Vi tycker om MFF: IFK Göteborg är den stora matchen

Himmelrikets panel spanar in vilken match som är hetast, hur framtiden ser ut för våra mittbackar och sen är vi faktiskt inne och tassar på bengalfrågan igen.

Himmelriket presenterar stolt veckans panel:

Thomas Lundkvist
Tyckare som har en tendens att få reaktioner. Har på grund av sitt utseende täckt delar av kroppen med tatueringar och sysslar till vardags med att sprida sin "konst" till andra.

Ole Törner
Sportjournalist på Skånska Dagbladet, innan dess på Arbetet, med sydvästskånsk idrott som specialitet och med Malmö FF som brinnande intresse. Bloggar om MFF på Skånskan

Skånederby mot Helsingborg på måndagen, och klassikermöte mot IFK Göteborg på torsdagen. Sett till publiksiffrorna går det nog inte att hävda längre att mötet med Blåvitt är det största för året, men för många av oss är det fortfarande viktigast att INTE förlora mot Blåvitt. Dramatiken kring mötena mot Helsingborg har ju dock varit klart större de senaste åren. Hur är dina känslor inför de respektive mötena?

Thomas:
Mötena med IFK Glenn är riktiga hatmöten för mig personligen. Det ligger i generna. Inget bereder mig större glädje än att se dom vidriga nötterna få stryk. Det ultimata hade varit ett livstidskontrakt för den omåttligt osympatiske Stahre så klubben kunde inleda en Golgatavandring ner i seriesystemen likt en fallen ängel (medvetet skämt) som kastas ner till underjordens eldar. Kort sagt, jag tycker verkligen illa om IFK Göteborg. ”Stahre är skönt kaxig” Hahahahaha!

Helsingborg är liksom inte på samma karta. Visst, det är en osympatisk klubb med osympatiska ledare och fans men ändå känns det som att det är en småklubb som för några år är uppe och sprattlar bland de stora för att sedan krypa tillbaka ner i glömskan. Det är helt enkelt svårt att ta de riktigt på allvar. Lite som ett elakt och tjurigt barn som tjatar och skriker och försöker ställa till det för oss vuxna.

Ole:
IFK Göteborg är den stora matchen. Självklart. Bäst nationella meriter, störst internationella framgångar, etta och tvåa i maratontabellen. Mest prestige, en rivalitet som sträcker sig över generationsgränserna och en historik, tradition och tyngd som ett derby mot Helsingborg aldrig kan komma i närheten av.

I halvtid i derbyt mot HIF bestämde sig de två styrelserna för att spelarna inte borde tacka sina respektive klackar. Detta eftersom båda lagens supportrar använt sig av pyroteknik, vilket rimligen kommer att ge böter. Utan att fördjupa sig allt för mycket i bengalers vara eller inte vara - Har du förståelse för att styrelsen vill markera mot agerande som kostar klubben pengar?

Thomas:
Kort svar: Nej.
Längre svar: Först av allt, det är ingen hemlighet att jag inte är en Bengalare. Jag förstår inte riktigt charmen i det hela. Men vad i hela jävla helvete bengalerna har med spelarnas tackande av tusentals trogna supportrar att göra fattar jag inte. Lärde dom sig ingenting alls av Bussgate? Folk som vill slåss på derbyn kommer att fortsätta slåss. Folk som vill bränna tomtebloss på derbyn kommer att fortsätta bränna tomtebloss. Ta böterna, jobba långsiktigt för en lösning av fenomenet men för fan….snälla….gå aldrig mer in och ta beslut som bara blir mög för alla inblandade.

Om de hade som förhoppning att beslutet skulle lindra bengaldebatten eller på annat sätt desarmera reaktionerna bör de ställa sina platser till förfogande nästa årsmöte. Alla vi som troget följer MFF, och det inbegriper givetvis de som väljer att bränna bloss, har fan i mig förtjänat rätten att bli tackade efter match. Därmed basta.

Ole:

Utan att gå in i någon bengaldebatt tycker jag att:

a) jag har förståelse för att de i klubben som måste punga ut med pengarna är irriterade.

b) jag tycker att det var fel sätt att markera.

c) jag tycker heller inte att sådana betydelsefulla styrelsebeslut ska tas under en halvtidspaus (förutsatt att det stämmer att det var så det gick till).

Daniel Andersson kan mycket väl ha spelat sin sista match. Inte bara på grund av hans nuvarande skadesituation utan också på grund av en storspelande Filip Helander som har bildat ett ramstarkt försvar tillsammans med erkänt skicklige Pontus Jansson. Dessutom finns Jasmin Sudic som bredsspelare. En trio av unga spelare som tagit sig fram i MFF:s talangled och nu är redo för världen - kanske. Vad tror du om framtiden för dessa tre herrar? Är Helander näste Olof Mellberg? Blir Pontus Jansson nästa generations Patrik Andersson? Håller Sudics kropp, och hur bra kan han då bli?

Thomas:
Daniel Andersson är ojämförbar med våra andra mittbackar, oavsett storspel eller ej. Pontus börjar däremot få en stabilitet och tjurighet som inte har så många dippar längre. Det är väldigt bra. Unge Herr Helander har en bit kvar att vandra. Men visst finns det potential. För Pontus finns det väl egentligen inga hinder kvar för att bli en general ute i världen. Möjligen sviktande ekonomi eller skada men jag hoppas att han får vandra i Patriks fotspår. Bayern? Ja för fan. Där hade han passat. ACHTUNG! Han och Schweinsteiger käkar Bratwurstar och kör över motståndare.

Helanders framtid är för tidigt att sia om.

Däremot tror jag tyvärr att Sudics karriär fick en för allvarlig knäck med hans skador för att ta stegen som de andra två har möjlighet att göra. Dessutom (Ja jag svär i kyrkan nu och ni får hata mig) tycker jag att det är lite för mycket antydningar och gnällande i media från hans sida. Jag litar blint på Norlings förmåga att matcha fram de bästa mittbackarna i MFF och han tycker tydligen att de andra två är bättre. So there you have it.

Ole:

Har tjatat en del om det här redan, men vi kan ta det ett varv till:

Pontus Jansson är redan en storback.

Filip Helander kommer att bli en storback. I alla de senaste matcherna, inklusive den mot IFK Göteborg, har han tillhört de bästa spelarna i MFF.

Jasmin Sudic var lika bra som Pontus Jansson innan han blev skadad. Om han kan komma tillbaka till den nivån är för tidigt att avgöra. Men det vore bra dumt att inte ge honom chansen att visa att han kan det.