Vi tycker om MFF: Den jämna bredden gör oss inte starka i Europa
Nils Byrfors, Sabina Nordblad och Måns Renntun tycker till i veckans panel. Ämnena den här gången är läktarinsatser vi minns, SEF:s nye ordförande Mats Engqvist samt första träningspasset på tisdag.
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Nils Byrfors
Passionerad MFF-supporter som följt laget sedan 80-talet. Tidigare redaktör på Sveriges bästa fansite, Himmelriket. Numera producent och filmmakare för MFF.
Sabina Nordblad
Följt Di blåe sedan 2003 från ståplats. Är en av värdarna för nystartade Norra blå
Måns Renntun
Journalist som har följt MFF sedan mitten av åttiotalet, och har skrivit för mff.se, matchprogrammet, Metro Stadion och diverse MFF-bloggar. Jobbar med webb på Business Region Skåne.
I en artikel på Himmelriket i veckan kan vi läsa om Stockholmaren Jörgen Karlsson som åker 60 mil till matcherna för att dokumentera Malmö-klacken. Han har nu satt ihop en dubbel-dvd med film från de senaste två säsongerna. Om du ser tillbaka på den tid du varit supporter, vilken läktarinsats minns du mest och varför?
Nils: Jag har faktiskt svårt att skilja två läktarinsatser åt. Båda är magiska. Den ena är hemma mot Glasgow Rangers när hela stadion står och hoppar i takt i inledningen av matchen. Glasgowspelarna som är vana vid bra tryck från Ibrox ser nästan chockade ut. Stadion fullkomligt kokar, alla deltar, och det fina är att ingenting särskilt har hunnit hända. Det är match, det är pur kärlek från publiken, som om man vill ge laget en inledande skjuts, en lyckoönskan på vägen. Den andra läktarinsatsen är den i hemmamatchen mot Dinamo Zagreb. Här skapas liksom en synergieffekt mellan lag och publik. Publiken ger spelarna energi och spelarna ger publiken energi. Det hela utvecklas till ett crescendo som håller på att bära Malmö FF enda till Champions League. Även om vi inte når fram tycker jag att den här matchen liksom symboliserar varför jag älskar fotboll. Den där villkorslösa kollektiva kärleken mellan en publik och ett lag. Den är svår att finna någon annanstans.
Sabina: Det är en fråga som nästan är omöjlig att svara på, har man gått på matcher i så många år är det svårt att se ut någon specifik. Självklart har Europamatcherna varit en helt obeskrivlig känsla för att inte tala om gulden 2010 och 2004 (sen är en guldmatch alltid en guldmatch där allt gäller) och derbyna mot HIF där allt verkligen tänder till. Tycker att Malmö FF har en av Sveriges i särklass bästa klackar som i regn och snö ger allt i alla lägen och därför går det inte att välja ut någon enskild insats.
Måns: Spontant är det såklart matchen mot IFK Göteborg på Ullevi 2004. Men jag vill samtidigt dra en lans för matcherna på åttiotalet då jag satt på pressläktaren tillsammans med min pappa som jobbade på Radio Malmöhus. Längre ner på läktaren satt Powpow med sin tuta. Det var en helt annan läktarupplevelse, men likväl en mycket fin sådan.
Mats Engqvist tillträdde i veckan sin nya tjänst som VD för SEF (Föreningen Svensk Elitfotboll). Vilken eller vilka frågor ser du som hans största utmaningar framöver?
Nils: Jag är för jämlikhet. Jag är för att skydda och hjälpa dom "svaga". Rent politiskt är jag mer åt vänster än åt höger. Men om svensk fotbolls framtid ska gå framåt, om Allsvenskan ska utvecklas, och svenska klubbar ska kunna mäta sig i Europa, då krävs ett lite mer elitistiskt tänkande. De klubbar som drar till sig större publik, har fler TV-tittare, och rent ekonomisk satsar på sportslig framgång, måste också få större del av den ekonomiska kakan. Det är en enorm och komplex, ja rentav flera frågor, men jag tror att Mats utmaning blir att jobba mot det målet. Att titta på hur till exempel TV-avtalen ser ut i storligorna och jobba för att vi Sverige genomför en liknande fördelning och ett liknande system.
Måns: Jag har länge hävdat att om svensk fotboll ska klara av att hävda sig i Europa krävs det att ett eller två lag växer sig lite starkare än de andra. Visst är det ur spänningssynpunkt trevligt med olika lag som vinner varje år, men den jämna bredden gör oss inte starka i Europa. Så vad än SEF kan göra för att ge klubbarna med potential att ta en topposition i mer än ett år möjlighet att också göra, så är lika välkommet som behövligt för svensk fotboll i det långa loppet.
På tisdag är det dags för årets första träning för Malmö FF. Denna sker numera traditionsenligt på kvällstid inför hundratals supportrar på plats. Hur mycket längtar du efter att det ska dra igång igen?
Nils: Hur mycket jag längtar? Jag längtar faktiskt mer än på mycket länge. MFF har i mångt och mycket blivit förknippat med jobb för mig. Ett roligt jobb, men likväl ett jobb. I år känner jag mig av olika anledningar mer som en MFF-supporter än som en MFF-kollega. Jag kommer garanterat vara på plats på tisdag. Troligen kommer min närvaro vara behäftat med jobb även i år, men supportern inom mig har som sagt vuxit sig starkare igen och det känns härligt. Kanske är det också så att man efter en lite mindre lyckad säsong knyter näven i fickan och återfinner lite extra passion och glöd. Det känns så i vart fall.
Sabina: Självklart längtar man tills fotbollen drar igång igen, det är långa månader där man inte har rutinen med matcher inbokat. Klättrar på väggarna och börjar räkna ner innan det knappt tagit slut. Att medverka på första träningen är en tradition och efter några kalla tråkiga månader har man äntligen något att se fram emot. Det är ett nytt år, detta året ska bli vårt år och allt börjar på tisdag!
Måns: Jag hade längtat mer om det hade varit så att det hade hägrat Europaspel i sommar. Nu känns det mer som att vi börjar klättringen uppåt, mot 2013. Men klart som sjutton att det ska bli roligt. Vi har ju åtta landslagsmän och ett guld att jaga. Jag brukar besöka den första träningen, och det är roligt att MFF verkligen ser till att bjuda på en första träning som är anpassad efter just fansen. Tyvärr kommer jag inte vara med i år, men jag lovar att vara mentalt med er från poolen på Teneriffa på tisdag.
