Vi tycker om MFF: Pyroteknik är mög
Är något annat än guld acceptabelt? Vilken supporterfråga är den viktigaste 2012? Och vilken allsvensk premiär är den mest minnesvärda? Veckans paneldeltagare Gustav Svensson, Hanna Madsen och Per Kindgren ger sin syn på saken.
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Gustav Svensson
Engagerad och medveten ståplatssupporter med en brinnande passion för ultraskulturen. Premiär på Stadion någon gång i mitten av 90-talet tillsammans med farsan. Driver bloggen Footballandbrew och studerar för tillfället sociologi. Kommer 2012 arbeta med att utveckla vår läktarkultur ännu en dimension och siktar på ordförandeposten i klubben vid hundratjugoårsfirandet.
Hanna Madsen
Frispråkig Himmelriketskribent och dotter till en inte helt okänd MFF-profil. Så det stora MFF-intresset är nedärvt.
Per Kindgren
Supporterprofil som bidrar till stämningen på Stadion genom att vara pådrivare på tribunerna. Har följt MFF sedan mitten av 80-talet. Frontfigur i kompisgrupperingen Larssonligan. Favoritspelare i MFF genom tiderna: Lasse Larsson.
Numera också youtubekändis efter glädjefnattet vid segermålet mot Rangers.
Imorgon spelar MFF mot träningsmatch Häcken på hemmaplan. Deta är den sista matchen för laget före den allsvenska premiären nästkommande måndag. Laget har en fin försäsong bakom sig där man vunnit fyra av sju matcher, spelat oavgjort mot Celtic och endast släppt in fyra mål totalt. Är något annat än guld acceptabelt för MFF i år?
Gustav: Jag får intrycket av att vi har en extremt solid trupp, det finns konkurrens på i princip varje position och kvaliteten är rakt igenom hög. I dagens trupp har vi en god blandning av talang, rutin och god karaktär. Innermittfältet är överlägset starkast i Sverige i och med intåget av Erik Friberg och Simon Thern. Tidigare har vi haft stora problem när Ivo blivit skadad eller spelet inte stämt för Wilton, nu har vi fått in en karaktärspelare av hög kvalitet som alltid kommer leverera samt en ypperlig talang som mycket väl kan få sitt stora genombrott i år. Samtidigt har vi nu en inspelad Ranégie, en målskytt över allsvensk klass och skulle Daniel Larsson hitta tillbaka till 2010 års form finns det ingen som kan rubba oss.
I mitt tycke finns det inget annat än guld i år då vi inte har något Europaspel att fokusera och förlora energi på. Laget är starkt, ledarna är engagerade och laddningen hos oss supportrar är kolossal. Nu kör vi pågar och töser!
Hanna: SM-guld, SM-guld, SM-guld!!! Jag är laddad!!!
Givetvis är väl även en annan placering acceptabel, men jag hade önskat ett SM-guld i år. Ett riktigt. 2010 kändes lite avmätt och ja - det var en fadd fest. Jag har slut på förklaringar och bortförklaringar och tycker banne mig att nu jädrar - nu är det full gas framåt. Stabilitet, säkerhet och framgång. Allsvenskan består, de facto, av Sveriges bästa lag och konkurrens är oundvikligt. Däremot måste förutsättning och mål vara att komma först, vinna en jordskredsseger - både skytteliga och SM-guld.
Per: Jag sticker ut underbittet och säger guld - två stycken!
Vad vore väl Malmö FF utan sina supportrar som finns där i både med - och motgång. För två veckor sedan slog panelen fast att supporterfrågor är viktigt och inte får förringas av de styrande inom svensk fotboll. Vilken eller vilka supporterfrågor anser du vara viktigast under 2012?
Gustav: Det här är en otroligt bred fråga med så många olika segment och punkter att gå in på, jag hade i princip kunnat skriva en C-uppsats på ämnet men ska försöka hålla mig kortfattad. Framför allt gäller det att fortsätta arbeta emot ståplatsreduceringen; denna sjuka vanföreställning om att fotboll inte är för alla och att standarden på Allsvenskan fotbollsarenor skulle höjas för att man ersätter den stämningsskapande ståplatsen med sittplats.
SEF och SvFF älskar att blicka mot och inspireras av öarna men där arbetar supportrar för närvarande aktivt med återinförandet av så kallade ”Safe standings” och de allvarliga läktarbråken är fortfarande vanligare än i Sverige, som ett exempel kan vi ta Birminghamderbyna vilka alltjämt kantas av våld och kravaller.
