Vi tycker om MFF: Det är ett under att Baffo fortfarande verkar tro på sig själv
Himmelrikets panel diskuterar säsongen som gått, och den som kommer. I veckans panel hittar vi två forna redaktörer för Himmelriket och dessutom Skånskans starke man.
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Christopher "Kåffe"Overton
Legendarisk tidigare redaktör på Himmelriket. Numera främst MFF-tyckare med musikalisk touch.
Micke Möller
Tidigare redaktör för Himmelriket. Numera redaktionschef på Svenska Fans. Har följt MFF sedan barnsben. Minns framgångarna, och längtar efter nya.
Ole Törner
Sportjournalist på Skånska Dagbladet, innan dess på Arbetet, med sydvästskånsk idrott som specialitet och med Malmö FF som brinnande intresse. Bloggar om MFF på Skånskan.
Säsongen är då alltså i hamn och det blev medalj igen i form av det lilla silvret. En säsong där vi pendlat enormt i kvalitet från hemmaöverkörningen av Helsingborg och AIK till bottennappen borta mot Häcken, Elfsborg och AIK. Hur ser du på säsongen? Vad var bra, vad var dåligt? Var det en usel, acceptabel säsong eller kanske till och med en fantastisk säsong?
Kåffe:
Totalt sett en helt OK säsong. I Allsvenskan känns det som att det enda man kan ”kräva” är en topp-4-placering och sedan är det tur, form, domslut, väder, eurokurs, månens dragningskraft etc. etc. som avgör vem det blir som tar guldet. Tippade, om jag minns rätt, oss som trea-fyra i år, så jag är väl inte alltför nedslagen.
Det enda som stör mig lite är att vi, nästan hela säsongen, låg ”efter” – vilket gjorde att det där riktiga toppintresset hos publiken uteblev. Plus att den där riktiga känslan av ”kontakt” inte riktigt kändes närvarande. Tycker det känns lite märkligt att det inte blev fullt hus hemma mot DIF och ÖSK när vi trots allt ändå var i guldläge då.
Det man bär med sig mest från säsongen är ändå derbykrossen mot Helsingborg hemma. Det är ett under att Baffo fortfarande verkar tro på sig själv som fotbollspelare efter den kölhalningen.
Micke:
En tredjeplats kan aldrig vara en fantastisk säsong! När vi nu fick chansen att knyta ihop säcken på egen hand och misslyckas så fatalt när det verkligen gällde så går det inte att vara nöjd. Jag fattar ärligt talat inte vad det var som hände i de två sista avgörande matcherna. Efter vinsten över Djurgården hemma var jag euforisk och såg ett guldfirande på Råsunda framför mig. Men sen föll laget ihop som ett korthus.
Var det verkligen ett Malmö FF med guldet i sikte vi såg mot ÖSK och AIK? Fullständigt obegripligt och förbannat oroväckande.
Ole: En bra säsong är när MFF tar guld. En godkänd när laget inte missar Europa-spel. Godkänt alltså. Men ändå med en bitter eftersmak. Komma bakifrån och rädda en tredjeplats mot slutet, ellar försvara en position är en sak.
Ligga i topp, som nu, med två omgångar kvar och avsluta med två skitmatcher en helt annan.
Till nästa säsong försvinner flera spelare som varit i himmelsblått länge. Wilton, Daniel Larsson, kanske Halsti och såklart Ulrich. Vad betyder det för MFF och vad betyder det för dig? Är det fyra legendarer som lämnar, eller spelare du knappt ens kommer ihåg hur de stavar sina namn?
Kåffe:
Egentligen känns det ändå ganska OK om alla fyra lämnar. Wilton har inte varit 2010-Wilton i år, Daniel Larsson må ha gjort en del mål men så har han också accentuerat sitt målmissande, Ulrich är definitvit en skugga av sitt forna stor-jag – och Halsti… Ja, Halsti kan väl gärna få stanna om han accepterar de ekonomiska villkoren (mest för att han är en sån perfekt truppbreddare i bintjepotatisskal).
Alla fyra förtjänar en stor eloge för det de gjort för oss genom åren. Men liksom jag inte kommer se Depeche Mode live i sommar, trots att de gjorde några av världshistoriens bästa plattor för 20 år sedan, kan jag leva med att ovan nämnda spelarkvartett inte spelar A-lagsfotboll med MFF 2013. Det ska liksom slutas i tid.
Micke:
Det krävs betydligt mer än så för att bli en legendar i Malmö FF. Wilton hade förvisso stor betydelse guldåret 2010, Halsti har varit lojal och gjort en riktigt bra säsong i år (och borde få förlängt) medan Daniel Larsson har varit som en berg- och dalbana mest hela tiden.
Den jag kommer att sakna mest är Vinzents: en hängiven grovjobbare som utan att gnälla gjort sitt yttersta såväl i med- som motgång. Ser gärna fler spelare av hans kaliber i ett framtida Malmö FF.
Ole: Wilton Figueiredo var en av Allsvenskans bästa spelare och tillsammans med Ivo Pekalski en oerhört viktig faktor bakom SM-guldet 2010. Det ska aldrig glömmas.
Ulrich Vinzents är gammeldansken som i sex år aldrig var petad, växte in i MFF:arnas hjärtan, själv lärde sig att älska klubben och när han sista säsongen blev totalpetad inte ens gjorde en ansats till att gnälla. En härlig man.
Daniel Larsson och Markus Halsti är inte på samma nivå som de andra två. Men betydelsefulla och duktiga fotbollsspelare för MFF. Halsti fick i alla fall hyllas och visa sina kvalitéer mot slutet. Larsson gick från målskytt och speedkula till kämpe med måltorka och speedkula och det fick han alldeles för mycket skit för.
Så... Nästa säsong. Vad behöver vi värva och varför?
Kåffe:
Vi behöver:Ingen målvakt. Mohlin tar tredjekeeperrollen.
En styck mittback som kan axla Ponnes roll när han går till serie A i sommar.
Två yttermittfältare – en Durmaz-kopia på den latenta vänsterplatsen och en högerbreddare som tar Hamads roll när han också försvinner i sommar.
En lite allroundaktig forward/yttermittfältare. Bara han inte bär ett smeknamn som du kan sätta prefixet gul, röd- eller schalotten framför.
Micke:
Vi har inte haft någon riktigt stark anfallskonstellation I Malmö FF sedan firma Ijeh/Skoog. Enstaka spelare har kommit in och glänst ett tag, men den där offensiva slagkraften och tyngden har ändå lyst med sin frånvaro under många år. Skall Malmö FF lyckas så måste vi förstärka framåt. I dagsläget är det bara Rantie som har något att ge, men han behöver en etablerad anfallare att jobba tillsammans med för att utvecklas och bli ännu bättre. Vare sig Nilsson eller Rexhepi har något att ge i det sammanhanget dessvärre. Så, för att svara kort på din fråga, vi behöver anfallare. Etablerade anfallare som inte behöver hundra matcher på sig för att göra ett mål.
Ole: Två yttermittfältare! Att man inte fick in en yttermittfältare av klass redan under säsongen kostade nog guldet. Det plötsliga Ajaxintresset för Tobias Sana var otur, men det fanns ingen backup-plan.
Löfquist var en chansning som inte gick hem. Nu måste det funka. Thern och Alex ska inte behöva leka hjälpgummor på kanten. En etablerad anfallare modell större vill jag också ha. Det behövs förmodligen mer, men det här är prio ett.
