kommer allt se ut som vanligt. De något vassare lagen som MFF, HIF, Elfsborg kommer att ha lättare att ta poäng i dåliga tider, vid tätt spelschema och skadeperioder.
Men något FCK eller Porto med total överlägsenhet kommer vi inte se i Allsvenskan så länge den ekonomiska fördelningen av TV-pengarna ser ut som den gör.
Åsa: Visst har det varit lite "alla slår alla"-tendenser så här långt och en del riktigt överraskande resultat. Det är dock tidigt än och det finns alltid exempel på lag som överpresterar under en kort period i början av säsongen för att sedan dala när det täta matchandet börjar sätta sina spår. Sen beror såklart mycket också på vilka spelare som försvinner / tillkommer när silly season drar igång. Men det ser onekligen ut att kunna bli jämnt vilket är roligt men också jobbigt för de stackars nerverna när det börjar dra ihop sig.
Hanna: Alla kan väl konstatera att ja, just nu är det en väldigt jämn Allsvenska - resultatmässigt. Men det är inte första gången vi är med om det, säkerligen inte heller sista. 2007 och 2010 var det gnäll om att det var för jämnt. En ren reflektion är att det är väl så det blir, när lagen är relativt nära varandra (ta det med en nypa salt) både vad gäller spelarkvalitet och ekonomiska förutsättningar. Den svenska fotbollen är i en tillväxtfas, det ser vi inte minst med de aktuella 51%-diskussionerna. Det innebär en viss stagnation i möjligheter att dra ifrån.
Om Allsvenskan just i år kommer bli rekordjämn, till syvende och sist, det är jag tveksam till. Jag ser det lite som ett maraton, i början ligger alla jämsides och håller samma takt - men i slutet så får vi se vems fysiska och mentala styrka som är starkast. Jag hoppas vi kommer vara det lag som drar ifrån och som orkar hela vägen fram till mållinjen.
Trots ihärdiga rykten uppges det att Stuart Baxter nu inte kommer att efterträda Roland Nilsson. Kommentar?
Henrik: Stuart Baxters spelstil kan ju knappast förknippas med den som Malmö bedriver idag och därför känns det som att han inte är förstaalternativet. Han är dock en mycket kompetent tränare som absolut kan få laget att skrälla i Champions League, exempelvis. Däremot skulle den kreativitet som Rolle har byggt upp rasera som ett korthus på dagis.
Åsa: Detta börjar kännas riktigt jävla jobbigt nu. Inte att det inte blev just Baxter men att man inte verkar vara ett dugg närmre en lösning på den här soppan än man var när säsongen drog igång. Det spelar ingen roll vad man säger utåt, jag tror det är omöjligt att spelarna inte påverkas av situationen.
Bara det faktum att frågan diskuteras inför och efter varenda match när fokus borde ligga på spelet talar sitt tydliga språk. "Det här kan vara Roland Nilssons sista match med MFF" har blivit en standardfras hos matchkommentatorerna. I det här läget känns det som att vilken lösning som helst är bättre än nuvarande situation.
Hanna: Rykten och rykten, det är väl ganska konstaterat att han tackat nej? Det beror säkert på en mängd orsaker och jag kan bara spekulera hejvilt, men delar gärna med mig av mina teorier.
A) Säcken satt löst. Med det menar jag att Baxter i det närmsta stod med pennan redo att signa men fick vänta och vänta på papperna. Klart man hinner tröttna!
B) Otacksamhet. Redan innan det var officiellt att diskussioner fördes med Baxter så skrevs det högt och lågt om hur hela världen skulle rasa, spelare försvinna och vårt spel totalt demoleras om Baxter skulle ta över. Inte för att jag känner honom personligen eller är professionell tränare, men jag hade väl känt mig sjukt tveksam inför ett jobb där man är ratad redan innan man börjat.
