Vi tycker om MFF: Vi har spelare som saknar karaktär

Himmelrikets fredagspanel tycker till igen och nu är det säsongen som skall summeras och sen blickar vi framåt med en ny assisterande tränare. Veckans panel består av Per Kindgren, Tomas Erlandsson och Måns Renntun.

Himmelriket presenterar stolt veckans panel:

Per Kindgren
Supporterprofil som bidrar till stämningen på Stadion genom att vara pådrivare på tribunerna. Har följt MFF sedan mitten av 80-talet. Frontfigur i kompisgrupperingen Larssonligan. Favoritspelare i MFF genom tiderna: Lasse Larsson.

Tomas Erlandsson
Malmömusiker som upptäckte MFF på allvar ungefär i samma ögonblick som Zlatan såldes. ÄLSKAR fotboll. Skulle, om han inte ansett det vara smått sjukligt, kunnat stå och kolla korpmatcher på Ribban bara för att släcka sin fotbollstörst. Inte direkt passionerad mer än när Barca eller Arsenal spelar, men kan lik förbannat dock aldrig slita sig från MFF, trots alla gånger han uttryckt sin totala ilska över dem.

Måns Renntun
Journalist som har följt MFF sedan mitten av åttiotalet, och har skrivit för mff.se, matchprogrammet, Metro Stadion och diverse MFF-bloggar. Jobbar med webb på Business Region Skåne.

Allsvenskan är över och det blev en medioker fjärdeplats för MFF. Inte direkt vad vi hade hoppats på. Å andra sidan har det funnits ljusglimtar också - Vad ser du som det bästa som hände för MFF under den allsvenska säsongen 2011?

Per:

2011 känns ungefär som 2005. Då hade vi Patrik, Skoog, Afonso, Mackan med flera och det var kul så länge det vara tills vi gick på pumpen mot pedofilskandallaget Thun.

Inför årets säsong såg allt bra ut med alla spelare på plats och det börja även som planerat. Det var bara kotlettfrille-Roland och hans skeva läggning och snuskiga fantasier för FCK som yrde upp orohet i vår guldtrupp.

Ska jag plocka ut det just bästa från 2011 så är det så klart mötena mot Rangers.

Resan till Glasgow med nära, kära och 300 andra Malmöiter var något man sent kommer glömma:

Uppladdningen på The Braazen Head, ölpriserna, vädret, arenan, matchen, vår läktarinsatts, resultatet, den nästan en mil långa segermarschen från Ibrox tillbaka till Braazen Head, eftergillet på Braazen då vi tömde varenda jävla öltunna och inte minst de lättklädda damerna på Seven Heaven.

Precis allt med Glasgowresan var helt fantastiskt!

Returmötet.

När Hamad skickar in bläran i krysset. Kåss vilken lycka, och när slutsignalen löd och Ingen Himmel kördes igång och HELA stadion sjöng med, det var det bästa som hände under den allsvenska säsongen 2011.

Tomas: Jag skulle vilja säga Pontus Janssons genombrott, utan tvekan. Rangersmatcherna var oxå otroligt omtumlande, men att se Pontus komma fram på det sättet han gjorde under säsongen var episkt.

Måns: Utan tvekan att vi gjorde bra ifrån oss mot Glasgow Rangers och Dinamo Zagreb (hemma i alla fall i det senare fallet). Det i särklass härligaste ögonblicket under säsongen var när hela stadion hoppade unisont i inledningen av Rangers-matchen. Men samtidigt känns det i ljuset av detta extra tomt att det nu inte blir något Europaspel 2011.

Den allsvenska säsongens slut innebär också att vi kan göra bokslut med Helsingborg som mästare och med att Halmstad och Trelleborg tar steget ur och ersätts av GIF Sundsvall och Åtvidaberg. Syrianskas och Ängelholms öde är fortfarande oklart. Vilket lag har imponerat mest på dig under säsongen och varför? Vilken spelare har varit årets spelare i Allsvenskan 2011 - kort motivering.

Per:

Jag är ganska imponerad av Hif, att de till slut lyckades fylla Olympia. Det ska de ha krädd för.

Trots att det var VAM-möte i Klippan, BSS-fest i Bjuv och suggbestigning på Våraby gård (platsen för VM i plöjning 1992) så måste man ju ändå imponeras av att laget Hif lockade så många själar till Olympia.

