Vi tycker om MFF: Fotboll upplevs bäst när MFF spelar.
Himmelrikets panel diskuterar landslagsfotboll, Miiko och Wilton. I veckans panel hittar vi Henrik Sjöström, "Skroda" och Måns Renntun.
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Henrik Sjöström
Henrik har jobbat för Himmelriket och med Fan-TV under många år. Följer MFF slaviskt från Stockholm tillsammans med andra exilare.
Mikael "Skroda" Cronqvist
40-årig lärare som följt MFF sedan hans far tog med honom till stadion som 5-åring. 14 år som aktiv i MFF Support och drev bland annat Parkensaken för MFF Supports räkning. I supporterfrågor blickar han helst mot Tyskland och hur det fungerar där. Favoritspelare i MFF genom alla tider Lasse Larsson.
Måns Renntun
Journalist som har följt MFF sedan mitten av åttiotalet, och har skrivit för mff.se, matchprogrammet, Metro Stadion och diverse MFF-bloggar. Jobbar med webb på Business Region Skåne.
Miiko Albornoz gjorde en utmärkt insats när Sveriges U21-lag säkrade gruppsegern efter match mot Ukraina. Miiko fick speltid till vänster i backlinjen och det känns som att han är användbar på många positioner. Är han en ny Jörgen Ohlsson, dvs en alltialloman eller bör han kanske bli renodlad ... ja vadå i så fall?
Henrik: Miiko är en enorm talang med en bolltouch som få i Sverige besitter. Han har, vad jag vet, spelat som vänsterback eller vänsterytter hela sitt liv och där kan han bidra mest.
Nej, han är ingen Bintje-Jörgen eller King Edward Höiland. Att han är talangfull nog att hantera fler positioner är bara positivt, men störst potential har han på sina ordinarie positioner.
Skroda: Miiko är nog den spelare som imponerat mest på mig denna säsong. Jag hade mina farhågor att det skulle bli svårt att ersätta Ulrichs rutin men det har ju gått utmärkt på alla sätt. Han kommer nog dessvärre inte att hinna bli en ny Jörgen Ohlsson då proffslivet lär kalla rätt snart om han fortsätter så här. Dessutom är det synd att jämföra honom med Jörgen då det bara finns en Jörgen Ohlsson..
Tycker det är synd att ändra på något så bra så han får gärna fortsätta som högerback men visst hade det varit spännande att se honom som vänsterytter också.
Måns: Jag är övertygad om att Miiko kan bli en av svensk fotbolls bättre ytterbackar om utvecklingen går i rätt takt. Naturligtvis hade han passat bättre till vänster, men så länge vi har Ricardinho (lär vara ett tag) så får han hålla sig till höger. Han har lyckats hantera sin obefinliga högerfot i inläggssituationer på ett bra sätt, så jag ser inte högerplatsen som ett problem.
Låt honom drillas ännu mer defensivt (det offensiva har han redan) någon säsong eller två bara.
Landskamp i Malmö under tisdagen. Hur stort är ditt intresse för landslagsfotbollen? Går du på match om det är i Malmö?
Henrik: Jag älskar landslagsfotboll av många anledningar. Däremot är det ytterst sällan jag går. Fotboll upplevs bäst när MFF spelar.
Skroda: Den senaste landskampen jag såg i Malmö var faktiskt i somras när jag cyklade förbi stadions träningsplaner. Det var Brasilien som mötte USA, fast det var i och för sig VM för läkare så det räknas kanske inte.
Vad beträffar det svenska landslaget så är mitt intresse mycket ljumt och jag känner mig ganska likgiltig. Jag har inte sett en landskamp live sedan vi mötte Frankrike i den där berömda matchen i Malmö på 80-talet då Thomas Ravelli blev utbuad och hånad av publiken. Jag ser landskamper på TV utan att bry mig alltför mycket, såg dock inte hela matchen i tisdags då den var plågsamt långsam och tråkig och där gick en bra dokumentär på en annan kanal och det säger väl det mesta. Jag har aldrig kunnat uppbringa den där passionen för landslagsfotboll men det har väl att göra med att jag lägger allt mitt krut på MFF.
Det som hände med stämningen i tisdags på vår arena när man ersatte 14 000 passionerade MFF-supportrar med 20 000 som tycker det är skoj att gå på match borde i alla fall få MFF att fundera en gång extra innan man funderar på att fatta beslut i vissa frågor utan att förankra det bland supportrarna.
Måns: Nej, lika lite som jag tänker lägga pengar på att se ishockey tänker jag lägga pengar på att se landslaget. Jag stöttar MFF, och när jag ser landslaget är jag lika engagerad som när Robert Kronberg springer 110 meter häck. Visst dras jag med ibland i blågul yra, men då är det på samma sätt som när poängen räknas ihop i Eurovisionsschlagern och man helt plötsligt finner sig vråla av glädje åt 12-poängare från Azerbadjan.
Det är givetvis kul om det går bra för Sverige, men framförallt följer jag landslaget för att stötta de spelare som spelar i eller har spelat i Malmö FF.
Efter att Wilton egentligen ända sedan guldet 2010 talat om en flytt verkar det nu ha svängt och nu pratar han istället om att det är svårt att flytta en familj. Hur ser du på Wiltons framtid i MFF? Är han en nyckelspelare att bygga ett lag kring som vi gjort tidigare, eller är han kanske passé nu? Bör han behållas även om lönen blir hög? Kan man ha honom som breddspelare?
Henrik: Wilton har en enorm kapacitet och det visade han inte minst under guldåret 2010 och i Europaspelet 2011. Är han fullt motiverad att stanna och ge allt så vill jag gärna ha honom i laget.
Lönemässigt vet jag att MFF gör ett bra jobb, man slänger sällan pengar i sjön på avdankade stjärnor.
Skroda: Finns ingen spelare i dagens MFF som fått mig att byta åsikt så ofta. Ibland är han magnifik och ibland står man och undrar vad han sysslar med på planen. Wilton börjar få åldern emot sig men samtidigt så är han en sådan klasspelare som vi verkligen behöver när han är på topp. Hans lön är dessutom väldigt hög men i sina bästa stunder är han värd varenda krona. Har dock lite svårt att tro att Wilton skulle acceptera att ”bara” bli en breddspelare och då är frågan om det inte är bättre att skola in yngre spelare istället.
Vet faktiskt inte vilket ben jag ska stå på i denna fråga vilket ju är min relation till Wilton i ett nötskal.
Måns: Frågan är om hans ego kan hantera en lönesänkning. Han är inte längre den nyckelspelare som han var när han värvades för ett par år sedan. Nytta på planen gör han - det kan ingen ta i från honom. Hans kombination av kämpatakter, spelsinne, vilja att hålla i bollen och skottförmåga har få motsvarigheter i allsvenskan.
Tyvärr tenderar alltför stora delar av Stadions publik sucka starkare när han misslyckas med en dribbling än de jublar när han lyckas. Samma sak som drabbade Jimmy Durmaz. Jag tror det var just Jimmy som sa att för att våga lyckas måste man misslyckas. Det var när han var som mest kritiserad. Sen kom våren. Jag vill att vi fortsätter stötta Wiltons idoga försök. Då kan vi nog se fram emot våren.
