Vi tycker om MFF: "Att bära en himmelsblå tröja förpliktigar"

Himmelrikets panel försöker samla sig efter den förnedrande påsken, och försöker reda ut om huruvida Daniel Andersson ska spela eller inte. I veckans panel hittar vi Jon Nordström, Henrik Sjöström och Micke Möller.

Himmelriket presenterar stolt veckans panel:

Henrik Sjöström
Henrik har jobbat för Himmelriket och med Fan-TV under många år. Följer MFF slaviskt från Stockholm tillsammans med andra exilare.

Jon Nordström
Barnsbens-MFF:are sedan första lagvykortet hamnade i min ägo på Håkanssons Livs vid Triangelen 1976. Några knattelagsmatcher i klubben på meritlistan innan tränarna insåg sitt misstag. Baltförflyttad till Stockholm 1980. Sedan dess maniskt supporterskap på distans som är för sent att bota.

Micke Möller
Tidigare redaktör för Himmelriket. Numera redaktionschef på Svenska Fans. Har följt MFF sedan barnsben. Minns framgångarna, och längtar efter nya.

5-0 mot Häcken. 5-0.... Har du varit med om någon sämre insats av MFF eller är detta det sämsta någonsin?

Henrik: Jag träffade en trollkarl en gång. Han gav mig tre valfria önskningar och en av dessa blev ett frikort att radera en tid ur mitt minne. Jag valde mellan den senaste släktmiddagen och matchen i lördags. Till slut blev det matchen. Därmed vet jag inte vad du pratar om.

Jon: Kanske inte det värsta någonsin med tanke på att det rörde sig om omgång 2 och att många bitar ännu inte har fallit på plats men ändå bland det värre jag har varit med om. Här hoppas man att det inte ska bli någon ny ökenvandring likt 2005-2009 och så kommer detta som ett hottelefonsamtal från en Charles Manson-wannabe efter ett totalt uselt och hemorrojdiskt allsvenskt 2010 för MFF. Jag har helt klart varit med om värre saker rent känslomässigt vad gäller MFF men känslan av att vara en urpyst sufflé med himmelsblå glasögon på två darriga ben är inte heller så rolig.

Micke: Jag minns förvisso andra storförluster med obehag, men 5-0 borta mot Häcken var som en spark mellan benen. Hade jag inte haft så mycket självbevarelsedrift hade jag kunnat kräkas rakt upp och ner där på Rambergsvallens träläktare. Efter ett tag kunde man dock inte annat än att skratta åt eländet. MFF blev liksom humor på högsta nivå.

Daniel Andersson vara eller inte vara har redan visat sig vara ett problem. Helander gjorde väl inte bort sig direkt mot Häcken, men frågan är om vi klarar oss utan unge herr Andersson. Vad säger du? Ska Daniel spela alla matcher, som nu lite då och då eller måste vi kanske pensionera honom så att Norling vet vad han har att arbeta med?

Henrik: Rikard Norling sammanfattade det hela väldigt bra inför Geflematchen: "Detta är ingen social verksamhet. Bäste man spelar". Sen bänkade han Daniel mot Häcken. Jag återgår till citatet och undrar vad som gjorde lördagen till en social verksamhet? Ja just det, det var ju påskafton. Jag var på släktmiddag då!

Jon: Det får bli antingen eller. Det blir en skitkonstig situation där man från match till match ska känna av om det är bäst om Daniel spelar eller inte. Det blir en ambivalent situation för honom, hans sidsteppade mittbackskollega, Pontus Jansson (som förväntas vara den som aldrig bytar), Rikard Norling och oss fans. De enda som kommer att ropa "mumma" är våra motståndare.

Micke: Innerst inne verkar ju Daniel vilja pensionera sig, och då tycker jag inte att han skall spela. Då får vi istället ta ett par smällar och försöka hitta en ny mittbackskonstellation som får en chans att spela ihop sig. Speltid och förnyat förtroende få de flesta spelare att växa. Jag menar, Pontus Jansson inledde själv en gång i tiden med ett par bottennapp innan han tog klivet och blev den grymt stabila spelare vi fick glädjen att se växa fram under fjolårssäsongen.

Malmö FF är av tradition en klubb som haft en kaxig framtoning. Förra året snackade bland annat Jiloan Hamad om att vi egentligen var bäst - även om resultaten inte riktigt höll med honom. Inför den här säsongen sa Norling att vi skulle vinna, Hamad sa att det kändes som att vi inte kunde förlora och de flesta har lyft oss till skyarna inför premiären. Ska vi vara stora kaxiga MFF, eller är det kanske dags att ta ett steg tillbaka, snacka mindre och istället låta spelet sköta snacket?

Henrik: Rent retoriskt så är ödmjukhet det mest förtroendeingivande. Kaxig ödmjukhet ska prägla MFF har jag hört. Nu lär i alla fall ödmjukheten nått ifatt laget för att balansera upp kaxigheten. Då kanske laget slutar dricka påsksnaps innan allsvenska matcher och fokuserar på sitt jobb istället!

Jon: Går det inte att vara kaxig OCH effektiv samtidigt så får man väl dra den enda rimliga slutsatsen och koncentrera sig på enbart fotbollen. Jag ser gärna att våra spelare och tränare kaxar skiten ur våra motståndare via twittrar, bloggar, citat på löpsedlar och egenhändigt framknackade runstenar till sin egen ära men om det inte har bäring på planen så blir det ju bara löjligt. Dock ingen skam att inte vara Alex Ferguson eller Anders "Puskas" Ljungberg.

Micke: Malmö FF:s kaxighet lutar sig främst på våra historiska meriter. Att vi tagit två titlar de senaste 22 åren tycker jag personligen inte smäller så högt, och är därför inget som motiverar någon speciell kaxighet. Däremot är och kommer vi alltid att vara en storklubb, och som sådan kan och bör vi agera med stor tillit till vår egen kapacitet. Men att dra på sig en himmelsblå tröja och därmed tro saken är biff är ett stort misstag. Att bära en himmelsblå tröja förpliktigar. Det tror jag dock inte så många spelare i dagens trupp riktigt begriper.