C) Töntig tuffhet. Baxter var alltså beredd att gå in i ett lag, mitt under säsong, trots skit och göra sitt bästa för att dels bibehålla spel, dels pusha framåt. Vad händer då? Då går talespersoner från klubben ut och dementerar Baxter och tillägger att samtal föres med andra intressanta tränare... Eh, what?! Vilka då? Det är inte direkt så att klubben blivit nerlusad av tränare som hemskt gärna vill riskera kontraktsbrott och bryta mitt i en säsong för att reda ut en soppa, där dessutom supportrarna står som blodtörstande vildsvin och är beredda att slita dem i stycken för minsta lilla.
Som jag ser det så är det bara att chilla, lösa problemet snabbt och smidigt och sen köra på. En smidig övergång helt enkelt. För tränaren är inte till för mig, er eller styrelsen. Det är för våra pojkar och jag tror det hade varit en oerhörd lättnad för dem att få allt klart och få lägga fokus helt på träningar, spel och matcher.
Mina första fotbollsminnen kommer från mitten av 80-talet, då jag upplevde Öster som en ärkerival till Malmö FF. Antagligen var det målvaktskampen mellan landslagsmännen Janne Möller och Tomas Ravelli som trissade upp spänningen. Många anser annars IFK Göteborg vara MFF:s främste antagonist medan andra mer än allt annat vill se de rödblåa från nordväst besegras. Inför kommande Skånederby, hur upplever du rivaliteten idag mellan Malmö och Helsingborg?
Henrik: The Brother I love to hate! Jag har aldrig i mitt liv varit hatisk, inte mot någon egentligen. Nu tillhör det i tävlingssammanhang att få en riktigt avkydd antagonist och det är klart jag anser HIF vara vidriga i samband med match. Men utan dem hade vi inte fått se årets match i Allsvenskan förra året (MFF rullade ut HIF på Swedbank Stadion), precis som att vi inte hade haft den fotbollshysteri som vi faktiskt har haft i Skåne ett tag nu.
IFK Göteborg känns för tillfället inte som en aktuell antagonist, men absolut den största ur ett historiskt perspektiv.
Åsa: Detta är väl utan tvekan lite av en generationsfråga. Jag minns också känslorna inför matcherna mot Öster under bröderna Ravelli-tiden, men har länge sett just IFK Göteborg som "fienden nr1". Samtidigt är det svårt att inte dras med i hypen när det är dags för derbyna mot HIF som ju mer och mer utvecklats till att bli "årets matcher". Men för min del är det nog ändå så att det pirrar något lite extra i magen när det är dags för möten med göteborgarna. Det är mycket känslor inblandade i dessa matcher, en kombination av tradition, nostalgi men också den eviga kampen 1:a platsen i maratontabellen.
Hanna: Det är klart att det finns en rivalitet! Jag menar, de gör ju allt för att bli som vi?! Skillnaden är väl att vi kommit lite längre...
Ta bara närheten till Danmark. De har färjor (!) som går till Helsingör. "Helsingör" tänker ni nu "var ligger det?". På det kan jag bara svara - ingen jävla aning! Vi med lite stolthet och världsvana (dvs Malmöbor) har ju insett att; vem vill åka färja? Det gungar, det luktar drivmedel, man mår illa och det känns helt enkelt jävligt -90. Nej, tacka vet jag bron. Där man dessutom kommer fram till en riktig stad!
Sedan kan man ta det här med hemvändare; de har Henke. Kul för dem! En kille i rasta som spelade i Celtic, en avlägsen plats i Storbritannien, där de knappt kan göra sig förstådda på sitt eget språk! Visste ni t.ex. att Skotska textas i engelsk TV?
På mitt jobb så har vi en del HIF-are. Tuffa på utsidan, men inte så farliga. Kan man kalla det rivalitet? I min blygsamma mening så anser jag att för att skapa egentlig rivalitet så måste det finnas ett motstånd... HIF är, liksom TFF, ett lag som rider på vår våg. Vore det inte för oss är det tveksamt om begreppet Skånederby ens funnits.