Det har nämnts förr men vi bör istället blicka åt Tyskland och hur de väljer att utveckla sina arenor. Där väljer man snarare att omvandla dyra sittplatser till billigare sektioner för unga och familjer. Den ligan som har högst publiksiffra i Europa måste göra någonting rätt och en rationell människa inser snabbt att de är dessa vi bör ha som förebilder när vi utvecklar vår liga.
Nej, jag lovar, det här svaret ska inte bli så mycket längre men jag måste ändå ta upp det faktum att vi har ytterligare en stor företeelse att jobba med. Det är den ökade repressionen mot supportrar med speciallagar och ett ökande oprovocerat polisvåld. Glädjande är dock att media börjat uppmärksamma även det här problemet och det gäller för oss supportrar att fortsätta vårt arbete och inte ta någon skit. Det här kommer jag skriva en del om på min blogg (som ni finner här) så om ni är intresserade i ämnet får ni gärna kika in där med jämna mellanrum.
Hanna: Bengaler, pyroteknik och etik. I'm gonna say this once and loud - pyroteknik är ett mög. Javisst, superhäftigt att titta på... -NOT! Det är ta mig tusan respektlöst att kalla sig supporter samtidigt som man låter sin älskade klubb betala multum för att man tvunget måste leka med eld inne på arenan. Det handlar om respekt och säkerhet. Det finns en lag som säger att det inte är tillåtet. Det handlar om en stor folksamling, folk står tätt tillsammans och är förenade för att se fotboll. Det är INTE rättvist att barn ska tycka det är obehagligt eller att astmatiker ska tvingas bort från ståplats (ja, nu generaliserar jag till att de flesta bengaler/smällare och annat härrör från ståplats). För mig är det inte så mycket att fundera på eller debattera om - det är förbjudet och det av en anledning.
Per: Ett ämne som alltid är aktuellt är så klart ståplatsfrågan. Nu när det till och med diskuteras i England att återinföra ståplatssektioner så borde väl klapphattarna på förbundet och alla andra totalt oförstående som vurmar för all seater-arenor härmed inse att ståplats är och alltid kommer vara en naturlig och självklar del av ett fotbollsstadion, oavsett hur modern och utspacead anläggningen än må vara. Precis som det skall finns loger, vip-boxar, vadderade säten med värme så är det lika självklart att det alltid också även ska finnas ett ståplatsalternativ.
Tio dagar kvar till den allsvenska premiären som är den 77:e i ordningen för Malmö FF. Vilken allsvensk premiär minns du mest?
Gustav: Den första jag kommer och tänka på är hemmapremiären mot AIK 2001, säsongen då jag var nio år och på allvar började etableras som ståplatssupporter. Veckorna innan kunde man läsa i Sydsvenskan om hur våra supportrar förberedde det största konfettiregnet i Malmö:s historia, återkomsten var något speciellt och det här skulle firas. Man hade bilder som visade hur ett tryckeri skänkte, alternativt sålde väldigt billigt, stora mängder konfetti och snacket som jag minns det gick om hur Zlatan skulle dominera i allsvenskan.
Tillsammans med min brorsa och hans vänner kände jag hur flera ton konfetti regnade över mig och fick se Zlatan göra två mål. Det första målet var snyggt men det andra är en klassiker. Ni vet det målet när han drar den från kanten utan någon som helst vinkel rätt upp i nättaket och signerar målet med att sträcka ut armarna åt varsitt håll, trycka upp bröstet och långsamt vagga tillbaka mot egen planhalva med en attityd som utstrålar ”VA’ DE NÅT?”. En målgest som sedan trycktes som t-shirt, en t-shirt jag tänker spara åt barnbarnen.
Hanna: Jag SER fram emot premiären 2012. När jag växte upp var allsvenska premiären synonymt med korv och bröd i halvlek. Men jag minns spänningen, vibrationerna av förväntan och det fantastiska i att se alla dessa människor i publiken som var så enstämmiga i sin anledning att vara på plats på stadion. Jag räknar med att få känna detta i år. Jag räknar med sol, spänning och den befriande känslan som alltid genomströmmar mig när domaren blåser igång matchen. Det är fan det bästa på hela säsongen - ljudet av visselpipan för första gången.
Per: "Förr förlora vi aldrig en premiär..." Orden är Toddes.