Lägg därtill att Rednex samtidigt spelade på Ica Kvantum i Väla Center, då förstår ni hur imponerande det var med ett utsålt Olympia. Stort.

Angående vem som varit årets spelare så har det definitivt inte varit någon av Jimmy Durmaz, Daniel Larsson eller Agon Mehmeti i alla fall.

Dom enda personerna som imponerat på mig i år och bör hyllas är pågarna och töserna i Norra Blå!

Tomas: Nu svär jag i kyrkan, men jag måste säga HIF, att de skulle vara farliga i år var ingen överraskning med tanke på deras placering förra året men, de var ju tveklöst överlägsna. Må vara att det är allsvenskan, de vann den överlägset och med ett antal omgångar kvar. Det imponerar på mig.

Ranegie är årets spelare för mig, han var outstanding i Häcken, en spelare som man byggde spelet kring ( upplevde jag det som ) och han levererade konstant under hela säsongen.

Måns:

- Årets överraskning får väl ändå anses vara Gefle, i konkurrens med AIK och GAIS.

- Årets spelare i Allsvenskan är, trots (eller kanske tack vare) den korta tiden han spelade, Teteh Bangura. Det var väldigt länge sedan en spelare utvecklades så dramatiskt som han gjorde under våren. Pontus Jansson är nära, nära med sina insatser mot stora som små spelare och lag, åtminstone sett med de himmelsblå ögonen.

Anders Palmér lämnar uppdraget som assisterande tränare och Rikard Norling får nu försöka hitta någon som kan komplettera honom. Vad kan vi förvänta oss av en ny assisterande? Spelar det någon stor roll vem det blir? Förklara vem och varför du hoppas på som ny "ass coach".

Per:

Oerhört tråkigt att Palle slutar. Har hört lite olika anledningar varför...

När man snackar "ass coach" så är det inte lätt att inte nämna guld-Pep. Hade gärna sett honom i Malmö igen. Oerhört synd och nästan tragiskt att vi inte kan knyta till oss honom.

Och så fort det snackas om nytt folk till MFF så är namnet Patrik Andersson alltid intressant.

Det är tydligt att vi har spelare som saknar karaktär och viker ner sig när det verkligen gäller. Bara för att man var med i truppen 2010 och vann guld betyder det inte att man plötsligt blivit en superstjärna och kan sätta en hög prispeng på sig själv. Prestera ett par säsonger först, inte i ett par matcher.

Här tror jag att Patrik kan bidra med lite jävlarannama och vinnarskalle, det behövs verkligen i våran något valpiga trupp.

Tomas: För att inte svara på din fråga alls så skulle jag vilja säga såhär; jag har inga tänkbara kandidater, inga namn och inga förväntningar, jag HOPPAS dock att det är en tränare, helst en spelare som spelat på toppnivå UTANFÖR Skandinavien, som kan fortsätta odla grundspelet som MFF hade förra säsongen och bitvis under denna. Jag saknar det spelet och spelarnas inställning oerhört.

En assisterande som vågar ifrågasätta Norlings tankar och utmana honom skulle varit trevligt. Inte för att han är ute o cyklar men för att jag tror det behövs.

Måns:

– "Pep" var perfekt som komplement till Rolle, och gjorde att 1+1 blev tre. Hans Gren däremot, han var ett sänke, åtminstone på slutet (även om jag också hörde röster som bestämt hävdade att han låg bakom flera spelares individuella utveckling).

– En andretränare ska komplettera huvudtränaren såväl fotbollsmässigt som personligt. En huvudtränare har inte tid och möjlighet att specialgnugga enskilda spelare. En andretränare ska däremot vara en sjuhelsikes instruktör och inspiratör som höjer de spelare som behöver höjas.

– En andretränare ska dessutom ta den kompisroll som en huvudtränare av naturliga skäl inte kan ta. Jag minns att Halsti en gång berättade för mig att det gick att skämta med Pep (vilket nog är en nyttig nyansering till bilden av Pep som en vrålande spanjor som odlats i media på sistone) på ett annat sätt än med "Rolle". Relationen med andretränaren är en annan jämfört med huvudtränaren.

– Men jag tänker inte, och kan inte, säga några namn på tänkbara andretränare. Här måste man leta efter precis de kvaliteter man tycker behövs för att komplettera huvudtränaren och eftersom man inte behöver hitta en stor ledare eller en PR-expert (det tar huvudtränaren hand om) innebär det att man kan leta utanför de kända namnen.