Vi tycker om MFF: Om jag fick vara Lagrell för en dag...

Firandet tar aldrig slut. Först SM-guld, sedan jul och till slut nyår. Panelen är nu äntligen tillbaka i vardagen. Denna vecka: Victor Fransson, Henrik Zackrisson och Tomas Erlandsson.

Himmelriket presenterar stolt veckans panel:

Victor Fransson
Medlem i Supras Malmö och har följt MFF sen han var 10 år gammal. Tror på en levande supporterkultur och är svag för TIFO-arrangemang av alla dess slag.

Henrik Zackrisson
Skriver krönikor i MFF Supports medlemstidning Nr Tolv. Kalenderbitare. Flyktigt och sorglöst MFF-intresserad under unga år, regelbunden stadionbesökare sedan åttiotalet.

Tomas Erlandsson
Malmömusiker som upptäckte MFF på allvar ungefär i samma ögonblick som Zlatan såldes. ÄLSKAR fotboll. Skulle, om han inte ansett det vara smått sjukligt, kunnat stå och kolla korpmatcher på Ribban bara för att släcka sin fotbollstörst. Inte direkt passionerad mer än när Barca eller Arsenal spelar, men kan lik förbannat dock aldrig slita sig från MFF, trots alla gånger han uttryckt sin totala ilska över dem.

Första träningen för säsongen äger rum på måndag. Spelarna i Malmö FF har haft semester och kunnat fira jul och nyår som svenska mästare. Inte sedan 2003 har ett allsvenskt lag lyckats med att försvara sitt guld. Vad tycker du talar för att Malmö FF ska klara av att vinna även 2011?

Victor: Det som talar absolut mest för oss 2011 är att vi fortfarande knappt tappat någon spelare utan fortfarande har hela vår trupp näst intill intakt. Det är mycket glädjande och det visar på att vi har någonting inom vår förening just nu som gör att våra spelare hellre stannar kvar hos oss än bara hoppar på första bästa utlandskontrakt.

Fortsätter vi sätta standarden på hemmaplan genom att vara helt omutliga som förra säsongen och dessutom tar dom poäng vi behöver ta på bortaplan finns det egentligen ingenting som talar emot att vi inte skulle försvara guldet 2011.

Henrik: Min första impuls är att slå ifrån mig frågan. Jag vill inte börja tänka på detta redan, vill inte börja oroa mig nu, så här tre månader innan säsongsstart. Jag vill sitta i min gungstol framför brasan i manchesterbrallor och stickad kofta, inbäddad av snön, rökandes pipa och tittandes på guld-dvd:n på repeat i några veckor än.

Eller, åtminstone vill jag behålla den mentala illusionen av det livet ett tag till. Men det blir inget med det tydligen. Slut på att leva i det förflutna; dags att blicka framåt. Det är djupt obehagligt att det måste vara så.

Hursomhelst känns det oundvikligt att beröra det faktum att det hittills, just när detta skrivs, tycks relativt lugnt på transferfronten. Jag tror fortfarande att vi kommer tvingas se någon eller några spelare lämna, men gott hopp om att vi kan få vara något så när intakta finns det. För det som talar för oss tycker jag är vår trupps kvalitet och utvecklingspotential. Bara snudda vid tanken att de unga, med veteraner som Daniel, Jeff, Ulrich och någon till som fundament, orkar och kan ta ytterligare steg framåt 2011 ... Man målar lätt upp bilder av ännu ett drömår, fladdrar lätt iväg i euforisk yrsel.

Tomas: För det första att truppen är så gott som intakt ( i varje fall för tillfället ) vilket innebär att de kan slipa på och förbättra sitt spel ännu mer. För det andra att de vet vilket jobb som krävs att vinna guldet och att de måste nå minst lika hög nivå i ännu fler matcher denna säsongen, för, även om det fanns matcher de spelade väldigt bra fotboll på så fanns det även matcher som de underpresterade på. De behöver kolla på sina brister och jobba hårt på att förbättra sig som lag.

Att vinna ett guld är en sak. Att försvara det är enormt svårt. Framförallt tror jag det handlar om en mental grej. Att inte underskatta sina motståndare och jobba otroligt hårt. För Rolles del handlar det om att kunna motivera spelarna till max och att kunna variera spelet mer så att man slipper bli sönderläst och fastlåst som tex mot Djurgården borta 2010.

Och tvärtom då, vilka svårigheter eller hinder kan bli för stora?

Victor: Det jag kan se just nu som kan sätta lite käppar i hjulet för oss skulle vara om vi från
ingenstans skulle tappa 1-2 nyckelspelare i sista sekund till någon annan klubb och vi inte
har möjligheter till att snabbt värva in någon ersättare. Det och sen sätter jag frågetecken
på andretränarrollen om inte rätt person hittas inom det närmaste, hur går man vidare då?
Flyttar man upp Engqvist som andre tränare eller låter man Rolle köra på själv ? Skall bli
intressant att följa iaf om vi hittar en ny Pep eller hur det blir.

Henrik: Det är ju de där motståndarlagen som kan få för sig att ställa sig i vägen. De är ett otyg.

Men lägg pustlustigheter åt sidan - jag tror att ett par av de lag som underpresterade förra säsongen kommer att göra bättre ifrån sig i år. Jag tänker främst på Elfsborg och IFK Göteborg: Jag trodde på dem 2010 och får de - eller någon av dem - flyt i år tror jag de blir farliga.

I år förtjänade vi guldet mer än någon annan seriesegrare det här seklet. Vi spelade bäst, gjorde flest mål och var överlag det positivaste laget. Och ändå. Även om jag såklart aldrig vågade tro att vi skulle gå hela vägen (Kalmar var den enda hemmamatch där jag kunde säga 'jaha, vad var det jag sa' som avrundning. Låt mig dock understryka att detta att alltid vänta sig det värsta på intet vis gör förlustens ok lättare att bära. Så jag vet egentligen inte varför jag håller på så där) måste jag ändå konstatera att vi, förutom vårt fina spel, hade det där lilla flytet som utmärker en serievinnare och som kommer av självförtroende.

Vi lyckades avgöra helt jämna matcher som såg ut att sluta oavgjort (exempelvis Elfsborg hemma), motståndare brände jättechanser i avgörande lägen (Lindström i derbyt), vi övervann mentala spöken när allt såg ut att låsa sig (BP borta i näst sista) ... Sånt flyt förtjänar man såklart, men jag vet inte om vi kan vänta oss att ha det ett år till.

Tomas: Det faktum att alla vill slå mästarlaget är ju rätt uppenbart en faktor som man inte ska bortse från, det är en stor grej att slå fjolårets mästare såklart.

De måste komma upp i samma nivå som förra säsongen, minst! Det var ju inte direkt så att det var en överlägsen serieseger, det finns många lag som mkt väl kan göra en lika bra säsong, inte minst antagonisterna i norr. Det mentala måste vara där och tempot i spelet måste upp ett snäpp till.

En annan faktor är givetvis försäljningar av spelare. Sånt kan givetvis oxå ställa till det.

2010 var ju ett glädjens år för alla himmelsblå, men flera gånger under året har kritik och missnöje från allsvenska supportrar riktats mot det svenska fotbollsförbundet. Om du fick vikariera för Lars-Åke Lagrell för en dag, vilken fråga skulle du först se till att ta tag i?

Victor: Det finns så mycket jag hade velat göra om jag fått vikariera för honom en dag, men inte helt otippat... Som dom flesta vet är en av mina hjärtefrågor frågan om pyroteknik så den hade varit högt upp på listan över saker jag hade tagit itu med direkt.

En annan fråga hade varit den om 51% reglen för allsvenska föreningar. Som sagt, det finns ganska mycket saker man hade velat ta tag i snarast och det är ju därför missnöjet varit så stort som det varit från fotbollsfans i hela Sverige under föregående år.

Henrik: Jag gillar inte den där Kevin Kline-filmen som jag tror heter 'Dave'. Den där en Average Joe plötsligt blir president och bara genom att vara en så genomhygglig, okomplicerad sunt-förnuft-kille fattar det ena perfekta politiska beslutet efter det andra. För att citera Hans Cavalli-Björkman: Det är ju trams. Så enkelt är det inte.

Säkert i motsats till många andra kan jag inte säga att jag har nåt emot Lagrell. Kanske delvis för att han pratar exakt som min fars kusin Mats, som tog mig ut och fiskade när jag var liten. Så varje gång Lars-Åke säger 'de e brau för svensk fopoll' hör jag 'nu haur du en stoo gädda på krouken' och minns en lyckligare och enklare tid. Men mest tycker jag att Lagrell är OK för att jag faktiskt tror att han är högst kompetent.

En sak står utom allt tvivel: Om jag fick vikariera för Lars-Åke under en dag, hade jag gjort ett OÄNDLIGT mycket sämre jobb än vad han gör.

Och nu finns det ju inte så mycket, efter denna den perfektaste av säsonger, att klaga på. Inget som MÅSTE tas tag i. Allt är så bra som det är. Men ett vanligt år hade jag nog sagt domarstandarden. Den har givetvis inte varit bra i år heller, men de har i alla fall inte bestulit oss på en massa poäng (som ju annars brukligt är). Sen är varje utslag av våld i och kring arenorna allvarligt. Jag vill kunna ta med mig mina barn på fotboll. Här ser jag poängavdrag som vägen att gå - det är betydligt kännbarare än böter. För även om man gillar att slåss eller kasta in grejer eller vad det nu är, är det min fasta övertygelse att INGEN fotbollssupporter vill vara orsak till att laget man älskar tappar poäng och placeringar.

Höst-vår är också en het fråga. Personligen är jag kluven. Och jag pratade förresten med en skotsk kamrat häromveckan. Han berättade att det där är en het debatt för att gå över till vår modell med vår-höst. Argumenten där är att den nuvarande modellen inte funkar vädermässigt och att de inte ser några direkta nackdelar med att vara 'ur fas' med resten av Europa. Så jag vet inte om höst-vår skulle fungera som nån sorts räddning.

Så vilken fråga skulle jag välja då? Man skulle kunna tänka sig politisk lobbying kring skatteregler, men det är ju knappast nåt man klarar av på en dag. Så mitt val blir frågan kring fördelningen av TV-pengarna. Känns rimligt att de klubbar som folk faktiskt är intresserade av får en större del av kakan.

Fast om jag ska vara ärlig: Vikariats-dagen hade jag nog mest ägnat åt att tjuvläsa Lars-Åkes email.

Tomas: Jag skulle vilja säga arenafrågan, att vissa planer är i så fantastiskt uselt skick att det knappt går att spela på dem periodvis. Å andra sidan, alla klubbar har inte världens bästa ekonomiska förutsättningar så..det är en jättesvår fråga för någon som fullständigt struntar i allt vad SvFF heter och bara kollar på det som spelas...